Skyddsmagi i det vikingatida bondesamhället

Spår av de här gamla traditionerna finns kvar även om de idag förlorat sin ursprungliga betydelse. Taklagsfesten var från början en viktig invigningsritual och hästskon, som fortfarande kan hänga över en dörr, var ett sätt att skydda huset och dess invånare.

Skydd mot onda väsen

I det äldre bondesamhället trodde människor på övernaturliga väsen som kan spåras tillbaka till förkristen tid. Landskapet man levde i – skogarna, ängarna och vattnen – beboddes av väsen som tomtar, troll, jättar, mylingar, maror och varulvar.

De flesta av dessa varelser trodde man hade för avsikt att skada människor och ge olycka. Speciellt husen var utsatta och behövde extra skydd för här förvarades familjens samlade egendom. Men det gick att skydda sig genom magiska ritualer.

Att begrava en orm under tröskeln var till exempel en gammal beprövad metod för att hindra olyckan från att ta sig in i hemmet. Blixtnedslag kunde förhindras genom att gräva ned en upphittad stenåldersyxa, förr kallad åskvigg, i golvet.

Men alla övernaturliga väsen var inte illvilliga. Vissa kunde fungera som skyddsandar, till exempel tomten eller vätten. De var ofta griniga till sin natur och kunde ställa till med problem, men var man generös, bjöd dem på mat och behandlade dem respektfullt kunde de beskydda gården och dess invånare.

På Gotland finns ett närbesläktat väsen som på gutamål kallas Di sma undar jårdi. Det är ett så kallat noanamn, en beskrivning av varelsen snarare än dess riktiga namn. Det visar på gutarnas respekt. Man ansåg det för riskabelt att kalla dem vid deras rätta namn.

En ko och en silverskatt under huset

Vid gården Burge i Lummelunda socken på Gotland har arkeologer undersökt flera husgrunder kring en gårdsplan. Undersökningen visade att man bosatte sig på platsen vid mitten av 1000-talet och kom att bo där i cirka 200 år. Gården övergavs eller flyttades efter det av okänd anledning.

Djupt ner i hålet efter en av de stolpar som höll uppe taket till det äldsta huset på platsen hittades skelettrester från en ko. Där låg klövarna, ryggkotorna, svansen och ett blygdben. Det är kanske spåren efter en invigningsfest i samband med byggandet av det första huset på platsen.

Benens storlek visar att man hade slaktat en välvuxen ko, kanske den ståtligaste man ägde. Det som blev över av kon efter festmåltiden, valde man att begrava i stolphålet. Kanske är benen offer till de väsen som gutarna trodde bodde under marken – de små under jorden.

För det var viktigt att inte förarga de underjordiska varelserna när man började gräva för huset. Att ha dessa varelser som fiender kunde skada den framtida huslyckan. Blygdbenet offrades antagligen som en önskan om god fruktsamhet hos gårdens djur. Att djuren fick många barn var viktigt för gårdsekonomin och något som de små varelserna ansågs ha makt över.

Nå, hur gick det för Burgeborna? Gav husoffret någon effekt och blev de lyckliga?

Fyndmaterialet visar att det var en rik gård med kontakter långt utanför Gotland. Under det jordstampade golvet i huset hittade arkeologerna gårdens gömda förmögenhet, en av öns största silverskatter.

Den består främst av silvermynt från nuvarande Tyskland och silvertackor från Novgorod i dagens Ryssland. I skatten finns också utsökta silverarmringar med förgyllda drakhuvuden. Av någon anledning blev denna förmögenhet liggande under golvet när gården plötsligt övergavs. Varför vet vi inte.