Jungfru Maria i medeltida konst

Två exempel på föremål där Jungfru Maria figurerar är Gustav Vasas föräldrars förlovningsring och Edshultsmadonnan. Efter en lång fyndjakt på cykel finns det sistnämnda att se på Historiska museet.

Sverige var under medeltiden ett katolskt land där jungfru Maria hade en särskild plats. Hon var den som stod närmast Kristus. I nästan varje kyrka fanns ett altare till Marias ära med en skulptur eller ett altarskåp med Marias bild. Det var inte bara i kyrkan som Mariakulten hade betydelse, utan hennes avbildning finns också på vardagsföremål.

Edshultsmadonnan

En av Historiska museets vackraste Mariabilder är madonnan från Edshults kyrka i Småland. Jungfru Maria, med Kristusbarnet i famnen, brukar oftast avbildas som en ung flicka. Men Maria från Edshult är verkligen en riktig himladrottning; allvarlig, nästan litet högdragen, sitter hon för att amma sitt barn.

Under elvahundratalet brukar Kristusbarnet sitta helt stramt som en liten kung i Marias knä. Men när skulpturen skapades, i början av1300-talet, har konstnärer börjat visa kontakt och ömhet mellan mor och barn. Hon räcker fram sitt vänstra bröst åt honom, och han tittar upp mot hennes ansikte och lägger sin ena hand på hennes arm och den andra på bröstet. Men Maria blickar långt bort över hans huvud; kanske tänker hon på hans öde.

Originalfärger

Skulpturen har varit målad en gång i tiden. Även om en del av färgen försvunnit, är det tillräckligt mycket kvar för att man ska kunna föreställa sig hur praktfull skulpturen en gång varit. Under sin guldkrona har Maria ett vitt dok, eller slöja, med röda ränder. Hon är klädd i en ljust blå klänning med guldmönster, i livet hophållen av ett bälte med guldrosor. Nedtill har den en fint mönstrad bård, eller kant. Vid halsen har den varit kantad av något som nog motsvarat ett styvt guldbroderat band.

Över klänningen har hon en gyllene mantel med rött foder. Kristusbarnet har en purpurfärgad dräkt med ett mönster av guldlöv och den har guldbårder vid halsen och nedtill. Maria sitter på en bänk. Den är målad i rött och grönt, och de svarta ornamenten på gavlarna skall nog föreställa att bänkens gavlar varit genombrutna.

Maria har sina fötter på en rosa drake, som ser mycket medgörlig ut. Draken kan i och för sig vara en symbol för ondskan, men här är det nog så att Maria är framställd som ”den andra Eva”, det vill säga en Eva som skulle ha motstått ormens lockelser vid kunskapens träd.

Hur kom skulpturen till Historiska museet?

I början av 1800-talet var Edshults kyrka en liten rödmålad kyrka av timmer med rött spån. Vid slutet av 1830-talet ville man ersätta träkyrkan med en ny stenkyrka. Kyrkan revs 1838 och då såldes både material och inredning på auktion. På så vis försvann predikstol, altarring, oljemålningar och skulpturer ut i bygden från kyrkan.

Spår och återbruk

Nils Månsson Mandelgren var en svensk folklivsforskare, konstnär och konsthistoriker som levde på 1800-talet. Han dokumenterade och samlade in det medeltida svenska kulturarvet för Vitterhetsakademiens räkning. Han lyckades spåra en del av föremålen från kyrkan. Byborna hade använt några plankor från kyrkans invändiga målningar till spiltorna i kyrkstallarna och fattighusets vedbod. Predikstolen användes till hönshus eller hundkoja på Skäljarps gård i socknen.

Altarringen, räcket som avgränsar området framför altaret, användes som inhägnad för svin. Han ritade av en del av de målade plankorna och gav ut i ett praktverk, Monuments scandinaves du moyen age. Trots att kyrkan inte finns längre, kan man genom Mandelgrens skisser få en uppfattning om målningarna.

