Män under medeltiden

Samhällsstrukturen under medeltid gjorde det svårt att förändra sitt liv, vem man var släkt med betydde mycket. Hade man en pappa som var bonde, blev man själv bonde. För tiggare och lösdrivare var det svårt att bilda familj, man kunde inte erbjuda en eventuell hustru någon trygghet. Men männen hade ändå andra möjligheten att skaffa sig ett yrke och därmed även en position i samhället i jämförelse med hur det var för kvinnorna som var mer knutna till hemmets, eller klostrets sfär.

Hantverkare 

Under medeltiden skapades många nya yrken i städerna, som skräddare, skomakare, tunnbindare och många andra. Hantverkarna organiserades i olika ämbeten, ett ämbete för varje yrkeskategori. Inom ämbetet bestämde mästarna gemensamt kring frågor som rörde just deras yrke samt om nödhjälp till ämbetskolleger och deras familjer. Ämbetena hade också en religiös funktion, där varje ämbete hade sitt skyddshelgon och sitt altare i den lokala kyrkan.

Vid sidan om ämbetena fanns Gesällskap, också ett för varje yrkeskategori. Gesällerna i gesällskapet var lönearbetare under en mästare. För att säkra återväxten i hantverket tog varje mästare därtill emot lärpojkar som fick utföra enklare uppgifter och därmed lära sig grunderna i yrket.

Bönder 

Mer än hälften av de svenska bönderna ägde själva sin jord och gård. De betalade bara skatt direkt till kungen och kallas för odalbönder. För att vara odalbonde måste du ha ärvt din jord i flera generationer. Den andra sortens bönder var de som brukade jord som ägdes av frälset. De betalade arrende, eller hyra, till den som ägde jorden, ofta i form av det som producerades på gården, till exempel smör, kött eller bröd. Jakt och fiske var fortfarande viktigt för bönderna. I många delar av landet, särskilt i Norrland, betalade man skatt i form av djurskinn. 

Soldater och riddare 

Många män från alla olika samhällsklasser blev också soldater. Alla adelsmän hade skyldighet att ställa upp till rikets försvar med vapen, rustning och häst. De adelsmän som stod kungen närmast var riddarna. Vid vissa tillfällen valde kungen att dubba adelsmän till riddare, exempelvis när han tillträdde som kung eller när han gifte sig. 

Krig och död 

Alla vuxna män var tvungna att hjälpa till att försvara landet om det blev krig. Om det var fara tände man vårdkasar, stora eldar på höjder, för att varna folk. Man skickade även runt en budkavel, en träpinne med ett meddelande, från by till by med information om att alla skulle samlas. Bönder, adelsmän, riddare och av kungen anställda soldater samlades. Alla drog ut i strid mot fienden. Att lämna sina hem för att gå ut i krig kunde inte ha varit särskilt lätt. Man visste nog att risken att man skulle komma hem igen lemlästad, eller inte alls, var ganska stor.