Solen och stjärnorna

Mystiska föremål, hällbilder och symboler antyder att en utvecklad kosmologi funnits under bronsåldern.

Är det en en trumma, ett altare, en gonggong eller en tron? Det mystiska föremålet är av brons och hittat i en mosse år 1847 i Balkåkra socken i Skåne. Den består av ett runt underrede av brons med en lös bronsskiva som ligger ovanpå. Skivan är dekorerad med sicksackband, likt en solsymbol. Underredet som är genombrutet av hål bärs upp av 10 hjul. Kanske är det gåtfulla föremålet en avbildning av universum, ett ekipage med en sol som cirkulerar runt i en evig resa, buren av sina 10 hjul?

Resan över himlavalvet

För bronsålderns människor har solen varit viktig. Bilder av den finns på hällristningar och som dekor på guld- och bronsföremål. En spännande tolkning av motiven på rakknivar är att de avbildar en myt om solens resa över dygnet; upp över himlavalvet på dagen och ned i underjorden på natten. Solen har draghjälp i sin resa av ett skepp och av olika djur. På dagarna hjälper fågeln, hästen och ormen till och i natten mot gryningen finns fisken som följeslagare.

Solen dragen på en vagn

Flera så kallade solskivor finns i Europa från äldre bronsåldern, 1700-1300 f.Kr.  Den mest kända kommer från Danmark. Den tillhör en modell i brons som består av en häst, en vagn och en solskiva. Ena sidan av skivan är klädd med guldfolie. Solen dras av hästen som står på vagnen. Hela ekipaget går att plocka isär och användes troligen vid ceremonier.

Från Nebra i mellersta Tyskland kommer en nyupptäckt astronomisk himmelsskiva. På den finns sol, måne, skepp och stjärnor i guldbleck. En stjärnbild är identifierad som Plejaderna, ofta avbildad i Främre Asien vid samma tid. Den danska modellen är utställd på Nationalmuseum i Köpenhamn och Nebraskivan kan man se i Landesmuseum für Vorgeschichte i staden Halle.

Text: Inga Ullén