Runor

Runor började användas under de första århundradena efter Kristi födelse. Det är ett skriftspråk som förändrades med tiden och den vikingatida runraden kom att innehålla 16 tecken. Det kan vara svårt att läsa text som skrivits med runor. Även om det går att tyda tecknen är det inte säkert att vi kan förstå språket eftersom det förändrats på tusen år.

Ristades på trä, sten och horn

Runalfabetet kallas futhark efter de första sex tecknen i raden. Vikingatidens vanliga runalfabet hade 16 tecken. Det var en utveckling av tidigare alfabet med flera tecken. Runskrift skrevs inte på papper utan ristades på material som trä, sten och horn. Runor ristades bland annat på personliga ägodelar som kammar och vapen.

Eftersom de flesta inskrifterna gjordes på trä som förmultnat med tiden är det framför allt runstenar som bevarats. Ungefär 2 500 runstenar har hittats i Sverige, av dessa finns cirka 1 300 i Uppland.

Vem reste runstenar?

Runstenarna är monument som ofta var uppställda på väl synliga platser i de vikingatida landskapen. Som ett slags annonspelare spred de sina bilder och budskap till de som färdades förbi. Texterna på stenarna är ofta minnesinskrifter över döda personer skrivna av deras släktingar. Det kan exempelvis stå:

”Ragnvald lät rista runor efter Fastvi, sin moder, Onäms dotter. Hon dog i Ed” eller ”Torsten lät göra minnesmärket efter Sven, sin fader, och efter Tore, sin broder. De hade farit ut till Grekland …”

Vem som helst kunde knappast anlita en stenhuggare och runristare för att få ett minnesmärke rest. De flesta runstenar har med den vikingatida överklassen att göra, eller med välbärgade storbönder. På vikingatiden fanns specialiserade runristare som förmodligen livnärde sig på att resa runt och rista stenar. Den mest berömde är Öpir, som ristat mer än 50 stenar i Uppland, Gästrikland och Södermanland.

Poetiska källor

Runinskrifterna är ett historiskt källmaterial som ger mycket information om en mängd olika saker. På stenarna nämns många personnamn och berättas om historiska händelser, som till exempel Ingvarståget – ett stort vikingatåg österut som slutade illa. Ibland kan inskrifterna vara poetiska som till exempel den på en sten vid Gripsholm:

”Tola lät resa denna sten efter sonen sin Harald, Ingvars broder. De foro manligen fjärran efter guld och österut gåvo örnen föda. De dogo söderut i Särkland.”

Att ge örnen föda betyder att dräpa, och Särkland var vikingatidens skandinaviska namn på ”saracenernas land”, ungefär motsvarande det abbasidiska kalifatets länder i främre Asien och Mellanöstern.

Runor i form av grafitti

Vikingatida graffiti finns på ett fåtal platser i Medelhavsområdet. I moskén Hagia Sofia i Istanbul finns flera inskrifter. På ett stort stenlejon som tidigare stod i Atens hamn Pireus men som i dag finns i Venedig fanns tidigare en stor runristning. I Historiska museets entréhall finns en gipsavgjutning av lejonet där rester av ristningen är synliga.