Oden – gudarnas ledare

Oden har flera djur till sin hjälp. Hans två korpar, Hugin och Munin (minne och vilja/tanke) flyger över världen och rapporterar vad de sett. Sleipner, den åttbenta hästen, kan springa genom alla världar. Gere och Freke är Odens vargar.

Oden kunde byta skepnad och färdas genom världarna som djur eller annan gestalt. Han kunde lämna sin kropp och resa som en fågel, fisk, orm eller fyrfota djur för att samla kunskap.

Den enögde gud som offrade sitt öga

Sittande i sitt högsäte Hlidskjalf tillsammans med Frigg, i hemmet Valhall, såg Oden ut över hela världen. Men han ville veta allt och få vishet och kunskap om dolda ting. En önskan som drev honom att offra sig själv.

Sitt öga offrade han i Mimers brunn och han kastade sig på sitt spjut Gungner i ett slags symboliskt, rituellt självmord. Därefter hängde han sig i världsträdet Yggdrasil under nio nätter och nio dagar, för att få kunskap om andra världar och kunna förstå runorna.

Under sina offerhandlingar såg han syner och fick hemlig visdom. Den magiska kunskap som han fick gjorde att han kunde bota sjuka, stilla stormar, vända vapen mot fienden, göra kvinnor kärlekskranka och oskadliggöra farliga trollkvinnor. Ofta bara genom en blick.

Odens betydelse i nordisk mytologi

Oden är en komplex och mäktig gud som symboliserar både visdom och makt i nordisk mytologi. Hans uppoffringar för kunskap och hans förmåga att röra sig mellan världar visar hur viktig han är för asarnas värld. Trots sin mörka och mystiska sida är han också en karismatisk ledare som styr med både styrka och magi.