Världens äldsta orgel

Orglar, och delar av orglar, från 1300- och 1400-talet har bevarats. De kommer från flera kyrkor på Gotland och har kvar sin originalmålning, men är inte spelbara. På museet finns en nybyggd rekonstruktion där besökare kan se hur en medeltida orgel fungerade.

Dessa ganska små medeltida orglar har inte, varit placerade på en läktare i kyrkans västra sida som de är nuförtiden. De har nog stått i koret, nära präst och sångare. En del var placerade högt upp i kyrkan, på en vägg, nära valven. Man brukar kalla dem svalboorglar.

En av världens äldsta orglar kommer från Norrlanda kyrka. Den är över 600 år gammalt och saknar pipor samt bälgar som är en del av orgelns luftsystem. Trots det har den mycket kvar av sin mekanik och klaviatur, eller tangenter.

Den äldsta orgeln är från 1300-talet: orgelhuset från Sundre. En pergamentslapp, eller pappersbit, berättar att orgeln byggts av en mäster Verner från Brandenburg år 1370.

Knutbyorgeln

I Knutby står en medeltida kyrka, som i de flesta andra socknar i Uppland, antagligen byggd vid 1200-talets slut. Den är en enkel, rektangulär gråstenskyrka med sakristia och vapenhus som lagts till den ursprungliga byggnaden. Kyrkorummet var från början täckt av ett enda trätunnvalv, och fönstren var mindre än nu, och annorlunda placerade.

Mot slutet av 1400-talet fick kyrkan en rejäl ansiktslyftning. Den fick valv av tegel, och väggar och valv försågs med målningar, ett myller av figurer och ornament. Och kanske var det nu kyrkan fick något som vid den tiden inte fanns i varenda kyrka: en orgel. 

Detta träföremål ser bara ut som en smal trälåda med många små hål på locket, men är i själva verket är en viktig del av en orgel – en väderlåda. Det är alltså den del som gör att piporna får ton. ”Lådan” är mer än 180 centimeter lång, 28 centimeter bred och 17 centimeter djup.

Översidan, ”pipstocken”, är av ek med 372 borrade hål, större och mindre. I de hålen har orgelpiporna stått. Hålen sitter i prydliga rader, och på undersidan motsvaras hålraderna av huggna kanaler. Varje sådan kanal har täckts av en smal platta, en ventil, som stått i förbindelse med en av orgelns tangenter. När man spelar fyllds väderlådan med luft. När en tangent trycks ned, öppnas ventilen, luft fyller kanalen, och piporna som stod ovanför börjar låta. Principen är densamma idag.

Hur såg orgeln ut en gång i tiden?

I orgeln från Knutby kan man utifrån hålens utseende och placering gissa hur piporna varit uppställda: längst ut har de största piporna stått, en grupp med ganska höga pipor har stått i mitten, och mellan mittgruppen och yttergrupperna har de kortaste stått.

Orgeln har haft någon sorts snidad dekoration i gotisk stil. Det har fyllt utrymmet där det inte stått några pipor. Bakom de pipor som syns längst fram har alltså piporna stått i rader, på pipstocken.

Antikvarier tror att orgeln användes framemot slutet av 1500-talet. I ett inventarium från 1636 står det att orgeln inte användes då, eftersom det saknades delar. Då fanns ”orgepijpor stor 24, små 7…” Man räknade alltså inte upp stommen men piporna hade ett metallvärde. Kanske fanns orgeln kvar oanvänd i ett hörn. Kyrkan fick vänta ända till 1838 på nästa orgel.