Två isländska svartkonstböcker

Båda böckerna är så små att de kunde bäras i fickan. De innehåller formler för att utöva både hjälpande och skadande magi. Den ena boken är av pergamentblad (bearbetad djurhud) och den andra av papper. Av handstilarna att döma är varje bok nedtecknad av minst två olika personer. Det tyder på att böckerna delats eller gått i arv. Texterna är nedtecknade från slutet av 1500-talet fram till omkring 1600-talets mitt.

Böckerna vittnar om föreställningen att det gick att påverka sin omgivning med hjälp av magi. Den vita eller goda magin användes för att bota sjukdomar eller skydda mot onda krafter. Denna skilde sig från den svarta magin, eller ”malificium”, med vars hjälp man besvärjde de onda makterna bland annat i syfte att skada andra.

Magin i böckerna utövades med hjälp av magiska tecken (trollstavar), som på Island kallas galdrar, ofta i kombination med uttalade besvärjelser. Man ansåg att ord, vare sig de var talade eller skrivna, kunde ha en stor magisk kraft.

För att få kraft till magin åkallas Jesus, Gud och Treenigheten, men även fornnordiska gudar som Oden. Även om de kristna inslagen i böckerna är långt fler, vittnar vissa formler och tecken om att den fornnordiska religionens gudar ännu under 1500-talet och vid 1600-talets början fanns i människors medvetande. 

Många av svartkonstböckernas trollstavar, eller galdrastavar, hade vidareutvecklats ur de nordiska runorna. Galdrarna hade olika utseende beroende på hur de skulle användas. Så fanns till exempel en galder för att skydda mot ondska och aggression (Ægishialmur, en så kallad skräckhjälm), en för att skydda mot vatten (Vatnahlífir, vattenskydd) och en för välgång i köpmanskap (Kaupaloki).

Fjärt- och kräkrunor och osynlighetshjälmar

För att öka tecknens kraft kunde man rista en runa flera gånger. Särskilt verksam var den åtta gånger ristade ass-runan, som var förknippad med ordet as/gud. Assrunan ingår i bokens trollformel för att framkalla svår väderspänning hos någon annan. Du ska då ta ditt eget blod på ett vitt kalvskinn och säga:

jag ristar dig åtta assrunor, nio naudrunor, tretton thursrunor vilka må plåga din buk med svår väderspänning och … våldsamt fjärtande … måtte aldrig ditt fjärtande upphöra varken dag eller natt…

Svartkonstböckerna innehåller besvärjelser och trollformler, som omfattar allt från hur man botar huvudvärk, stillar blod och underlättar förlossning till hur man dödar andras kreatur, förhäxar en kvinna och vinner hennes kärlek, injagar fruktan hos andra och skyddar sig mot mäktiga mäns vrede.

Trollstavarna kunde ristas på pergament, papper, trä, och tallrikar, ja till och med på mat. Om du till exempel vill framkalla kräkning hos en ovän, ristar du trollstavar på ost eller fisk och ger till den du vill driva med “då skall han icke hava nytta av det som han äter den dagen”.

Vill du i stället göra dig osynlig genom att skapa dig en ”osynlighetshjälm” ska du göra så här:

Skaffa dig ett hönsägg och gjut däri blod från stortån på din vänstra fot. Lägg sedan ägget under fågeln och låt honom ruva därpå. Tag sedan ungen och bränn honom på eketrä. Lägg det brända sedan i en linnepåse och bär på ditt huvud.

Häxförföljelser

Till de mörkare kapitlen i Europas historia hör de fruktansvärda häxprocesser som från senmedeltiden och fram till mitten av 1700-talet skördade tusentals människoliv. Under 1600-talet drabbade häxhysterin de nordiska länderna.

På Island, som vår svartkonstbok kommer ifrån, skedde de värsta häxförföljelserna mellan 1604 och 1720. Det isländska folket levde vid denna tid under svåra förhållanden som undersåtar till Danmark. Klimatet var kallt och bistert vilket ledde till hungersnöd och boskapsdöd. Dessutom drabbades landet av pesten. Människorna sökte förklaringar till varför det gick så illa. Det måste ligga ondskefulla handlingar bakom all denna olycka.

Den isländska häxan var en man

Trolldom har historiskt sett alltid varit förknippat med kvinnor. Den klara majoriteten av dem som utsattes för häxförföljelser i de europeiska länderna var kvinnor. Bland de nästan 300 människor som dömdes till döden för häxeri i Sverige mellan år 1668 och 1676 var kvinnorna klart överrepresenterade.

De isländska häxprocesserna skiljer sig på en väsentlig punkt från de flesta länderna i Europa – den isländska häxan var nämligen en man! Av de 120 kända processerna var bara nio riktade mot kvinnor. Bland de 22 som dömdes till bränning på bål fanns bara en kvinna. Hur kan man då förklara denna avvikelse?

På Island fanns en starkare association mellan läs- och skrivkunnighet och magi, varför magi förknippades med bildade män. Gränsen mellan lärdom och ockult vetenskap var svävande och studier i magiska föreställningar förekom vid de isländska universiteten. Det är mycket troligt att svartkonstboken nedtecknats av män tillhörande denna bildade samhällsgrupp. Formlerna som handlar om hur man kan förhäxa en kvinna och vinna hennes kärlek talar för en manlig författare.

Bokens resa från Island till Stockholm

Att ertappas med en svartkonstbok under pågående häxförföljelser kunde innebära en dödsdom. Smugglades boken ut från Island under häxprocesserna? Eller kan den ha beslagtagits från någon av de som dömdes för trolldom?

Vad vi med säkerhet vet är att någon förde den från Island till Köpenhamn (då även Islands kungliga huvudstad) där den 1682 inhandlades av den svenske språk- och fornminnesforskaren J. G. Sparfvenfeldt. Väl i Sverige kom den till Kungliga Vitterhetsakademiens och Statens historiska museums samlingar där den ligger i magasinet och ruvar på sin hemlighet.