Skelettet berättar om ett brutalt öde

Kvarlevorna upptäcks 

I en grustäkt i närheten av Ajmunds bro i Mästerby socken på Gotland hittade några arbetare 1950 ett skelett. En arkeolog blev kallad till platsen men hon hittade inga gåvor vid graven som kunde hjälpa till att datera skelettet och därför gissade man på att det kunde vara från järnåldern. Utan några vidare undersökningar skickades skelettet till Historiska museet. På museet kunde en osteolog, den som studerar djurens och människornas skelett, göra spännande upptäckter om hur personen hade levt.

Handikappad sedan barndomen 

De ovanligt välbevarade benen är skelettet av en ung kvinna, som var 18–20 år vid sin död. Hon var drabbad av en sjukdom som hade angripit båda armbågslederna och vänster lårben. Armbågarnas ledytor är deformerade och har begränsat hennes rörelseförmåga. Det vänstra benet är kraftigt förkortat och knäleden är utåtvinklad vilket har gjort att hon har haltat.

Vilken sjukdom som orsakat detta vet osteologer inte säkert, men hennes hälsotillstånd försämrades tillfälligt när hon var i 2–3-årsåldern. Kanske var det då hon insjuknade. Osteologerna kan se spår på tänderna som visar att hon led av näringsbrist i den åldern. Kvinnan har velat kompensera för sitt funktionshinder och det ledde i slutet av hennes liv till en överansträngning och värk genom en benhinneinflammation.

 Att kvinnan haltade kan man se på att vänster lårben är för kort och att knäet är felvinklat.

Halshuggning blev hennes död

Sättet kvinnan dog på var också ovanligt. Ett kraftigt huggspår tvärs genom fjärde halskotan talar sitt tydliga språk; hon blev halshuggen! Varför drabbades hon då av detta hemska öde? Blev hon mördad eller avrättad? Spelar hennes handikapp någon roll i sammanhanget? Dessa frågor kommer vi nog aldrig att få svar på, men studerar vi historien på den plats där hon blev begravd kan vi komma händelseförloppet lite närmare. 

Med precision har någon huggit hennes halskota mitt itu.

Valdemar Atterdags härjningar 

Ajmunds bro är förknippat med den danske kungen Valdemar Atterdag och hans härjningar på ön. Det var här som den danska hären, cirka 2 000 man, en varm sommardag i slutet av juli år 1361 drabbade samman med den hopplöst underbemannade gotländska bondehären. Gotlänningarna var kanske 500 man. Enda utvägen var att fly. Vår unga kvinna kan ha varit en av dem som inte kom undan; hon hade ju svårt att röra sig. Men det finns en annan och mer sannolik förklaring. 

Lag och ordning

Under medeltiden fanns på Gotland tre rättsinstanser med olika befogenheter, tinget, sättingstinget och landstinget. Landstinget, också kallat Gutnaltinget, var öns högsta lagstiftande, beslutande och dömande myndighet. Och just vid Ajmunds bro låg ett av öns två landsting. 

Det var här som folk misstänkta för grövre brott rannsakades – brott så allvarliga att de kunde straffas med döden. Av sedlighetsskäl hängdes inte kvinnor, möjligheten att åskådarna kunde se in under kjolen, gjorde att man valde andra metoder. Halshuggning var en sådan metod. Att sättas ”kvick i jord”, att bli levande begravd, var en annan.

Ett livsöde

Det är troligt att det anonyma skelett som man först trodde kom från järnåldern i själva verket är av betydligt senare datum. Halshuggning är ett typiskt medeltida straff och en dödsdömd ansågs vara skyldig till ett brott så allvarligt att denne inte fick vila i vigd jord, det vill säga begravas på kyrkogården. Därför blev de också dömda till eviga kval efter döden. Mot bakgrund av fyndplatsens funktion och att hon blivit halshuggen verkar det mer troligt att datera den unga kvinnan till medeltid. 

Men många frågor kvarstår fortfarande. Vilket brott kan hon ha begått? Hur såg omgivningen på hennes handikapp? Kan hon rentav ha blivit stämplad som häxa? En framtida kol-14-datering av skelettet skulle kunna ge säkrare svar på när hon levde och sätta henne i ett historiskt sammanhang. Att hon upplevde ovanligt många motgångar i livet som lämnade spår i hennes skelett råder det dock ingen tvekan om.

År 1950 hittades ett skelett av en ung kvinna nära Ajmunds bro på Gotland. Hon hade varit sjuk som barn, haltade och led av smärtor mot slutet av livet. Kvinnan dog genom halshuggning, vilket tyder på att hon kanske avrättades för ett allvarligt brott under medeltiden. Eftersom platsen var en gammal domstadsplats tror forskarna att hon kan ha dömts till döden där. Än idag vet ingen exakt vad som hände henne - men hennes skelett berättar om ett hårt liv fullt av svårigheter.