Fyndjakt på cykel

Andreas Lindblom var en svensk konsthistoriker och museiman som jobbade på Historiska museet, som då hette Statens historiska museum, på 1910-talet. Han tog upp Nils Månsson Mandelgrens spår och sommaren 1912 gav han sig på jakt efter bevarade föremål från Edshults kyrka.

Han lyckades lokalisera fjorton målade plankor i fattighusets vedbod. Lindblom visste att den madonnabild som funnits i kyrkan vid auktionen hade sålts till en bonde, som sedan för ett stop brännvin överlät den till en annan bonde, som hette Birger.

Genom att fråga sig fram från gård till gård fick Lindblom slutligen veta vem som nu, efter nästan hundra år, hade madonnabilden, nämligen en bonde i byn Ärnaberg, skriver han: ”Fredrik Samuelsson (så hette gårdens ägare) tillsade sin dotter att hämta ned bilden. Bondflickan tog Guds Moder resolut i famnen och bar henne utför trappan.”

Maria i miniformat

Bilder av Maria och böner till Maria finns bevarade från många olika sammanhang, en del av dem förvånande för oss. Mariabilder och texter med böner till Maria förekom på smycken, dolkar, dryckeskannor, beslag, skedar, stångbössor och kakelugnar. Ofta finns religiösa motiv på föremål som man hade nära och hela tiden berörde eller kunde titta på.

På en fingerring från 1400-talet hittad i Borgholm på Öland visas Maria i halvfigur, omgiven av ett stängsel av vidjor. Vidjestängslet är en metafor för paradiset – Edens lustgård som en bättre värld avskärmad av höga murar.

Den apokalyptiska madonnan

Ett annat motiv som förekommer i småkonsten är Maria som den apokalyptiska madonnan, omgiven av en strålkrans och trampande på en måne. På denna ring avbildas Maria i halvfigur omgiven av en sådan strålkrans. Motivet omges av sju halvädelstenar i olika färger som sannolikt symboliserar Marias sju sorger. Det sägs att ringen är Gustav Vasas föräldrars förlovningsring.

Maria i Bergslagen

Medeltidens människor utövade inte bara sin religion i kyrkan. Det fanns också sammanslutningar som kallades gillen som hade en viktig roll i det religiösa livet. Gillena höll minnesfester för döda medlemmar, skänkte pengar till altaren i kyrkor och till minnesmässor för medlemmarna. Vissa gillen var till för en specifik yrkesgrupp, medan andra var öppna för människor ur alla samhällsklasser och för både män och kvinnor.

Föremål med Mariaböner eller Mariabilder har använts av människor i många olika samhällsklasser. De finns i många olika utföranden och kommer från olika miljöer. De kunde bäras av både kvinnor och män. Både män och kvinnor kunde också vara medlemmar i Mariagillena.

Gillena hade ofta ett skyddshelgon, som de bland annat kunde använda som symbol i sitt sigill. Sigillet fungerade under medeltiden ungefär som vår namnteckning i dag. Sigillen intygade ett dokuments äkthet och bekräftade dess innehåll. De var ofta av hög konstnärlig kvalitet.

Ett exempel är sigillstampen från Norbergs bergslag. Där finns Maria med Jesusbarnet avbildad. I sin vänstra hand håller hon en liljespira. Runt sigillets kant står att sigillet tillhör Sancta Maria brödraskap vid Järnberget.

Mänsklighetens beskyddarinna

Varför var det då så viktigt att omge sig med bilder av Maria och Mariaböner? I dag tänker vi oss att våra sinnen fungerar genom biologiska processer som tar in information från omvärlden och vidarebefordrar den till hjärnan. Under medeltiden tänkte man i stället att syn och beröring fungerade som en slags kommunikationskanal mellan det man uppfattade med sinnena, och själen. Det här påverkade hur man använde bild och text. Bilder användes till exempel som en hjälp vid fromhetsutövning som meditation och bön.

