Stockholms blodbad

År 1520 hette kungen av Danmark Kristian II. Han var sonson till Kristian I som besegrades vid Brunkeberg 49 år tidigare. Vid denna tid var Sverige självständigt från Kalmarunionen och styrdes av riksföreståndaren Sten Sture den yngre. Sten Sture hade dock hamnat i konflikt med ärkebiskopen av Uppsala, Gustav Trolle. Konflikten handlade om ärkebiskopens rätt till världslig makt, i detta fall ett slott som kallades Almarestäket.

Sten Stures konflikt med kyrkan gav Kristian II skäl och möjlighet att sätta in militära åtgärder mot riksföreståndaren. Han sände sina arméer att inta Stockholm vid flera tillfällen. Två gånger misslyckades han, men den tredje gången kapitulerade Stockholm. I september 1520 öppnades stadens portar för danskarna och två månader senare kröntes han till Sveriges konung.

Den nordiska unionen återupprättades ännu en gång. Stormännen i Sverige valde Kristian till kung och i samband med hans kröning hölls festligheter på slottet tre kronor i Stockholm. På festligheternas fjärde dag framträdde dock ärkebiskopen Gustav Trolle plötsligt och anklagade ett flertal av landets stormän för kätteri på grund av deras samröre med Sten Sture den yngre varefter ett flertal människor dömdes till döden. Närmare 100 personer halshöggs offentligt på Stortorget i Stockholm.

Blodbladsplanschen - bilden som chockade alla

Den så kallade Blodbadsplanschen är en bild som beställdes i propagandasyfte av Gustav Vasa 1524 för att visa upp de hemskheter som Kristian II hade utsatt befolkningen för. Det ursprungliga träsnittet förstördes olyckligtvis i en brand 1802 men lyckligtvis hade en kopia av tavlan gjorts redan 1676 som numera finns på Kungliga biblioteket.

På bilden ser vi hur biskoparna Mattias av Strängnäs och Vincent av Skara båda avrättas. Det är svårt att säga om Trolle verkligen ansåg att de anklagade var kättare eller om det bara var ett sätt att få dem avrättade, det är också svårt att veta huruvida Kristian planerat eller var införstådd i planen att anklaga stormännen eller ifall han själv överrumplats av den plötsliga utvecklingen. Men likväl skedde avrättningarna, biskopar, stormän och rådsmän avrättades alla på stortorget i gamla stan genom halshuggning. Enligt Olaus Petri, en präst och senare reformator som var ögonvittne till blodbadet så ska till och med en man kallad Lasse Hass ha dömts till döden enbart för att han gråtit då han bevittnade hemskheterna.