Skulpturen har en typiskt gotisk stil, ganska lite tillbakahållet, emotionellt och rik väckbildning.
Sankt Olof är den norska helgonkungen som fick en väldigt stor popularitet i Sverige under medeltiden. Många kyrkor är invigda till honom och det finns ganska många skulpturer bevarade av honom. Vi har flera stycken i samlingarna och den här från Bunge är lite speciell därför att den har fått ge namn till en hel skola. Den anonyma mästaren som gjorde den här skulpturen har gjort flera liknande skulpturer och man brukar därför tala om Bungemästaren som ett samlingsnamn.
Sankt Olof sitter på en tron, han har fötterna på det som man brukar kalla underliggare. Den delen har man tolkat på flera olika sätt. Man kan tolka den som hans banemann, man kan tolka den som hedendomen att han trampar på den, man kan tolka det som att det är hans bror Harald som han trampar ner. Eller så kan man tolka det mer som att han trampar ner ondskan rent allmänt.
Tittar man på skulpturen lite närmare så kan man se att det är en del fragment bevarad av färg som antyder att den har varit vackert målat ursprungligen. Man kan se röda färgspår på insidan här i veckan och det finns också spår av guld och det antyder att det har varit en målad brokad som han har haft på sin dräkt. Det finns även små rester av kredering här med förgyllning och bemålning i blått. Tittar man på tronstolen och kommer riktigt nära så kan man se att det är ett väldigt fint rutmönster här som är ett galler med fyrpass i mitten.
