Hockeyrörens föregångare

Att färdas på isen var ett populärt nöje även under gångna tider. Då användes isläggar och inte skridskor med skena av metall som i dag. Isläggarna var tillverkade av mellanfotsbenet från häst eller nötkreatur.

Deras undersida var plan och polerad för att de skulle bli snabba. Genom att smörja undersidan med svinister minskades friktionen mer och man kunde åka ännu fortare. På väl bearbetade exemplar var framändan tillhuggen i en snett uppåtriktad spets, så att man skulle kunna ta sig över mindre hinder utan att fastna. Översidan kunde vara orörd eller avplanad, det viktiga var att man fick en bred yta att stå på.

God fart även i dag

Ibland har isläggarna genomgående hål för fotremmar vid tå och häl, så att de kunde snöras fast. Men då åkaren inte lyfte fötterna, utan i stället använde en ispik som man sköt sig fram med, behövde isläggen egentligen inte knytas fast.

Under de senaste decennierna har ett antal praktiska försök med isläggar genomförts. Dessa har visat att man utan några mer omfattande förkunskaper kan uppnå god fart. Då, såväl som nu, underlättades färden dock om underlaget var blankis.

Isläggar från Birka, Adelsö socken, Uppland. Inventarienr: 5208:1640

Både för barn och vuxna

Den stora mängden isläggar som hittats i samband med arkeologiska utgrävningar tyder på att de varit en populär företeelse med många användare. De förekommer i många olika storlekar och har troligtvis använts av såväl barn som vuxna. Att även kvinnor använde isläggar visar ett fynd från Ipswich i England: Inbäddad i leran, i vad som varit en flodbädd, hittade man ett kvinnoskelett med isläggar alldeles intill.

Isläggar från Birka, Adelsö socken, Uppland. Inventarienr: 5208:1640

Idén att använda föremål av ben för att färdas på isen är spridd över hela norra halvklotet. Klimatet sätter en naturlig gräns för dess geografiska spridning. I söder innebär mildare temperaturer att isen alltför sällan är frusen tillräckligt länge. Långt norrut kommer snön ofta samtidigt, vilket gör skidåkning till ett bättre alternativ.

Från bronsålder till 1900-tal

De äldsta kända exemplaren av isläggar dateras till vikingatid. I Skandinavien finns enstaka belägg från folkvandringstid. Vanligt förekommande blir de dock först under medeltiden. I samband med att järnskridskon introduceras i början av 1600-talet kom isläggen att spela en alltmer undanskymd roll. Det finns dock enstaka belägg för att isläggar använts så sent som på 1900-talet.

Månadens föremål, februari 2004
Av  Annica Ewing