Hoppa till innehåll

Vänner och fränder

Från järnålder finns många svärd bevarade. En del har hittats i vapenoffer i våtmarker och mossar, medan andra har hittats i gravar eftersom svärdet ibland fick följa med sin ägare i den sista vilan. Svärdet var under järnålder ett vapen för kamp och strid, men också ett tecken på olika grader av makt och social position.


Dekorationer av guld och granater från ett ringsvärd. De stiliserade ringarna som givit svärdet dess namn sitter högst upp intill svärdsknappen. Utställt i Forntider.

Under folkvandrings- och vendeltid fanns ett svärd som kallas ringsvärd efter utsmyckningen på handtaget. Genom ringarna som griper i varandra utgjorde just denna typ av svärd även en symbol för trohet mellan män. Ringsvärdet tolkas vanligen som att ha förekommit i sammanhang där en aristokratisk ledare knutit ett militärt följe av män till sig och där lojalitet var ett nyckelord. Svärd av detta slag fanns också hos frankerna och i andra delar av Europa.

Hirdens män

Tillhörigheten till familj och släkt var central under järnåldern. Därigenom skapades identitet, social position i samhället och arv av jord, om sådan fanns inom ens släkt. Men även andra slags relationer var av stor betydelse, inte minst den mellan en ledare och hans följe eller hird.

Ledare knöt männen i sin hird till sig genom gåvor och generositet och gengäldades med tjänster och lojalitet. Relationen var hierarkisk men båda parter var beroende av varandra för sin livsstil. Det var i detta sammanhang som ringsvärden figurerade, antingen som gåva mellan ledare och hirdman eller som gåva mellan olika ledare. Även det var relationer som var viktiga att underhålla och uttrycka materiellt. Förhållandet mellan hirdmännen var generellt av mer jämbördigt slag, och där fanns förmodligen möjlighet till en mer jämlik vänskap baserad på tillgivenhet snarare än beroende.

Släktens vänner

Även vänskap mellan släkter var viktig under järnåldern. Att ha ett brett kontaktnät var betydelsefullt, helst med bundsförvanter både på nära håll i hembygden och på långa avstånd. Även vänskapsrelationer mellan släkter upprätthölls till stor del genom utbyte av gåvor och tjänster.

Släkter länkades också samman genom äktenskap, och det hände att barn uppfostrades inom en annan familj. På så sätt skapades lojalitet och band mellan släkter som var svåra att lösa upp, ibland över stora avstånd.

Text: Lotta Fernstål