Lucia – kvinnan bakom traditionen

Legenden om Lucia

Enligt legenden var hon en varmt troende kristen och hon skänkte sin hemgift till de nödlidande på Sicilien. Detta sedan hennes mor tillfrisknat efter en svår sjukdom. När hon skänkte sin hemgift blev mannen som hade tänkt gifta sig med henne så upprörd att han anmälde henne för myndigheterna. Kristendomen var ju ännu inte accepterad. Hon skulle som straff överlämnas till en bordell, men hon gick inte att rubba ur fläcken. Man tände då ett bål runt henne, men lågorna skadade henne inte. Till slut stack en romersk soldat sin dolk eller sitt svärd genom hennes hals.

Italiens populäraste helgon?

Lucia blev snabbt ett populärt helgon i hela Italien. I Neapel fanns reliker av henne, bland annat hennes ögon. Hennes övriga kvarlevor finns i Venedig, ursprungligen i en kyrka som revs för att lämna plats för järnvägsstationen. Hon är ofta avbildad med sina ögon på ett fat. Det är för att i legenden om Lucia fick hon antigen sina ögon utrivna före sin död, eller så hon rev ut dom själv.

I Sverige har Lucia under medeltiden haft den 13 december som helgondag, men det finns inte många medeltida Luciabilder. Några av dem som finns är broderade på ett mässhake från 500-talet. Mässhake är ett plagg som kristna prästen bär under nattvarden. Ett flandriskt mässhaksbroderi från Torskinge kyrka i Småland är unikt i Sverige genom att det bara är där som hela Lucias martyrium skildras.

De svenska Luciatraditionerna

Lucias öde att bli dödad för sin kristna tros skull har ingenting med våra svenska Luciatraditioner att göra. De uppstod inte förrän mot 1800-talet. Men så länge man använde den julianska kalendern, inföll vintersolståndet den 13 december, så Lucia var alltså ett förebud om ljusare tider och längre dagar. Lucia är de synskadades skyddshelgon.