Män under medeltiden

Det är lätt att tro att männen på medeltiden hade det mycket bättre än kvinnorna och barnen. De bestämde i sina familjer, över barn, hustrur och tjänstefolk. Männen hade också större möjligheter att skaffa sig utbildning och lära sig läsa. Men det var nog inte alltid så roligt att vara man.

Samhällsstrukturen under medeltid gjorde det svårt att förändra sitt liv, vem man var släkt med betydde mycket. Hade man en pappa som var bonde, blev man själv bonde. För tiggare och lösdrivare var det svårt att bilda familj, man kunde ju inte erbjuda en eventuell hustru någon trygghet. Men männen hade ändå andra möjligheten att skaffa sig ett yrke och därmed även en position i samhället i jämförelse med hur det var för kvinnorna som var mer knutna till hemmets, eller klostrets sfär.

Hantverkare

Under medeltid skapas många nya yrken i städerna, organiserade i olika skrån. Skrået var en intresseförening för hantverkarna där de bestämde gemensamt kring frågor som rörde just deras yrke och de varor de producerade. Det blir också möjligt att arbeta som praktikant, lärling, hos en hantverkare med mat och husrum som lön. På så sätt blir det möjligt att lära sig ett yrke trots att man inte föddes in i det.

Järnspikar från Säve socken, Bohuslän. Inventarienr: 7040:955. Foto: Peter Sillén/SHM

Bönder

Mer än hälften av de svenska bönderna ägde själva sin jord och gård. De betalade bara skatt direkt till kungen och kallas för odalbönder. För att vara odalbonde måste du ha ärvt din jord i flera generationer. Den andra sortens bönder var de som brukade jord som ägdes av frälset. De betalade arrende (hyra) till den som ägde jorden, ofta i form av det som producerades på gården, till exempel smör, kött eller bröd. Jakt och fiske var fortfarande viktigt för bönderna. I många delar av landet, särskilt i Norrland, betalade man skatt i form av djurskinn.

Soldater och riddare

Många män från alla olika samhällsklasser blev också soldater. Alla adelsmän hade skyldighet att ställa upp till rikets försvar med vapen, rustning och häst. De adelsmän som stod kungen närmast var riddarna. Vid vissa tillfällen valde kungen att dubba adelsmän till riddare, exempelvis när han tillträdde som kung eller när han gifte sig.

Krig och död

Alla vuxna män var skyldiga att ställa upp till landets försvar om så behövdes. Om krig hotade tände man vårdkasar (eldar) och en budkavel skickades runt, att alla skulle samlas. Bönder, adelsmän, riddare och av kungen anställda soldater samlades. Alla drog ut i strid mot fienden. Att lämna sina hem för att gå ut i krig kunde inte ha varit särskilt lätt. Man visste nog att risken att man skulle komma hem igen lemlästad, eller inte alls, var ganska stor.

Kranium i ringbrynjehuva från Korsbetningen, Visby, Gotland. Inventarienr: 18872. Foto SHM

År 1361 invaderade kung Valdemar Atterdag Gotland, och det stod ett slag mellan gotlänningar och danskar vid Visby. De döda begravdes i massgravar strax utanför ringmuren, på den plats som idag kallas Korsbetningen. Dessa gravar har undersökts av arkeologer och skeletten visar att många av de döda fått mycket kraftiga skador. De skador som tydligt kan studeras är de som befinner sig på armar, ben och kranier då bålen sannolikt var skyddad av ringbrynja och sköld. Styrkan i huggen har ofta varit mycket stor.

Ett exempel är ett skelett där båda underbenen blivit avhuggna i ett och samma hugg. De avhuggna fötterna har hängt kvar vid benen i muskeltrasor och senor och låg intill skelettet i graven. Ända upp till 15 olika hål och hugg på samma kranium har kunnat konstateras. Samtidigt har också resten av kroppen träffats av flera hugg. Det verkar också som det har kommit pilar från alla håll. Antingen har de träffade vänt sig om i striden eller så har de stridande varit utsatta för ett pilregn. Sannolikt var det en kombination. Slagfältet måste ha varit en fruktansvärd syn.