Sockenkyrkan före klostret

Arkeologiska undersökningar kan berätta nya saker även om sådant som är väl känt från skriftliga källor. Månadens föremål är ett ovanligt arkeologiskt fynd. Det är ett fragment av en dopfunt som hittades vid utgrävningen av Flasta kyrkoruin i Skokloster socken, Uppland.

I en medeltida sockenkyrka fanns alltid en dopfunt, och ofta var den tillverkad av sten. Många dopfuntar från medeltiden har bevarats fram till våra dagar i kyrkor och museer och på Historiska museet finns många dopfuntar utställda i medeltidsutställningen.

Dopfuntsfragment från Flasta kyrkoruin, Uppland. På fragmentets vänstra sida kan man se underdelen på ett hjortdjur, till höger bakbenet på ett lejon. Inventarienr: 28883.

Datering

Genom att studera dopfuntarnas material, form, tillverkningsteknik och dekor kan man ofta säga hur gamla de är och var de har tillverkats. Ibland är flera dopfuntar så pass lika att man kan tänka sig att de tillverkats i samma verkstad.

Den översta bilden föreställer ett fragment från en dopfunt och det kommer från den del som kallas för cuppa, en dopfunts övre del. Denna dopfunt har varit dekorerad med olika djurmotiv. Till vänster på fragmentet syns framdelen av en hjort med ena benet lyft och om man tittar noga kan man se den fint huggna hoven. Till höger om hjorten syns bakdelen av ett lejon. Runt djuren ringlar sig växtrankor som har bildat cirkelformiga ramar kring djuren.

Människorna i Flasta hade sannolikt kontakt med Sigtuna, som var en viktig stad i Uppland under tidig medeltid, och förmodligen tillverkades dopfunten där. Flasta kyrka byggdes under 1100-talets första hälft. Den hade ett torn i väster, ett långhus och ett smalare kor med en halvrund avslutning – en absid. Den såg ut som många andra kyrkor gjorde vid den här tiden.

Två ovala spännbucklor från Flasta, hittade tillsammans med en halsring i en kvinnograv vid kyrkan. Inventarienr: 28883:28.

Gravfält från järnåldern

Spännena på bild nummer två hittades i en grav som låg vid kyrkans torn. Spännena är av typen spännbucklor som är vanliga under den yngre järnåldern och de från Flasta är daterade till 700-talet e Kr.

Det visar att kyrkan byggdes på ett gravfält från järnåldern. Det finns fler järnåldersföremål bland fyndmaterialet från Flasta. Inne i kyrkan hittades fragment av runstenar och några av dessa hade använts som täckhäll till en grav från medeltiden.

Ett ovanligt fynd

Det är troligt att Flasta redan under sen vikingatid eller tidig medeltid har varit en viktig plats. Kanske låg det en storgård i närheten. Det lilla spännet på tredje bilden, ett så kallat remändebeslag, har varit fäst vid en läderrem med en emaljerad platta. Sådana spännen är ovanliga fynd och visar att det kan ha varit något speciellt med den här platsen. Kanske har Flasta kyrka använts av en storman och hans släkt som en privat kyrka.

Remändebeslag med emalj hittad vid
utgrävningen av kyrkoruinen.
Inventarienr: 28883:129.

Flasta kyrkoruin ligger på mark som på 1220-talet donerades av kung Knut av folkungaätten för uppförandet av ett kloster. Klostret var först dominikanskt men blev cisterciensiskt efter ett par år.

Nunnekloster

Man uppförde en ny kyrka och en klosteranläggning nära Flasta, alldeles bredvid det som nu är Skoklosters slott. Den nya klosterkyrkan invigdes först 1288 och man har funderat över var de äldsta klosterbyggnaderna låg. Det är möjligt att nunnorna under en första tiden använde kyrkan i Flasta, och att de då bodde i ett hus söder om denna.

Sko kloster var ett nunnekloster, ett kloster för kvinnor, som fanns kvar fram till reformationen på 1500-talet. Klosterkyrkan är en av de äldsta tegelkyrkorna i Sverige och den kan man se än idag där den ligger vid Mälaren. Fragmentet från en dopfunt vittnar däremot om en tid innan nunnorna kom till denna plats.

Månadens föremål, september 2006
Av  Elisabet Regner