Kyrkan under medeltiden 

Under medeltiden fanns tydliga samhällsklasser. Kyrkliga ämbetsmän, kyrkans makthavare, tillhörde det så kallade andliga frälset. De lydde främst under påvekyrkan, men hade också skyldigheter gentemot kungen. I utbyteslapp de betalaskatter och bötesavgifter. Biskopar kunde även kräva böter från de bönder som levde på och brukade kyrkans jord.  

Under hela medeltiden pågick strider mellan det andliga och världsliga frälset. Påvekyrkan krävde att kyrkan skulle vara immun, det vill säga att kungamakt och adeln inte skulle lägga sig i kyrkans inre angelägenheter. Adeln å andra sidan konkurrerade med kyrkan om jordegendomar och privilegier. 

Religion och ritualer 

Kyrkans gemenskap omfattade alla människor, såväl fattig som rik, bonde som biskop. Även om verkligheten inte tedde sig så jämlik för alla människor, var kristendomens budskap att alla var lika inför den yttersta domen.  

Missionsresor till Norden började redan på 800-talet, då bland andra Ansgar reste hit för att kristna de hedniska nordborna. Trots detta fortsatte man att offra till de hedniska gudarna, och det tog ett antal århundraden innan Sverige blev helt kristet. Religionens slutliga genombrott hänger nära samman med framväxten av en statsmakt. I och med kristnandet fick Sverige ta del av den lärdom som utvecklats på kontinenten. Latinet blev det internationellt användbara språk som inte bara präster talade, utan även kungarna och deras sändebud.

Kyrkoarkitektur 

Under medeltiden byggdes sammanlagt cirka 2 350 kyrkor. I dag finns ungefär 1 380 av dessa medeltida kyrkor kvar i Sverige, vissa i sin ursprungliga form, vissa ombyggda, andra som ruiner. Många socknar skapades under den här perioden och i varje socken fanns en kyrka. Initiativet att bygga en kyrka togs ofta av en enskild person, vanligtvis en rik godsägare. Att bygga en kyrka var nämligen det bästa sättet att försäkra sig om såväl hög status i samhället, som en plats i himlen efter döden. Kyrkan kunde också byggas på initiativ av en grupp människor, till exempel invånarna i en by eller stad.  

När biskopen hade vigt kyrkan och kyrkogården kunde församlingen ta den i bruk. Sockenprästen tilldelades en gård och en bit jord av sockenförsamlingen. Prästen försörjde sig på avkastningen från jordbruket, och var skyldig att vårda prästgårdens egendomar. 

Hur såg medeltida kyrkor ut på utsidan? 

Trä och sten var de vanligaste byggnadsmaterialen. Träkyrkorna var antingen byggda med stående plankor, så kallade stavkyrkor, eller så var de timrade. Det finns endast en bevarad stavkyrka i Sverige, Hedareds kyrka. Av de timrade kyrkorna återstår sammanlagt tolv, varav sju i Småland. Konsten att bygga i sten var okänd för nordborna i början av medeltiden, och därför hämtade de kunskaper från kontinenten och England. Med hjälp av kalk- och sandsten kunde kyrkornas fasader dekoreras med figurer och ornamentik. Kyrkornas portaler blev särskilt rikt utsmyckade. Ett exempel i Historiska museets samlingar är en tympanon, eller bågfält över själva porten i en portal, från Köpings kyrka på Öland. 

Hur såg medeltida kyrkor ut inuti?

Trots att kyrkorna inte är identiskt lika, följer de ungefär samma plan. I alla kyrkor fanns ett kor och ett långhus. Koret låg i kyrkans östra del och var antingen rakt avslutat, eller försett med en halvrund avslutning, en så kallad absid. I koret stod altaret och där utförde prästen gudstjänster och mässor. Församlingen hade inte tillträde till koret och därför var det avskilt från långhuset med ett galler, ett så kallat korskrank. Öppningen mellan kor och långhus kallas för triumfbågen, och där hängde ett krucifix. 

I kyrkans långhus samlades församlingen. Där fanns bänkar längs väggarna för dem som behövde sitta under gudstjänsten. De andra fick stå. Under medeltiden var församlingen uppdelad under gudstjänsterna. Kvinnorna stod på norra sidan och männen på södra sidan. 

De två huvudaltare som fanns i långhuset var placerade på liknande sätt. I norr stod ett altare för Jungfru Maria, och i söder fanns ett altare tillägnat ett helgon, vanligtvis kyrkans skyddshelgon. Längst ned i kyrkan, strax innanför dörren, stod dopfunten. Det odöpta barnet ansågs vara orent, och skulle därför inte föras längre in i kyrkorummet än nödvändigt. 

Det finns en uppbyggd modell av en medeltida kyrka på Historiska museet. Den kallas för Landskyrkan och du kan besöka den för att få en känsla för hur en medeltida kyrkan kan ha sett ut. 

När kyrkan invigdes tecknade biskopen tolv kors på väggarna med vigd olja. Korsen skulle symbolisera de tolv apostlarna, och de målades ofta i med färg efter invigningen. Därför finns dessa, så kallade konsekrationskors, ofta bevarade. Kyrkan smyckades också med väggmålningar, som förmedlade bibelns berättelser för en icke läskunnig befolkning.

Medeltida kyrklig konst 

Inget annat land har bevarat en så rik och omfattande samling kyrkliga föremål från den här perioden som Sverige. Genom otaliga krig har träskulpturer och altarskåp gått förlorade på många håll i Europa. Sverige har däremot förskonats från krig inom sina egna gränser, och föremålen har fått stå orörda i kyrkorna. Under den svenska reformationen tilläts konstföremålen vara kvar i kyrkorna, till skillnad mot andra europeiska länder där man gjorde sig av med helgonbilder och utsmyckningar.

Kyrkomålningar 

Sverige har en unik skatt i de gamla kyrkornas kalkmålningar. Att det finns så mycket kvar av den skatten beror på den lutherska reformationen, och deras positiva inställning till bilder i kyrkorummet. Så var det inte alltid nere på kontinenten. Sverige har dessutom varit förskonat från förödande krig. 

På 1400-talet utrustades många kyrkor med valv slagna av tegel. Tegelmurarna putsades och sedan målade man muralmålningar. Detta gav nya förutsättningar för att berätta i bilder på väggar och valv. 

I många svenska medeltida kyrkor finns det bevarade målningar. De flesta av de kyrkorna är av sten och målningarna är gjorda på kalkputs, och kallas därför för kalkmålningar. Även träkyrkorna hade målningar. Kyrkomålningar är daterade allt ifrån tidigt 1100-tal och fram till 1500-tal.  

Södra Råda gamla kyrka i Värmland var en timmerkyrka från 1300-talet som brann ner en blåsig höstnatt den 12 november 2001. Det unika med kyrkan var att den inuti var helt täckt av målningar, de äldsta daterade till 1323. De målningar som gjort kyrkan känd i hela Europa förlorades och sorgen var stor.