Ringar från romersk järnålder

En fingerring från Ystad

En av Sveriges finaste romerska fingerringar hittades 1862, när arbetskarlen Johan Peter Lundqvist grävde i en grusgrop väster om Ystad. De flesta ringar med infattade halvädelstenar är troligen tillverkade i romerska rikets provinser, där man behärskade konsten att skära och gravera ädelstenar. Dessa främmande dyrbara fingerringar kan nordborna visserligen ha kommit över under plundringståg på kontinenten, men de kan också ha varit en personlig gåva som avsåg att bekräfta trohet och lojalitet i en otrygg social och politisk situation.

Fingerring från Hälsingland

I stora gravhögar har man hittat romersk import. Kanske var det järnframställningen som gav rikedomen? Åsarna med mellanliggande filigrantråd tillåter ringen att växa på höjden utan att hindra bäraren att böja på fingret.

I Skandinavien har 18 ringar av detta slag hittats. Förutom denna från den rika Högbygden har de påträffats längs kusten i Halland, Bohuslän och på Gotland. Hög, utanför dagens Hudiksvall, var ett maktcentrum under romersk järnålder.

En romersk fingerring

En juvelerare i Stockholm köpte ringen med den planslipade karneolen år 1872. Juveleraren hade köpt den av en kringresande handlande som troligen kommit över den vid ett sockenbesök. Troligen hittades den i Vackerby, Frustuna socken i Södermanland.

I Norden finns 26 bevarade ringar med infattade ädelstenar eller imitation i glaspasta. Av de sju som påträffats i Sverige kommer två från Södermanland. Förmodligen är de här ringarna tillverkade i verkstäder som låg under romerska riket. De kan ha givits som en personlig gåva till en segerrik krigare av en romersk befälhavare.

Ormfingerringen från Kville

Fingerringar, armringar och halsringar i form av naturtrogna ormar var omtyckta av både greker och romare. Ringarna kan dessutom ha använts som viktlod eller viktlikare när man ville väga upp en viss mängd guld.

De skandinaviska germanerna förenklade och omformade motivet. Ormen symboliserar odödlighet och fruktsamhet. Den är farlig och avskräckande och skyddar därför mot det onda.

Undersökningar av gravar visar att ormfingerringar av denna typ burits av både män och kvinnor i det sociala mellanskiktet mellan 150 och 350 efter Kristus. Den här ringen hittades på 1800-talet i Kville i Bohuslän. Kvilletrakten uppvisar många fina fynd från järnålder och har haft en viktig betydelse i västra Skandinaven.

Fingerringar i guld från Skedemosse

En av de viktigaste offerplatserna på Öland var Skedemosse. Här offrade man bland annat böjda ormhuvudringar och fingerringar. Totalt har över ett kilo guld hittats i den utdikade mossen. Vid olika tillfällen har man nedlagt nytillverkade eller oanvända ormhuvudringar som hade rullats ihop till spiraler. Även tio romerska silvermynt (denarer) påträffades vid utgrävningarna åren 1954–64.

Mossen användes främst mellan 200 och 400 efter Kristus för att nedlägga krigsbyten som sönderhuggna vapen och hästutrustningsdetaljer. Djuroffer av framför allt häst, nötkreatur och svin/får förekom också. Även människor har offrats.

Kelternas och germanernas religiösa sedvänjor var likartade. Den romerske härskaren Julius Caesar berättar från de galliska krigen hur gallerna utlovade bytet åt krigsguden innan de drog i strid. Skedemosse har man använt under långa perioder för både krigsoffer och mer fredliga nedläggningar till gudarna.

Lilla Joredhövdingens fingerringar

Guldfingerringens betydelse är stor. I det äldsta Rom fick den bara bäras av kungen och vissa höga präster. Senare blev den ett kännetecken för aristokratin.

Då kejsare Septimus Severus år 197 efter Kristus tillät vanliga soldater att bära guldfingerringar förlorade den sin statusmarkerande betydelse i Romarriket. Det är troligt att germanernas hövdingar och kungar övertog seden att ge dem som gåvor till bundsförvanter och att belöna kämpar och krigare.

De båda ringarna är hittade i en av de rikaste kammargravarna i Sverige. Det var en grav som undersöktes redan år 1816 i Lilla Jored i Kville socken i Bohuslän. Graven innehöll bland annat ett praktfullt svärd, kärl av glas, keramik och brons och de här fingerringarna. Ringarna prydde hövdingens fingrar på 300-talet efter Kristus.