Äldsta stenåldern – Paleolitikum
Paleolitikums början brukar räknas från tiden för de äldsta kända redskapen som tillverkats av människor (Homo) för omkring 2,6 miljoner år sedan. De äldsta fynden av släktet Homo (Homo habilis) är 2,8 miljoner år gamla och hittade i Afrika. Intressant nog är däremot världens äldsta kända stenredskap cirka 3,3 miljoner år gamla och tillverkade av arter som bedöms vara mellanformer mellan människoapor och Homo.
Den tidigaste kulturen under paleolitikum kallas oldowantraditionen. Människorna tillverkade verktyg genom att slå av flisor från naturstenar, så kallade noduler. Därefter följde acheuleantraditionen. Ett typiskt föremål förknippat med acheulean är handkilen, som användes för att hugga och skära med.
Utvandringen från Afrika
Under lång tid levde människan bara i Afrika. Först för omkring 1,8 miljoner år sedan började människan lämna kontinenten. Den art som först tog steget ut var Homo erectus och andra erectiner.
Även om de första människorna lämnade Afrika för omkring 1,8 miljoner år sedan skulle det ta tid innan de koloniserade det jämförelsevis kyliga Europa. De äldsta fynd som är kända från Europa är 1,4 miljoner år gamla verktyg från västra Ukraina, vilka följs av något yngre fynd från Frankrike och Spanien. De äldsta europeiska fynden kopplas till arter som Homo erectus och Homo antecessor, som tillhör erectinerna.
En annan tidig art i Europa var Homo heidelbergensis, som kan ha varit neandertalarnas förfäder. Homo heidelbergensis ses som en mellanform mellan erectiner och neandertalare, samt även eventuellt Homo sapiens. Neandertalarna var de första människor anpassade efter ett kallt klimat och de utvecklades utanför Afrika.
De äldsta spår vi känner till efter människor i Europa kommer från Ukraina, Spanien, Frankrike och Italien. Tidiga spår i England visar att man under varma perioder tog sig längre norrut. Förutom redskap av sten och enstaka av ben har 400 000 år gamla träspjut hittats i Tyskland.
Mellanpaleolitikum
Mellanpaleolitikum brukar grovt sett räknas som tiden från cirka 300 000 till 50 000 år sedan, vilket ungefär motsvarar perioden från när vår egen art, Homo sapiens uppstod i Afrika tills när Homo sapiens för första gången nådde Europa. Under denna period förknippas Europa framför allt med neandertalarna och Mousterienkulturen.
Stenhantverket blev nu lite mer avancerat genom att kärnorna preparerades innan tillslagning. Tekniken kallas för Levallois. Användandet av eld blev också betydligt vanligare. Det var under denna period, för 115 000 år sedan, som den senaste istiden inleddes, och nordligaste Europa täcktes då av is.

Handkil

Senpaleolitikum
Vår egen art, Homo sapiens, nådde Europa först för cirka 45 000 år sedan. Initialt existerade de under en tid tillsammans med neandertalmänniskor, som då hade funnits i området länge men som snart skulle komma att dö ut. Den period där vi kan spåra vår egen arts lämningar i Europa kallas för senpaleolitikum.
Konst och grottmålningar
Inledningen av senpaleolitikum knyts samman med många stora förändringar. Fyndmaterialet är nu betydligt mer varierat än tidigare. Gravar har hittats med bland annat rödockra. Spår av konst förekommer. Senpaleolitikum är känt för sina små statyetter till vilka bland annat Venus från Willendorf hör. Perioden förknippas även med grottmålningar, som de kända i Lascaux, Frankrike och Altamira, Spanien. Redskapen är nu betydligt mer varierade än tidigare, och gällande stensmidet uppträder en typ av spånteknologi. Spån är en form av långsmala avslag som slås från en kärna och sedan omarbetas till olika redskap, som knivar, skrapor och borrar.
Föremål av ben och horn har hittats, vilka ofta är rikligt dekorerade. Kända är också konstruktioner byggda av mammutben från bland annat nuvarande Ukraina. Flera arkeologiska kulturer har identifierats, till vilka bland annat Aurignacien-, Gravettien-, Solutrean- och Magdalenienkulturen hör.

Tångspets från senpaleolitikum
Flinta hittad i Torskär, Bohuslän. Monterad i ett rekonstruerat skaft.
Finns att se på Historiska museet i utställningen Forntider 1
De första människorna i Sverige
Tidiga människor kan ha vistats inom det landområde vi nu kallar Sverige under värmeperioder och mellanistider, men isen har i princip utplånat alla äldre tiders spår. De äldsta säkra lämningarna efter människor härrör alla från de sydligaste delarna av landet och från den tid då den senaste istidens ismassor började dra sig tillbaka för gott. Det rör sig om senpaleolitiska lämningar som är från perioden strax innan 12 000 före Kristus och fram till cirka 9500 före Kristus.
Människor följde efter renen in i det tundralandskap som isen lämnade efter sig. Det var emellertid inte bara renen som var viktig. En annan miljö som lockade fanns på västkusten, där sött smältvatten från isen rann ut i havet och bildade sällsynt goda förutsättningar för marin jakt och fiske. Människor vistades i området säsongsvis, och återvände regelbundet ner till kontinenten. De kulturer som förekom var Hamburgkultur, Brommekultur och Ahrensburgkultur.



Rekonstruktion av stenåldersverktyg och vapen, samt vindskydd. Från inspelningen av Arkeologens Dotter (UR 2018). Foto: Linda Wåhlander, Historiska museet/SHM.




