Påskens historia
Från Jesus till påskärringar
Påsken påminner oss om Jesus lidande, död och återuppståndelse. Påsk kommer ursprungligen från den judiska traditionen och det hebreiska ordet “pesach”. Påsk har firats i Sverige i flera hundra år men vissa traditioner kommer från längre bakåt i tiden. Påsk faller olika från år till år men innehåller alltid skärtorsdag, långfredag, påskafton, påskdagen och Annandag påsk. Alla dagar förutom Skärtorsdag är röda dagar i Sverige.
Var och när kom påsktraditioner till Sverige?
- Påskris: kom på 1800-talet. Påskris påminner om hur Jesus piskades på korset medan påskharen har inget med kristendom att göra.
- Påskharen: kom från Tyskland på 1800-talet.
- Påsktuppen: en symbol från Bibeln som använts i stor utsträckning i Sverige; Jesus förutspår att Petrus ska förråda honom ”förrän hanen gal”.
- Påskkärringar: Traditionen att gå påskkärring har sitt ursprung i folktro från medeltiden, att häxor reste till Blåkulla för att möta Djävulen. Den här idén speglar gamla föreställningar om djävulen från den tid då Norden var katolskt.
Ett vikingatida "påskägg"
Ägget på bilden finns i Historiska museets samlingar. Det kallas för uppståndelseägg och kommer från slutet av vikingatiden och början av medeltiden. De är ganska ovanliga i svenska fynd men har hittats i bland annat Sigtuna, Lund och på Gotland. Ursprungligen kommer de österifrån och arkeologer tror att de tillverkats i Kiev-området. Att liknande ägg har hittats på Gotland visar på Sveriges kontakter österut och det materiella och kulturella utbytet.
Äggen är gjorda av keramik som sedan fått ett tunt skikt glas. De har samma storlek som ett vanligt hönsägg och anses symbolisera den kristna uppståndelsen. I vissa gravar från framför allt vikingatiden hittas vanliga hönsägg. Det är inte osannolikt att de har en likartad symbolik.
Just detta ägg kommer från ett boplatsfynd i Sigtuna. Inuti ägget finns ett hålrum med ett litet föremål. Ägget kan alltså användas som en skallra.
Uppståndelseägg
Uppståndelseägg av bränd, glaserad lera med chokladbrun färg. Dekorerat med tvärgående gulvita band, vars ändar pekar ömsom upp, ömsom ned. Ägget är ihåligt. I botten är ett borrat hål och inuti ägget ligger ett löst, skramlande, okänt föremål. Uppståndelseägg blev tidigt en religiös symbol för Kristi återuppståndelse och brukades främst inom den östliga kyrkan. I ett vikingatida, skandinaviskt perspektiv är ägget, och andra av samma typ, ett påtagligt bevis för östeuropeiskt kristet inflytande. Uppståndelseägg används än i dag som symboler inom den grekisk-ortodoxa kristenheten. Boplatsfynd från Sigtuna, Sigtuna socken, Uppland.
Den korsfäste Jesus
Påskberättelsen handlar om hur Jesus korsfästes, dör och återuppstår. Denna lilla Kristusbild i brons är en av Historiska museets äldsta bevarade kristusbilder. Den har nog suttit på ett kors som är försvunnen för länge sedan. Nitarna som fäst händerna vid korset är kvar. Benen är parallella, och fötterna har stått på en liten fotplatta, suppedaneum på latin. Så står Kristus ofta på kors från äldre medeltid. Det här är ett krucifix i ordets riktiga mening; crucifixus betyder korsfäst på latin, eller den korsfäste.
Kristusbild till processionskrucifix
Hittad vid det forna Johanniterklostret, Eskilstunas kommun, Södermanland.
Bilden är inte stor, bara något över 12 centimeter hög, men ändå märkligt monumental i sin litenhet. Håret är långt och kammat i mittbena, ögonen är stora och välvda. Huvudet har inte fallit ned, utan man kan nog tolka bilden som att han står med öppna ögon, triumferande över döden. Bilden har suttit på ett kors, som antagligen både kunde stå på altaret och, fäst på en stav, föras runt i processioner.
Kristusbilden och Johanniterna
Kristusbilden kommer från en kyrka som inte finns mer, men som låg i Eskilstuna. På slutet av 1100-talet, före 1185, anlade johanniterna ett kloster i Tuna, som orten hette då. Johanniterna var en orden, som uppstod ur verksamheten med pilgrimshärbärgen i det Heliga Landet. Så småningom blev det en riddarorden, med kloster över hela Europa. I Eskilstuna fanns klostret ända till in på 1500-talet, och efter reformationen blev det platsen för en kungsgård, senare slott.
Johanniterna fick ta över den kyrka som redan låg på platsen i Tuna, Sankt Eskils kyrka. Den kyrkan kanske uppfördes efter missionären Eskils martyrdöd på 1000-talet, och där han ska ha begravts. 1231 bekräftar påven Gregorius IX johanniternas övertagande av kyrkan. Det var säkert i den kyrkan den lilla krucifixen användes.
Historiker har föreslagit att korsbilden skulle vara gjort redan på Sankt Eskils tid, på 1000-talet. Men ett stort verk, där man presenterar i princip alla bevarade Kristusbilder av den här typen, kommer fram till att det snarare är från 1100-talets mitt. Men varifrån kommer föremålet?
Eskilstunakistan - ett tidigt kristet monument
I Eskilstuna arbetade man 1912 med att dra fram en gata, Klostergatan, som skulle gå över ett område där tidigare klostret och slottet legat. Då hittades fyra stora hällar från en gravkista med inhuggna ornament i vikingastil.
Gravkistan hade haft två upptill spetsade gavelhällar, sidohällar och en lockhäll. Den påminner om en runsten. Arkeologer trodde då att detta var något speciellt för just den orten. Därför fick den heta "Eskilstunakistan" och alla gravkistor med samma form är döpta “eskilstunakistor” efter det här fyndet. Medan man grävde på platsen hittade en privatperson också det lilla krucifixet, som till slut hamnade på Historiska museet.
Idag kan du se en kopia av Eskilstunakistan i Klosters kyrka, Eskilstuna.
Utforska Eskilstunakistan i Historiska museets samlingsdatabas.
Källor:
Nordiska museet om påsktraditioner i Sverige
Schnell, Ivar. 1946. Eskilstuna under 900 år. Södermanlands hembygdsförbund: Nyköping.
