Historiska höjdpunkter

Barumskvinnan var jägare och levde på stenåldern för 9 000 år sedan. Hur hon dog vet vi inte, men hon begravdes en vårdag vid en sjö i Skåne. När hon levde var stora delar av Sverige täckt av vatten. Människor bodde inte på ett och samma ställe, utan flyttade runt.

Kolla bara i affärerna i Gamla stan! Den här älgen, som också är en yxa, är tillverkad på stenåldern, någon gång mellan 3 000 och 2 000 år före Kristus. Då var det vanligt att människor lade ned värdefulla saker i sjöar för att offra till gudarna. Alundaälgen är hittad i Uppland, men troligen tillverkad på andra sidan Östersjön där den här typen av bergart finns.

Hellvimasken är gjord någon gång på 100-talet efter Kristus, under järnåldern. Den användes av ryttare vid uppvisningar och parader i Romarriket. Ser du ögonen på masken? De fanns inte där från början, då hade inte ryttaren kunnat se. Masken är hittad på Gotland. Hur den hamnade där och vem som gav den ögon vet vi inte. Kanske var det någon som arbetat en tid av sitt liv i den romerska armén som tog med den till ön.

Vad är det för skit som ligger där? lär den 15-åriga drängen Johan Peter Petersson ha sagt när han år 1860 hittade guldhalskragen i jorden. Han fick 1749 riksdaler och 30 öre av staten i utbyte mot sitt fynd. På den tiden var det mycket pengar. En piga tjänade drygt 142 riksdaler på ett helt år. Färjestadskragen är tillverkad mellan år 400 och 550 efter Kristus. Det finns bara tre liknande halskragar från järnåldern i hela världen. Alla tre finns att se på Historiska museet i Stockholm.

Hjälmen är över 1 400 år gammal och hittad i Uppland i en grav från järnåldern. På Vendelhjälmen syns symboler som ansågs kunna ge en krigare kraft och hjälp att skrämma fiender. Men den viktigaste funktionen var nog att skydda huvudet. Tänk om dagens hjälmar var lika dekorerade som den här!

Runstenar var vikingatidens reklamskyltar. De restes på platser där många människor rörde sig och var målade i olika färger för att synas ordentligt. Vem som helst kunde inte resa en sten. Det var bara de som hade makt eller ägde marken som kunde det. Stenen från Torsätra i Uppland ristades på uppdrag av en kvinna som hette Unna. Unnastenen är en av runt 2 500 runstenar i Sverige.

Barnet levde på Birka i Mälaren för 1 100 år sedan. Hon var bara 5 eller 6 år gammal när hon dog. Att barn dog tidigt var inte ovanligt, dagens sjukvård och mediciner fanns inte. När Birkaflickan begravdes fick hon med sig en kniv, ett fodral för nålar, ett spänne och ett värdefullt halsband. Kanske var det hennes viktigaste saker. Museet har också skapat en rekonstruktion av hur hon hade kunnat se ut.

Metallstaven är ett vikingatida fynd från Klinta på Öland. Staven användes troligen av völvan, en speciell person i det vikingatida samhället. Hon var en sejderska, en slags spåkvinna med förmåga att se in i framtiden.

Vid en arkeologisk utgrävning på Helgö i Mälaren hittades en statyett av brons som föreställer Buddha. Helgöbuddhan tillverkades i Swatdalen, dåtidens Indien, under järnåldern för drygt 1 500 år sedan. Hur den tagit sig hela vägen hit och vilka händer som burit den, kan vi bara fantisera om.

För några år sedan hittades ett litet djurben från bronsåldern i den här träskulpturens huvud! Benbiten tros ha använts som en relik. En relik är en kroppsdel eller föremål som har tillhört, eller rört vid, en helgonförklarad person. Träskulpturen från Viklau kyrka på Gotland föreställer jungfru Maria och tillverkades på medeltiden, för ungefär 900 år sedan.

Den här saken har använts på olika sätt sedan järnåldern fram till i dag. För ungefär 1 400 år sedan användes den som en dryckesbägare. Sedan gjordes bägaren om till en skål och dekorerades med ädelstenar. Långt senare, för 800 år sedan, gjordes den om igen. Den här gången för att användas som förvaring av helgonet Elisabeth av Thüringens kranium. På 1600-talet togs skrinet till Sverige som krigsbyte från Tyskland. I dag är Elisabethrelikvariet ett museiföremål.  Återbruk har bevisligen alltid varit på modet!