Unnas sten
Järnålder
500 f.Kr. – 1100 e.Kr.
Vikingatid
800 e.Kr. – 1100 e.Kr.
Medeltid
1050 e.Kr. – 1520 e.Kr.
Läs- och skrivkunnigheten var dock förmodligen inte särskilt hög under järnåldern, utan man levde främst i en muntlig kultur med starka berättartraditioner. Det var inte heller vem som helst som kunde hugga en runsten under vikingatid. Till det fanns särskilda mästare och verkstäder.
En kvinna beställde en runsten
Någon gång mellan 1050 och 1080 lät kvinnan Unna resa en runsten över sin son Östen. Att runstenen restes just då kan man se på ornamentiken eftersom det var vid den tiden som denna typ av ormhuvud i profil med sitt stora öga var modernt. Inskriften lyder:
Unna lät resa denna sten efter sin son Östen, som dog i vita kläder. Gud hjälpe hans själ. Att Östen dog i vita kläder betyder att han var döpt och att Unna var kristen är tydligt. Hon har beställt en sten med ett kors på och låtit avsluta inskriften med en bön. De flesta runstenarna i Sverige restes under 1000-talet och många av dem är tydligt kristna till sin karaktär med kors och/eller böner.
Unnas sten
En av två runstenar som ursprungligen stått vid gränsen till det som senare kom att heta Torsätra herrgård men som under vikingatid kanske kallades Husa. Båda stenarna flyttades till Historiska museet 1967. Ornamentiken, runornas utseende och inskriften berättar att stenen ristades av Visäte någon gång under 1000-talets sista decennier. Inskriften lyder i översättning: ”Unna lät resa denna sten efter sin son Östen, som dog i dopkläder. Gud hjälpe hans själ.” Texten börjar på stenens högra sida och löper nedåt och inåt rundjurets (eller drakormens) huvud där den slutar med namnet Östen, för att fortsätta på andra sidan från djurets stjärt och uppåt. Inskriften i fornnordisk version: ”Unna let ræisa þennsa stæin æftiʀ sun sinn Øystæin, sum do i hvitavaðum. Gud hialpi salu hans.” Ordet hvitavaðum är intressant då det betyder vita våder, det vill säga dopkläder. Om texten talar sanning så innebär det att Östen döptes, om inte på sin dödsdag så endast en kort tid före sin död. Dopkläder bars nämligen bara vid själva dopakten samt under efterföljande vecka. Vi vet inte hur gammal Östen var när han dog. U 613, Torsätra, Västra Ryds socken, Uppland.
Visäte ristade runstenen
På Unnas runsten står det inte vem som har utfört ristningen. Det är annars ganska vanligt att det nämns.
Ett par av de mest kända signaturerna i Mälartrakten är Öpir och Fot som båda var aktiva runristare under andra halvan av 1000-talet. Genom att jämföra runstenar med signaturer och sådana utan har man kunnat visa att många signaturlösa stenar har gjort av samma ristare som ibland lämnat sitt namn på stenen. På så vis är man ganska säker på att det är signaturen Visäte som har gjort Unnas sten.
Runmästare och hantverkare
Visäte var dock inte ensam om att arbeta med Unnas sten vid mitten av 1000-talet. Senare tids forskning har med hjälp av laserscanner visat att flera personer oftast har varit involverade i tillverkningen av en och samma runristning.
Analyserna visar olika huggningstekniker och att det bakom varje signatur fanns en mästare med hantverkare och lärlingar som hjälpte honom i arbetet. Det verkar ha fungerat som en verkstad som arbetade på uppdrag av människor som Unna, som hade råd att låta tillverka en runsten. Men om det fanns en signatur på stenen så var det förstås mästarens namn.
