Katarina Sunesdotter – en medeltida drottning

Katarina Sunesdotter föddes troligen 1215 och tog på sig rollen som drottning i äktenskapet med kung Erik Eriksson, även kallad Erik den läspe och halte i Erikskrönikan. Både Katarina och Erik kom från högt uppsatta familjer och tanken med deras äktenskap kan ha varit att förena släkter som varit i strid med varandra under lång tid. Katarina blev änka efter bara några års äktenskap. Erik dog eventuellt i en ärftlig sjukdom. I rollen som änka blev Katarina för första gången i sitt liv myndigförklarad. Omyndighet för kvinnor har inneburit olika saker i olika tider i historien.

Det vore vanskligt att exakt jämföra omyndighet för kvinnor på 1200-talet med omyndighet för kvinnor på 1800-talet, som var ett helt annat samhälle där kvinnor och män levde under andra livsvillkor. För Katarinas del innebar myndighet och rollen som änka att hon inte var lika beroende av en manlig släkting, förmyndare, som hon hade varit som gift och ogift kvinna. Katarina Sunesdotter kunde nu förfoga över sin enorma förmögenhet, hon ägde bland annat städerna Nyköping och Söderköping.

Katarinas arv

Hon valde att donera en stor del av det hon ärvt till Gudhems kloster i Västergötland. Staden Söderköping testamenterar hon inte dit utan istället till systern Benedicta. Katarina behöll sin roll som änka, bosatte sig i Gudhem de sista åren av sitt liv och dog någon gång kring 1252.

Klosterfolket, de kvinnor som verkade i Gudhem under 1200-talet, lät bygga en påkostad gravtumba till hennes minne. En gravtumba är ett kistliknande gravmonument av sten, som oftast har en skulpterad bild av den avlidna. I Sverige var tumban vanlig under medeltiden och stormaktstiden. Gravtumban köptes in till staten från sockenborna i Västergötland på 1800-talet och idag kan du se den på Historiska museet.