Klintastaven – en vikingatida trollstav
Järnålder
500 f.Kr. – 1100 e.Kr.
Vikingatid
800 e.Kr. – 1100 e.Kr.
Medeltid
1050 e.Kr. – 1520 e.Kr.
Völvans speciella föremål var en stav. Utan den kunde hon inte sejda och ordet ”völva” betyder också ”stavbärerska”. Den mest storslagna så kallade völvestaven är staven från Klinta i Köpings socken på Öland.
Stav/Völvestav
Järnstav med detaljer av koppar och brons. I Historiska museets samlingar finns en handfull liknande stavar. Klintastaven är den mest arbetade av dem. I stavens övre del bildar fyra järntenar en korg kring mittstången. Korgen hålls på plats av åtta små rovdjur som biter tag i korgtenarnas över- respektive underdelar. Nedanför korgen sitter en polyedrisk bronsknapp. Stavens topp kröns av ett litet hus på en rektangulär platta – en av få samtida, tredimensionella avbildningar av ett vikingatida hus. Kring huset har det ursprungligen stått fyra andra djur – i dag finns endast ett kvar – som blickar mot husets tak. På plattan under huset syns rester av fästanordningar. Om något har hängt i dem eller om det rör sig om en fragmenterad nålhållare, vilket i så fall innebär att plattan med huset ursprungligen varit ett dräktspänne som senare fästs på stavtoppen, är oklart. I sitt upphittade skick är staven 82 centimeter lång. Men nedre delen är avbruten, staven har varit längre. Den har också böjts på ett par ställen. Kanske gjordes det avsiktligt för att ta kraften ur den innan den kördes diagonalt ner i gravgömman? Gravfynd från Klinta, Köpings socken, Öland.
Völvan var en fruktad person
I den fornnordiska mytologin möter vi völvan på ett flertal ställen. Det mest omtalade är kanske Völvans spådom (Voluspá) som inleder den så kallade Poetiska Eddan. Där förutspår hon jordens, gudarnas och makternas undergång vid Ragnarök.
Man kan lätt föreställa sig att völvan var en både respekterad och fruktad person i det dåtida samhället.
Völvestavarna
Historiska museets samlingar finns fem så kallade völvestavar. De är av järn med detaljer och inläggningar av brons. Men man har inte alltid benämnt dem völvestavar. De har kallats stekspett, mätstickor eller spiror, allt efter hur respektive forskare uppfattat dem.
Stav/Völvestav
Stav av järn med fragmenterat korgfäste i övre delen. Fästet består av fyra vridna konvexa tenar vilka i båda ändarna ansluter till plankonvexa knoppar av brons. I övrigt är staven intakt. Gravfynd från Karlshult, Långbro socken, Närke.
Finns att se på Historiska museet i utställningen Vikingarnas världDu hittar föremålet i monter 58, Vikingarnas värld Monter 58
Staven från Klinta hittades i en brandgrav som också innehöll många andra föremål som skvallrade om att kvinnan i graven var en speciell person. Staven är en knapp meter lång, men den nedre, avbrutna änden visar att den ursprungligen varit längre.
I stavens övre del bildar fyra järntenar en slags spolformig ”korg” kring mittstången och stavtoppen kröns av ett litet hus kring vilket ursprungligen fyra djur stått med huvudena vända mot husets tak.
Sejd var en gudagåva
Förmågan att sejda - att se in i framtiden - var en gudomlig gåva. Enligt mytologin var det gudinnan Freja som lärde Oden och de andra asarna den konsten. Kanske föreställer huset på Klintastaven Odens sal Valhall, och de fyra djuren kan då vara representationer av geten Heidrun som betar på dess tak. Men vi kan också tänka oss att huset föreställer Frejas boning: Folkvang.
Freja, liksom de andra gudarna, hade många namn. Ett av dem var Hörn, som kommer ur det gamla ordet för lin (”hör”), vilket antyder att Freja var linodlingens beskyddarinna. Och nu närmar vi oss svaret på varför Klintastaven ser ut som den gör.
Staven liknar ett spinnredskap
Innan spinnrocken gjorde entré i det gamla bondesamhället spann man lin och lintråd med hjälp av sländor och så kallade fiberfästen. Det vet vi bland annat genom fynd av sländtrissor, tillverkade av bränd lera eller täljsten. På toppen av dessa fiberfästen fästes det ospunna linet. Linfästena såg olika ut i olika lokala traditioner.
Sländtrissor
Två sländtrissor av bärnsten. Den ena halvsfärisk, den andra skivformad. Gravfynd från Broa, Halla socken, Gotland.
Ödesgudinnorna och livstråden
Völvestavarna kan påminna om fiberfästen. Kopplingen mellan linet och Freja finns där, men hur ser kopplingen mellan spinnande, völvan och sende ut?
Återigen kanske vi finner svaret i den fornnordiska mytologin. Där berättas att de tre nornorna Urd, Verdandi och Skuld sitter och spinner vid foten av världsträdet Yggdrasil. Nornorna är ett slags ödesgudinnor som spinner, mäter upp och klipper av livets tråd (linet). Deras arbete liknar völvans sejdande och siande om framtiden.
Med völvestaven som en symbol för spinnandet av livets tråd visade völvan vem hon var. Och vem vet, kanske staven som sådan också är en symbolisk återgivning av själva världsträdet?
