Slottskyrkan som blev ett kök

Ulriksdal hette tidigare Jacobsdal och uppfördes av familjen de la Gardie på 1600-talet. Magnus Gabriel de la Gardie var en av Sveriges mäktigaste män och största jordägare med drygt 1 000 gods och gårdar i sin ägo. Arkitekten till slottskapellet var Jean de la Vallée, mest känd för att ha byggt Riddarhuset i Stockholm.

Interiören var mycket påkostad, vilket framgår av Erik Dahlbergs teckningar till planschverket Suecia Antiqua et Hodierna, även om han ibland överdrev för att framställa den svenska stormakten så imponerande som möjligt.

Ett hushåll för en kung

År 1774 lät Gustav III riva slottskapellet för att i stället inreda 12 nya rum, främst avsedda för tjänstefolket. På 1920-talet byggdes delar av utrymmet om till slottskök för Gustav VI Adolf. Det blev Sveriges modernaste kök med både elektrisk spis, mathiss och interntelefon. Kökspersonalen kunde ringa upp till skänkrummet en trappa upp och meddela att maten var klar och lastad i hissen och sedan var det bara för serveringspersonalen att veva upp maten till övervåningen.

Kyrkorummet revs ut, men stora delar av inredningen sparades och återanvändes. Golvet, till exempel, kom till nytta i Gustav III:s antikmuseum på Stockholms slott och ligger kvar där än i dag. Några av de lösa föremålen finns bevarade i Historiska museets samlingar.

Bevarade praktpjäser

Änglarna till kapellets altaruppsättning skars 1662 av Henrik Lichtenberg, medan konstnären Hans Georg Flachts oljemålning var klar fyra år senare. Längst ned på duken står det Ecce Homo (Skåda mannen), de ord som Pontius Pilatus sade då han för folket visade upp den misshandlade Jesus klädd i törnekrona och purpurmantel.

Även fem mindre oljemålningar är bevarade från kapellet. De har suttit på predikstolen och föreställer Jesus och evangelisterna Matteus, Markus, Lukas och Johannes. De är med stor sannolikhet utförda av den franske målaren Nicolas Vallari som arbetade på slottet vid denna tid. Kanske har även det liggande lammet, fint snidat i trä med lockig förgylld päls suttit på predikstolen?

I samlingarna finns ytterligare några föremål från kapellet. Två inskriftstavlor med latinsk text utförda av samma träsnidare som skar änglarna. På den ena tavlan står: OMNIS SPIRITUS LAUDET PSALM CL (Varje själ prisar Herren, Psaltaren 150). Och på den andra: VERBUM TUUM VERITAS EST JOH: XVII (Ditt ord är sanning, Johannesevangeliet 17).

Från kapellet kommer också en gueridon (ljushållare) utformad som en snidad träurna med en offereld. Offerelden förekom i det Gamla Testamentet, där människor genom att brännoffra djur, såsom lamm, ville uppnå försoning med Herren. I kyrkoinredningen kan den ses som en symbol för den goda kristnas gemenskap med Gud, men också för Jesus offer för mänskligheten när han dog för deras synder.

På en tavla av svart kalksten står det INVIDIA VIRTVTI COMES (Avunden är dygdens följeslagare). Det är möjligt att den något skrytsamma texten avsåg kapellets upphovsman Magnus Gabriel de la Gardie. Från samma tid kommer också en kartusch av marmor med änkedrottning Hedvig Eleonoras monogram som hängt i kapellet.

Trots att bara bitar återstår av det en gång så magnifika kapellet, kan vi ändå med hjälp av de bevarade föremålen och teckningarna skapa oss en ganska bra bild av hur det såg ut innan det förvandlades till Sveriges modernaste kök.