Forntider

I utställningen möter du flera livsöden från förhistorisk tid. Från kvinnan från Barum, som dog för cirka 9 000 år sedan, till fursten från Vendel, som en gång begravdes i överdåd. Vi försöker besvara frågor om hur människor såg på livet, relationer och döden under sten-, brons- och järnåldern men också hur det alltid funnits kontakter med övriga världen.

Vem är du i historien? Dra dina egna slutsatser, du har också ett eget livsöde!

Kvinnan från Barum

En av de äldsta kända kvinnorna i Sverige blev begravd en vårdag för cirka 9000 år sedan i Bäckaskog (Barum) i Skåne. Under ceremonin sattes hon i en grop med benen uppdragna och händerna framför bröstet så som hon är utställd. Vid utgrävningen år 1939 tolkades hon först vara en man eftersom jaktvapen fanns med i graven. Men genom analyser av skelettet kunde osteologer (benexperter) senare konstatera att det var fel. Moderna utgrävningar har visat att den tidens kvinnor ofta var jägare och fiskare, vid sidan av samlandet.

Människors behov av gemensamma minnesmärken och monument är tydlig i spåren av tidiga jordbrukarsamhällen. Utvalda personer begravdes i stora stenkammargravar. I utställningen är en sådan grav från Falbygden i Västergötland gestaltad. Det är en så kallad gånggrift där över hundra människor begravts under 800 år, mellan cirka 3500 och 2700 före Kristus, ungefär två personer per generation.

Världen i Sverige

Kontakterna med omvärlden blev allt tätare från 2000-talet före Kristus och framåt. Det syns på de föremål som männen och kvinnorna från Hasslöv i Halland ägde, liksom de gåvor kvinnan från Stora Köpinge i Skåne fått med sig i graven. De tillhörde en överklass som etablerade sig på 1700-talet före Kristus. De begravdes i stora högar enligt den nya tidens ideal och fick med sig smycken och vapen i metallerna brons och guld, bland annat svärd som var en nyhet. Föremålen var ofta stora och överdådiga, rikt dekorerade med spiraler och abstrakta mönster. Grunden för överklassens rikedom låg troligen i kontrollen av metallerna som importerades, ingen brytning förekom i Skandinavien. Den sociala samhällsstruktur som nu skapades har i olika former kommit att existera långt fram i historisk tid. Föremålen du ser i utställningen var statusföremål som signalerade makt och rikedom och en del av dem offrades till gudar och gudinnor. De är hittade i mossar och sjöar.

Kunskapen att gjuta föremål av brons introducerades i Skandinavien omkring 1700 före Kristus. och spår av gjuterihantverket finns på många utgrävda boplatser. Du kan se deglar av lera, avsedda att smälta koppar och tenn i, liksom gjutformar av täljsten. Vid sidan av metaller fortsatte befolkningen att använda sten, trä och horn som material i sina arbetsredskap och andra föremål genom hela förhistorien.

Hällristningar

Kommunikationen mellan människor sinsemellan och troligen också med gudarna skedde med hjälp av ett bildspråk, hällristningar. Sådana finns på många berghällar i landskapet eller som i utställningen på ett stenblock från Öland. På blocket finns bilder av hästliknande djur och ett skepp med människor, ristade som streck. Högst upp kan du se en cirkelfigur, och på sidorna är en mängd små gropar inhuggna (kallade skålgropar). Cirkelfiguren brukar tolkas som en solsymbol medan groparna tros ha haft en mer allmän magisk betydelse.

Riktiga skrivtecken, runor, finns på de utställda stenarna från Mjällby i Blekinge och Stånga på Gotland. Kunskapen att rista runor är nästan 2000 år gammal. Man anser att inspirationen kom från den latinska skriften, men teckenordningen är helt annorlunda och det tyder på att runorna skapades på avstånd från det romerska riket, kanske i Sydskandinavien.

Romarrikets influenser

En ung kvinna blev begravd i Gårdlösa i Skåne. Hon har burit en dräktnål i silver med namnet ” ek unwodz” (jag Unvodz) inristat på baksidan. Vem namnet syftar på vet vi inte, kanske den unga kvinnan eller tillverkaren av nålen eller kanske föremålet självt? Kvinnan har levt på 200-talet efter Kristus, omkring 100 år senare än en man vars grav också låg i Skåne, i Öremölla. Båda har tillhört en priviligierad samhällsklass, influerad av det romerska rikets teknik, konst och mode. Romarrikets influenser sträckte sig långt utanför dess egentliga gränser och ända upp i Skandinavien.

Mannen i Öremölla hade lagt sig till med en kontinental livsstil. En komplett romersk dryckesservis i brons med serveringskärl, skopa och vinsilar följde honom i graven. De två dryckesglasen i servisen är av högsta kvalitet, troligen blåsta av en egyptisk eller syrisk glasmästare.

Till skillnad mot föregående tiders mer abstrakta dekorer blir den figurativa konsten populär. Den myllrar av olika fantasidjur som ibland är svåra att tyda. Se på de praktfulla reliefspännen som smyckat kvinnodräkter under 400 och 500-talen efter Kristus, hittade i Jämtland, Hälsingland och Uppland.

Bostäder

Hallen var det stora rum som dominerade i bostadshusen, lite som vår tids vardagsrum. Hallen blev särskilt viktig som mötesplats från 400-talet efter Kristus och framåt. Där kunde man visa upp lyx och status och bjuda på frikostiga gästabud. Maten var viktig, stora köttgrytor i järn hängde över husets stora härd i kraftiga kedjor. I utställningen finns en sådan med grytgafflar och ett exklusivt bronsfat intill. De är också exempel på den köksutrustning överklassen kunde få med sig i graven till nästa liv.

Vid gästabuden roade sig deltagarna med att spela brädspel och musiker underhöll på lyra. I en sådan miljö rörde sig aristokraten från Vendel i Uppland vars vapen och prakthjälm var mästerstycken, tillverkade av skickliga hantverkare. På likande sätt har en överklasskvinna från Köpingsvik på Öland levt. Hon blev begravd med bland annat en stor pärluppsättning. Föremålen är i dag i fragment eftersom den döda blivit bränd på bål, en så kallad brandgrav. Båda levde under 700-talet efter Kristus och du kan se fynden från deras gravar i utställningen.

I hallen fanns också plats för utövande av religion och berättande av sagor och myter. I utställningen finns små, delvis förgyllda, manliga fruktbarhetsfiguriner från Lunda utanför Strängnäs och guldbleck i miniatyr med kyssande par. De är hittade på Helgö i Uppland. Kanske föreställer figurerna på guldblecken kärleksguden Frej och jättekvinnan Gerd ur den fornnordiska mytologin.