Dopfuntarnas bilder

Dopfuntar från medeltiden är ofta rikt utsmyckade. Bilder ur berättelser om Jesus och jungfru Marias liv är vanliga. Många dopfuntar är dekorerade med ornamentik av olika slag. Bland annat växt- och djurslingor, som ofta har en symbolisk innebörd.

I de romanska bildsviterna avslutas berättelserna om Jesus barndom ofta med hans dop. Dessa bilder förklarade dopets mening och betydelse. Den viktigaste berättelsen är naturligtvis Jesus eget dop i floden Jordan. Detta motiv finns på några av de äldsta dopfuntarna till exempel Dalby i Skåne. Här ser man hur Johannes Döparen döper Jesus i floden medan en duva svävar ned från himlen. Duvan har blivit en symbol för dopet i allmänhet och föreställer den Helige Ande.

Jesu dop på dopfunt från Dalby kyrka i Skåne. Foto: Lennart Karlsson

Det finns många scener ur Marias liv avbildade på dopfuntarna. En är Maria bebådelse, som visar hur ärkeängeln Gabriel berättar för Maria att hon ska föda Jesus som är Guds son. En annan är när de tre vise männen överlämnar sina gåvor till Jesus i stallet.

Skydd mot ont

Förutom människor och berättelser finns det andra symboler på dopfuntarna. Bandknutar, som det finns rikligt av i den medeltida konsten, har sitt ursprung långt tillbaka i tiden. Betydelsen av band och knutar har varit enormt viktig över hela världen i alla tider. De är symboler för att avvärja ont, att binda det med. Många av dessa tecken övertogs av kristendomen. De kom att spela en viktig symbolisk roll som skyddstecken mot onda makter bland annat på dopfuntarna. De är även dekorativa, vilket gör dem lätta att använda rent konstnärligt.

Tetragram och triquetra på dopfunt från Remmarlöv kyrka i Skåne. Foto: Lennart Karlsson

Pentagram på dopfunt från Fulltofta kyrka i Skåne. Foto: Lennart Karlsson

Motställda drakar på dopfunt från Marums kyrka i Västergötland. Foto: Lennart Karlsson

De bandknutar som förekommer är bland annat triquetran, som har tre spetsiga öglor. Den uppfattas ofta som en symbol för treenigheten, men är äldre än kristendomen i Norden. Den finns till exempel bland föremålen i Osebergsskeppet.

Tetragrammet kallas även S:t Hanskors (S:t Hans = Johannes Döparen), då det markerar hans dag i medeltida kalendrar. Denna knut har också gamla anor och förekommer till exempel på gotländska bildstenar. Också denna är en symbol för att avvärja ondska.Slutligen har vi pentagrammet, som är en femuddig stjärna. Det är ett skyddstecken mot djävulen, demoner och häxor. I etnologiska uppteckningar kallas det bland annat för trollfot, markors, älvkors, häxlås med mera.

Symboliska djur

Man kan på dopfuntar även se djur, som har olika symbolisk betydelse, svin (otukt), lejon (står alltid för styrka, men kan representera både den goda och den onda makten), drakar (djävulen), en björn (symbol för vrede, som var en synd), hare (skam), bock (i folkfantasin har djävulen bockskägg, horn och bockfot, jämför ordet horbock) och andra ”orena” djur som ett uttryck för exorcism.

Exorcism är att driva ut onda andar. Vid dopet lämnade små djävlar dopbarnet. De demoniska makterna, odjuren, finns vanligen på foten under dopfunten, medan det räddande dopvattnet finns ovanför.