Tygrester kastar nytt ljus på Vreta Kloster

Länge trodde forskarna att tygrester från en medeltida grav tillhörde en 1100-talskung och hans drottning. Men en analys av tygerna ger annat svar. Vreta kloster i Östergötland grundades redan i början av 1100-talet, och är ett av Sveriges äldsta kloster. Under nästan hundra år har debatten stått het om vilka som blivit begravda i ett av klosterkyrkans kapell. Var det grundaren, kung Inge den äldre, hans drottning Helena och deras närmaste? Små, halvt nedbrutna textilfragment kan idag kasta ett helt nytt ljus på den gamla stridsfrågan.

I det medeltida Sverige fanns mellan femtio och sextio kloster. Vreta klosters kyrka och ruinerna av klosterbyggnaderna undersöktes på 1910- och 1920-talet i samband med en renovering. Under 2005 och 2006 har arkeologer från Riksantikvarieämbetet genomfört nya utgrävningar i klosterruinen. Historiska museet som har ordnat och digitaliserat fyndmaterialet från de äldre utgrävningarna har vid genomgången uppmärksammat de små textilfragment som påträffades i klosterkyrkan och som ger ny information om dem som gravlagts där. Textilier är ovanliga arkeologiska fynd eftersom de ofta bryts ner. Fragmenten från Vreta ser efter hundratals år i jorden bara ut som små bruna trasor. Men även små fragment kan ge värdefull kunskap. När en textilforskare tittar på dem ser han eller hon vilken teknik som har använts, vilket material det är och ibland också mönster och färger i tyget.

Bland textilfragmenten från Vreta finns tre olika sorters vävda band varav två brickvävda, tuskaftade mönstervävda och randiga sidentyger (se bilden ovan). Det är svårt att avgöra vad textilfragmenten en gång har varit, eftersom de är så nedbrutna. Alla de vävda banden har varit mönstrade med inslag av guldtråd. Bland de mest intressanta fragmenten finns en bit av ett föremål som har haft ett foder av tuskaftat sidentyg och en framsida av mönstervävt och randigt sidentyg (se bild nedan). Varannan rand har ett mönster som ser ut som små romber och varannan har innehållit inslag av guldtråd. Fragmentet har haft en ursprunglig bredd på ca 8,5 cm och i dess kanter finns tyg som förenar sidentygerna. De båda tygerna är också sammanfogade på mitten med långa stygn. Fragmentet har traskanter i de båda andra sidorna och utgör en längd av ca 3 cm. Det liknar tyger som vävdes i Spanien på 1200-talet.

Gravar under kapellets golv

Forskningen har under lång tid diskuterat vem som anlade Vreta kloster. Man är idag relativt säker på, att klostret anlades av kung Inge den äldre någon gång runt år 1100. Inges drottning Helena kom efter kungens död att gå in i klostret.

Kapellet där man hittade textilfragmenten uppfördes ganska snart efter det att kyrkan byggdes, kanske strax efter 1100. Vid de arkeologiska undersökningarna på 1910- och 1920-talet hittade man medeltida gravar under kapellets golv. Man undersökte fyra stenkistor med sammanlagt nio gravlagda individer.

Rester av ett sidentyg som liknar tyger som vävdes i Spanien på 1200-talet. Tygerna är ovanliga i Sverige.

Kungliga skelett

Osteologen C. M. Fürst gjorde en analys av benen, och skrev om gravarna i boken ”När de döda vittna” från 1922. Han konstaterade att både barn, män och kvinnor fanns bland de gravlagda. Några av individerna hade lidit av sjukdomar eller fått skador under sin livstid. Andra hade varit ovanligt långa. Åren efter upptäckten av dessa gravar utspelades en het debatt om vilka de gravlagda individerna var.

Fürst menade att detta skulle kunna vara gravplatsen för kung Inge den yngre, kung Magnus Nilsson samt drottning Ulvhilde. Denna tolkning kom att ifrågasättas, senast av Markus Lindberg i en artikel i boken ”Kulten-makten-människan” från 2004. Lindberg menar i stället att den person som gravlagts först i kapellet är Inge den äldres son Ragnvald, klostrets grundare Inge den äldre samt hans hustru Helena. De övriga i kapellet skulle då vara släktingar till Inge den äldre.

En ny tolkning

Textilfragmenten hittades i en av de gravar som låg nära golvet, ovanpå några av de andra gravarna. Den tillhörde alltså de sista gravläggningarna i kapellet. Graven hade enligt Fürst anlagts för en individ som var runt 50 år när hon dog, och som Fürst ansåg antagligen var en kvinna. Senare hade ytterligare en kvinna, som skadats svårt vid ett olycksfall, begravts i samma kista. I graven fanns också benen efter två barn som hade gravlagts ännu senare, och enstaka ben av en man som begravts i en annan stenkista i kapellet.

Vad säger då textilierna om dessa gravar? Det är troligt att några av fragmenten kan dateras till 1200-talet. Det rör sig om importerade textilier i hög kvalitet. Man kan tänka sig en högättad kvinna som har begravts med fina kläder någon gång på 1200-talet. Vid denna tid hade klostret funnits i ungefär 100 år, och vi vet att det från 1160-talet var ett nunnekloster av cisterciensorden. Kanske har textilierna tillhört en av klostrets donatorer.

I stenkistan fanns som sagt också enstaka ben från en man som begravts i en av de närliggande stenkistorna i kapellet. Kanske härrör istället textilierna från denna grav. Det skulle kunna ha varit någon av de långsmala textilier som ingår i den liturgiska dräkten, till exempel stola, manipel, besättning på ett halslin eller möjligen nackband på en mitra. Vreta kloster hade kontakter med närliggande Linköpings domkyrka. Det är fullt tänkbart att det är en biskop som ligger begravd i Vreta klosters finaste kapell.

Månadens föremål, april, 2007
Av Elisabet Regner med bidrag av Mari-Louise Franzén