Ofredstid
Pesten kom och många dog. Då fick staten in mindre skatt. Kung Magnus Eriksson och stormännen blev oense om hur landets pengar skulle användas. Det blev inledningen på en lång maktkamp mellan kungamakten och aristokratin i Sverige.
Stormännen gjorde uppror och Magnus Eriksson avsattes och återtog makten flera gånger. Detta försvagade landet och 1360 återtogs Skåne, Halland och Blekinge av den danske kungen Valdemar Atterdag. Året därpå erövrades och plundrades även Öland och Gotland av danskarna. År 1363 förenades det svensk-norska och det danska kungahuset genom äktenskapet mellan Magnus son Håkon och Valdemar Atterdags dotter Margareta. De svenska stormännen ogillade först detta och ville istället att Magnus Erikssons systerson, den tyske fursten Albrekt av Mecklenburg valdes till kung.
Kung Albrekt hade stöd av de nordtyska städerna som ingick i Hansan, en handelsorganisation. När han flyttade till Sverige gav han tysk adel och köpmän höga befattningar och stort inflytande. Många av de kungliga slotten fick tyska herrar och svenska städer dominerades av Hansan, som nu hade herraväldet över Östersjön. Samtidigt fortsatte Albrekt att kriga mot den avsatte Magnus Eriksson och hans anhängare som fanns i Norge. Krigen kostade statskassan stora summor och folket fick betala med höjda skatter.