Vetenskaplig teckning

Ännu i denna dag är det i den arkeologiska litteraturen vanligt med detaljrika teckningar av föremål; bilder som på ett nästan realistiskt sätt beskriver de fynd som arkeologen gjort vid sina utgrävningar.

Att på detta sätt teckna föremålsbilder är en gammal vetenskaplig metod som, trots nya tekniska lösningar, lever vidare på många institutioner eftersom den är ett ovärderligt komplement till modern medieteknik.

Sköldbuckla i järn från förromersk järnålder, Gårdby på Öland.

Anrik tradition

– Avbildning och rekonstruktion är det jag håller på med när jag ritar, säger Cecilia Bonnevier, tecknare vid Statens historiska museum i Stockholm och en av dem som upprätthåller denna anrika tradition.

– Jag får ofta tolka fragment och mina teckningar blir ett komplement till det digitala fotot. Först arbetar jag med blyerts för att slutligen färdigställa teckning i tusch. En teckning kan ta allt från ett par tre dagars arbete till några minuter. Mycket beror på i vilken kondition föremålet är och hur snabbt jag kan tolka det.

Att rekonstruera ett föremål

Det har till exempel hänt, berättar Cecilia Bonnevier, att hon blivit ombedd att med utgångspunkt från ett antal krukskärvor rekonstruera en hel kruka. Men under arbetet har hon upptäckt att det inte handlat om en utan om flera krukor. Och med stöd av Cecilias bildmaterial har arkeologen fått tolka om sina resultat och ändra i sin rapport.

Genom att studera en lerskärvas form kan tecknaren ”bygga ut” sin teckning; inte bara avbilda skärvan exakt utan även antyda krukan som den kan ha sett ut. Dessutom kan tecknaren avbilda ett föremål så att man både ser dess mått och tjocklek.

Kompletterar moderna verktyg

En stor del av det arkeologiska arbetet handlar just om dokumentation; att typbestämma, arkivera och avbilda fynd som man hittar vid en utgrävning. Idag har arkeologen ofta moderna verktyg för att underlätta arbetet, till exempel datorer, sökbara databaser och digitala kartor, men fortfarande nyttjar man också med fördel de metoder som funnits sedan arkeologins barndom.

Att teckna av arkeologiska fynd har faktiskt gjorts långt innan arkeologin blev en vetenskap. Redan på 1600-talet, då Sverige fick de första lagarna om skydd för forn- och kulturminnen, började man noggrant teckna av föremålen för att ge en bild av vad man funnit.

Digital teknik

Under 1800-talets senare hälft tog arkeologerna kameran till hjälp vid arkeologiska utgrävningar. Men den mekaniska avbildningen visade sig i början vara underlägsen den vetenskapliga teckningen när det gällde att avbilda föremål. Dessutom var det vid denna tid svårt att använda fotografier, så kallade halvtonsoriginal, i samband med boktryck. Xylografi blev ett delsvar under en lång övergångsperiod.

Idag, när den digitala tekniken hunnit långt, fotograferar arkeologen fynden och sparar bilderna direkt i stora databaser. Men de digitala fotografierna har ändå inte ersatt det traditionella tecknandet – inte sällan utgör de ett uppskattat komplement till den vetenskapliga teckningen.

Cecilia Bonnevier är tecknare på Historiska museet.
Månadens föremål, juli 2002