När Skandinavien blev kristet
Järnålder
500 f.Kr. – 1100 e.Kr.
Vikingatid
800 e.Kr. – 1100 e.Kr.
Medeltid
1050 e.Kr. – 1520 e.Kr.
Medan delar av det som senare blev södra Sverige varit påverkat av kristendomen långt före vikingatiden skulle det dröja länge innan norra Skandinavien blivit kristnat. Det var egentligen inte frågan om ett kristnande utan om många. I vissa regioner gick kristnandet snabbt, landskap och traditioner förändrades över en generation eller två. På andra håll tog det flera hundra år. Under 1100-talet blev den kristna kyrkoorganisationen helt etablerad i det som nu är södra och mellersta Sverige.
Missionärer i norr
Missionären Ansgar försökte predika den kristna läran i Birka redan på 800-talet. Det verkar ha gått ganska trögt. Han kom från det katolska högkvarteret för norra Europa, stiftet Hamburg-Bremen ,som gärna ville skaffa sig inflytande i Skandinavien. Därför sände man ut missionärer. Den ortodoxa kristendomens idéer nådde också Norden, fast österifrån, och missionärer och biskopar kom dessutom hit från de brittiska öarna.
Några riktiga resultat blev det egentligen inte förrän mot slutet av 900-talet och mest på 1000-talet. Då lyckades kyrkomännen få de mäktiga i samhället att låta döpa sig, bygga kyrkor och installera biskopar.
Kräkla
Biskopsstav, kräkla, av brons med förgyllt fäste och inläggningar av blått glas. Motivet är två scener ur den bibliska berättelsen om Jona i valfiskens buk. Valen liknar en drake med Jona i gapet. Den ena sidan visar hur valen sväljer Jona. Den motsatta sidan är i sämre skick, men mer förgylld, och visar hur han spottas ut. Ornamentiken är i irisk stil vilket tyder på att staven kommer från Brittiska öarna. Boplatsfynd från Husgrupp 2 på Helgö, Ekerö socken, Uppland.
För maktens människor innebar kristnandet stora fördelar. Kyrkans män var goda administratörer och samhällsbyggare. De kunde förmedla kunskaper om hur riken skulle skapas. En kristen kung var en helt annan slags härskare än vikingatidens skandinaviska kungar. Den nya kristna kungamakten tog sig nya rättigheter och använde nya och effektivare maktmedel.
Nya traditioner
Man fick alltså en ny slags kungar i och med kristnandet. Men det innebar också mycket annat. Alla de gamla begravningsplatserna fick läggas ner och de döda skulle istället begravas på nya kyrkogårdar. Medan det tidigare ofta funnits en gravplats för varje by eller till och med gård skulle man nu ha mycket färre gravplatser – en per kyrksocken. Tidigare var de döda på släktgravfältet knutna till de levandes rättigheter till gårdar och jord. Nu skulle alla ingå i den stora kristna gemenskapen vid kyrkan. Till den nya kulten skulle man ha kyrkorum och de måste byggas. Gamla offerplatser och kulthus revs. De lokala landskapen kom så småningom att se ganska annorlunda ut och de nya traditionerna förändrade de gamla livsmönstren.
Krucifix
Filigranornerat krucifixhänge i silver. Kristusgestalten är bunden vid korset, inte spikad. Ansiktet är mandelformat med tydligt hakparti och markerade ögon. Hänget är i litteratur ofta benämnt som "Birkakrucifixet". Form och utförande avslöjar att det är ett skandinaviskt arbete och det anses vara ett av Skandinaviens äldsta krucifix. Möjligen kan det ursprungligen ha varit förgyllt, då ett sådant i samma utförande har hittats som lösfynd vid metalldetektering inom sydskandinaviskt (danskt) område. Gravfynd från Birka, Bj 660, Adelsö socken, Uppland.
Finns att se på Historiska museet i utställningen Guldrummet
