Svensk klimathistoria

I tidigare samhällen i Skandinavien och Norden levde de flesta direkt på vad jorden gav. Klimatet var avgörande för vilka grödor som skulle odlas, hur jordbruket organiserades och var människor valde att bosätta sig.

Det fanns ofta små marginaler i jordbrukssamhället. Missväxt, ofta till följd av kalla och nederbördsrika somrar, kunde få ödesdigra konsekvenser. Klimatet påverkade även möjligheterna till jakt, fiske och växtinsamling som var andra sätt att få mat.

Klimatförändringar påverkar produktionen och införskaffning av mat även i dag. Det blir svårare att odla på vissa platser på grund av ökade temperaturer, vilket leder till torka på vissa platser och översvämningar på andra. Detta påverkar priserna på vissa råvaror för konsumenter och det påverkar bönders möjligheter till försörjning.

Vad vet arkeologerna?

Genom att kombinera arkeologiska undersökningar med miljöhistoriska analyser kan arkeologer undersöka hur samhälle och klimat har förändrats under olika perioder och diskutera orsakssammanhang mellan dessa förändringar.

Såväl kortsiktiga, dramatiska väderhändelser, som mer långsiktiga trender i klimatet kan ha haft stor betydelse för samhällsutvecklingen. Att studera detta förhållande är viktigt inte bara inom arkeologin utan också för att sätta dagens klimatdebatt och de problem mänskligheten står inför i en historisk kontext.

Mer om arkeologi och arkeologiska metoder

Hur var klimatet under forntiden?

Jordens klimat har alltid varierat. Långa perioder med varmt klimat har med några hundra miljoner års mellanrum ersatts av tider med kallare klimat.

Cirka åtta längre istider har passerat under den senaste miljonen år. Den senaste istiden, Weichselistiden började för cirka 100 000 till 75 000 år sedan. Under en period täckte inlandsisen stora delar av norra Europa. Avgränsade glaciärer fanns bland annat i Alperna, Island och delar av Pyrenéerna.

Den senaste istiden

Weichselistiden varade fram till cirka 18 000 före Kristus. Därefter steg temperaturen gradvis. Isen smälte undan och tiden från omkring 10 000 före Kristus kallas för postglacial tid eller holocen. Trots att den senaste istiden då var slut dröjde det ytterligare några tusen år innan isen hade släppt sitt grepp om de mellersta och nordliga delarna av dagens Sverige.

Klimatförbättringarna medförde gynnsamma förhållanden för både människor och växter och djur. För ungefär 9 000 år sedan och framåt var medeltemperaturen högre än i dag här i Norden, i vissa områden kanske upp till fyra grader varmare. Klimatet i Sydsverige kunde jämföras med nutidens klimat i sydöstra Frankrike. Vintrarna var milda och snö sällsynt. Troligen regnade det mer och flera växt- och djurarter kunde leva här i Sverige då, men i dag är de försvunna.

Kallare och varmare om vartannat

Det varmare klimatet gjorde att isen smälte och djur och människor kunde börja leva här i Skandinavien. Landskapet var från början kargt men så småningom växte lövskog upp. Temperaturen steg och för ungefär 8 000 år sedan nåddes den högsta medeltemperaturen här i det som är dagens Sverige. Då var det så varmt att det fanns pelikaner i det som nu är södra Sverige. Efter hand sjönk temperaturen igen. För cirka 3 000 år sedan var det fortfarande varmare här i Norden än vad det är idag.

Mellan cirka 4 000 och 500 före Kristus. ändrades klimatet i dagens Sverige. Vintrarna blev kallare, men somrarna var fortsatt varma. Det blev vanligare med snötäcken som låg längre perioder under vinterhalvåret. Förändringarna gick i vågor med ett allt kallare och fuktigare klimat, avbrutna av perioder med varmare temperaturer.

Variationerna i klimatet fortsatte här i Norden fram till 1800-talet. Fuktiga perioder har också avlösts av mer torra då vattenståndet i sjöarna har sänkts och en del våtmarker torkat upp. Ett exempel på en varmare period är tiden kring år 1 till 400 e. kr, under romerska järnåldern. I slutet av 500-talet, under folkvandringstid/vendeltid, var klimatet kallare. En serie av mycket kalla år, troligen till följd av att stoft från ett vulkanutbrott år 536 minskade solinstrålningen, ledde till missväxt och stora sociala följder som att människor dog och samhällen avfolkades. Möjligen är det denna händelse som gett upphov till myten om Fimbulvintern.

Även perioden mellan 1400-talet till 1800-talet var särskilt kall. Då expanderade glaciärerna, skördarna slog fel och missväxtåren var många. Perioden kallas den lilla istiden. Det var ofta missväxtår och haven frös till is så långt söderut som i Skåne. Kylan höll i sig fram till slutet av 1800-talet.

Efter 1900-talet har temperaturen ökat dramatiskt både här i Sverige och i resten av världen, speciellt under de senaste decennierna. Detta på grund av användningen av fossila bränslen och utsläppen av växthusgaser som fossila bränslen genererar. Forskarna är idag överens om att de snabba klimatförändringarna sker på grund av just detta.

Användningen av olja, kol och naturgas leder till en ökad koldioxidhalt i atmosfären som naturen inte hinner ta hand om. Idag är koldioxidnivån den högsta på flera miljoner år. Detta har lett till en snabbt ökande temperatur som påverkar människa, natur och fornlämningar på ett negativt sätt.

Om hur klimat påverkar kulturarvet