Sveriges äldsta krigstroféer

Krigstroféerna består av en hjälm och ett par sporrar. De togs 1564 från Steinvikholms slott utanför Trondheim av svenska trupper. Händelsen var en del av det Nordiska sjuårskriget 1563–1570. Kriget var huvudsakligen en kamp mellan Danmark och Sverige.

Eftersom Skåne, Gotland och Norge var en del av Danmark beslöt Sveriges kung Erik XIV att anfalla från norska sidan. Under ledning av befälhavaren Claude Collart erövrade svenskarna Jämtland, Härjedalen och Trondheim. Och där, på Steinvikholms slott, hittade de storslagna troféer: Olof den heliges hjälm och sporrar.

Olof den helige var mellan 1015 och 1028 Norges kung och kom efter sin död 1030 att helgonförklaras. Han var i första hand Norges nationalhelgon, men var även populär i de övriga nordiska länderna.

Troféerna blev förda till Stockholm där de hängdes upp i Storkyrkan eftersom flera andra krigstroféer redan fanns där. Från svensk sida var man länge övertygad om att det verkligen var Olof den heliges hjälm och sporrar, vilket gjorde att de hade stort symbolvärde.

När arkitekten och konstnären Erik Dahlbergh på 1600-talet påbörjade sitt stora planschverk Suecia antiqua et hodierna fick hjälmen och sporrarna till och med en egen bild. Inga andra föremål fick samma framträdande placering i verket.

Under 1800-talet insåg forskare genom stilmässiga jämförelser att föremålen kom från 1400-talet. De hade alltså inte tillhört Olof den helige. Sannolikt hade de tillhört en dansk adelsmans rustning. Lika sannolikt var det att befälhavaren Claude Collart hade hittat på historien om att det var Olof den heliges föremål för att göra Erik XIV glad och stolt.

År 1865 gjorde riksantikvarien Bror Emil Hildebrand en officiell begäran att föremålen skulle överföras till Historiska museet, vilket Storkyrkans kyrkoråd godkände. Det var, trots allt, Sveriges äldsta bevarade krigstroféer.