Sveriges äldsta möbel – bänken från Kungsåra

På orgelläktaren i Kungsåra kyrka fanns en ålderdomlig bänk som troligen hade stått där sedan 1700-talet. Ursprungligen stod bänken sannolikt fritt i kyrkorummet, eftersom ryggpartiet är försett med utskurna drakslingor. Möbeln var alltså tänkt att ses bakifrån. Historiska museet erbjöds att köpa bänken och den blev genast en publikmagnet.

Vikingatida mönster

Bänkens ryggstycke är dekorerat med slingrig djurornamentik i form av bevingade drakar skuren i planrelief. Dess stolpar, den ena skadad, är försedda med drakhuvuden. Sidostyckena är ornerade med slanka fyrfotadjur med hängande tungor. Nedanför ryggstödet finns en genombruten planka, även den med djurornament. 

Både bänkens konstruktion och ornament påminner om föremål från de norska gravfynden från Gokstad och Oseberg, men dessa är från 800-talet och Kungsårabänken betydligt yngre. De slingriga djurmönstren på bänken är gjorda i en stil som var populär under 1000- och 1100-talen.

Vi vet inte vem som har beställt eller använt bänken, men det bör ha varit en betydelsefull person med hög status. Det är mycket möjligt att bänken från början ingått i ett förkristet sammanhang och först långt senare hamnat i Kungsåra kyrka.

Hantverk i trä

Själva bänken är gjord av furu och är 214 centimeter bred. Sittbrädan är cirka 50 centimeter djup och dess höjd över golvet är 45 centimeter. Bänkens höjd, med ryggstödet inkluderat, är cirka 108 centimeter.

Bänkens olika delar har fästs ihop med trätappar. Plankorna är bilade med yxa. Andra redskap som troligen har använts vid tillverkningen är kniv, borr och hyvel. Om bänken varit målad från början är oklart. Inga spår av ursprunglig bemålning finns. Under senare tid tycks dock bänken ha varit övermålad med grå färg.

Tre till fyra vuxna personer kan få plats att sitta på bänken samtidigt. Detta vet vi av ett gammalt fotografi som visar Sigrid Leijonhufvud, Rosa Norström, Märta Leijonhufvud och Fanny von Haartman på plats i bänken. I dag är det inte tillåtet att provsitta den, men i början av 1900-talet gällde uppenbarligen andra förhållningsregler på museet.