Kulten av helgonreliker baserades också i hög grad på tanken att man ville vara nära det heliga – se det, vidröra det. Då förändrades själen och dess öde efter döden. När man gick i kyrkan var det viktigt att kunna se oblaten, eller nattvardsbrödet, som omvandlades till Kristi kropp genom mässundret. På samma sätt hade det antagligen en särskild betydelse för medeltidens människor att kunna omge sig med heliga bilder och böntexter.

Maria hade en viktig plats på klostren

Arkeologer har också hittat föremål med anknytning till jungfru Maria vid arkeologiska utgrävningar av medeltida kloster.

Ett kloster är en byggnad uppförd för att hysa en religiös sammanslutning av kvinnor eller män som lever tillsammans efter en viss bestämd regel. Under medeltiden liksom idag fanns många olika sorters klosterordnar – benediktiner, cistercienser, dominikaner och franciskaner är några av dem som är mest kända i Sverige. 

Maria och Alvastra kloster

De första cisterciensiska klostren i Europa grundades under sent 1000- och tidigt 1100-tal i Frankrike. Till Sverige kom cistercienserna antingen 1143 eller 1144. I Sverige fanns cisterciensiska kloster för män, munkkloster, och för kvinnor, nunnekloster. De flesta grundades under 1100-talet och det tidiga 1200-talet.

De första klostren grundades i Alvastra i Östergötland och Nydala i Småland. Antagligen var det kung Sverker den äldre och hans drottning Ulvhilde som lät grunda Alvastra kloster, medan Nydala kan ha grundats av biskop Gisle. I de cisterciensiska klostren dominerades livet av bönen och mässan. Man hade jordbruk, bedrev läkekonst, broderade, vävde, läsa, och skriva – det sistnämnda var ovanligt i Sverige under medeltiden.

Alla cisterciensiska kloster var uppkallade efter Maria. Föremål som på olika sätt anknyter till jungfru Maria har hittats i flera cisterciensiska kloster i Sverige. I Alvastra, som var ett munkkloster, hittade man vid arkeologiska utgrävningar en liten madonnaskulptur av elfenben. Den har suttit i en kräkla, en stav utformad med en krok i ena änden. Klostrets ledare, abboten, bar den som tecken på sin värdighet. Maria avbildas sittande på en tron med en krona på sitt huvud.

Antagligen har den varit en del av en avbildning av ett motiv som brukar kallas Marie kröning, där Maria kröns till himladrottning av Kristus. Kräklan har tillverkats i Paris under 1300-talet och importerats till Alvastra.

Gudhems kloster och M-föremål

Gudhems kloster i Västergötland grundlades någon gång strax före 1175, då det omnämns för första gången i de skriftliga källorna. Det var ett nunnekloster, och 1250 fick man en stor donation av drottning Katarina Sunesdotter. Hon lät också begrava sig i klostret. Hennes gravsten finns utställd på Historiska museet.

Detta lilla beslag av brons från Gudhems kloster avbildar ett M med en krona – en symbol för Maria. Beslaget är hittat på klostrets inre gård, klostergården.

Det andra beslaget har antagligen suttit i ena änden på ett skärp. På beslaget syns bokstäver av en typ som användes på medeltiden. Bokstäverna är ett A och ett M – de står för Ave Maria, de första orden i bönen med samma namn.

Under bokstäverna finns en liten duva, en symbol för den helige Ande. Kanske har beslaget burits på en nunnas skärp som en daglig påminnelse om hennes främsta uppgift, att be. I klostret präglades designen av vardagliga föremål av religiös symbolik. Beslag med olika typer av Mariamotiv är vanliga i nunneklostren. Man kan tänka sig att jungfru Maria hade en alldeles särskild betydelse för kvinnorna under medeltiden.