Karl Knutsson Bonde och Engelbrektsupproret

Mellan 1400–1435 var Sverige med i Kalmarunionen, där Danmark, Norge och Sverige hade samma kung. Många svenskar var missnöjda eftersom kungen ofta gynnade Danmark. Det blev konflikter mellan svenska adelsmän och kungen. År 1434 ledde Engelbrekt Engelbrektsson ett stort uppror mot kung Erik av Pommern, med stöd från missnöjda gruvarbetare och stadsbor.

År 1435 kallades det till ett möte i Arboga där Engelbrekt Engelbrektsson utsågs till befälhavare över Sveriges väpnade styrkor. Mötet brukar kallas för Sveriges första riksdag därför att det var första gången som också bönder deltog i ett rådsmöte.

Engelbrektsupproret och Karl Knutsson Bonde

Men 1436 mördades Engelbrekt av stormän och när han försvann förlorade rörelsen sitt folkliga stöd. Engelbrekts allierade, stormannen Karl Knutsson Bonde, tog makten, lät avrätta flera av de andra upprorsledarna och skickade hem alla upproriska bönder. Erik av Pommern avsattes formellt år 1439. Eriks systerson Kristoffer av Bayern blev ny unionskung. Hans regeringstid var ganska lugn, även om svenska stormannagrupper ständigt stred och unionen knakade i fogarna.

När Kristoffer dog 1448 valdes Karl Knutsson Bonde till kung över enbart Sverige och Kalmarunionen splittrades. Danmark försökte åter igen erövra Sverige år 1471, men besegrades i ett stort slag vid Brunkebergsåsen.

Kung tre gånger

Efter Engelbrektupproret 1435 införde det svenska riksrådet en ny riksklämma med Sankt Erik hållande det svenska riksbaneret Tre Kronor. En riksklämma är ett verktyg som präglar sigill i pappret på officiella handlingar. Den användes sedan av alla svenska riksföreståndare fram till Gustav Vasa på 1520-talet.

Karl Knutsson var troligen född i svenska riket, i nuvarande Finland, omkring 1408–1409. Han var kung av Sverige 1448 - 1457, då han avsattes genom uppror. Men han återvaldes och återkom som kung 1464–1465. Karl blev för andra gången avsatt från tronen men återkom och valdes som kung för tredje gången 1467. Han dog som kung den 15 maj 1470 på Stockholms slott.

Karl Knutssons skor

I den arkeologiska undersökningen i Riddarholmskyrkan i Stockholm 1915–16, hittade arkeologer ett par skor hans grav. Skorna är numera fragmentariska och ser mest ut som en hög läderspill. Det är spännande att tänka sig att kungen hade dessa skor på sina fötter.

Kanske var skorna tillverkade för själva begravningen.  På en av läderbitarna står det ”Karl Knutssons vänstersko och på den andra ”Karl Knutssons högersko”.

Ängsöbägaren

Karl Knutsson ägde också den så kallade ”Ängsöbägaren”. Den är troligen tillverkad under 1460-talet i Lübeck, Tyskland. På bägaren finns tolv runda bilder som visar scener ur Jesus barndom.

Bägaren är av förgyllt silver men förgyllningen är troligen inte original. På locket finns avbildningar av blomster- eller blad och människofigurer. En av männen är en äldre, skäggig, krönt man iklädd en rock och föreställer troligen profeten Jesaias. Den andre mannen har en toppig mössa, tunika och mantel. Kvinnan har en ärmlös kjortel, bär smycken på armarna, har ett löst hängande hår och är klädd i en turban. Troligen är hon den tiburtinska sibyllan som bebådade Jesu födelse för kejsare Augustus. Hennes kläder ska visa att hon är från antiken.

Alla figurer har livliga talande gester och håller i ett språkband. Konsthistoriker tror att dessa figurscener har med julen att göra. Kan man tänka sig att kung Karl Knutson i samband med julfirandet drack julöl ur bägaren?

På locket står en liten statyett som föreställer en ung riddare eller sven. Han håller i en stång med en vimpelliknande fana. Han är klädd i full rustning, med rosettformiga axelskydd, men är barhuvad. Kring de yviga lockarna finns en vriden krans i vilket det sitter en plym, helt enligt tidens mode – jämför med plymen på Sankt Göran i Storkyrkan. Framför riddarens fötter står en sköld med ätten Bondes vapen, en båt med plymer.

På foten finns olika gotiska dekorelement som små torn, bågar och baldakiner, som är dekorativ eller praktiska takliknande strukturer. Infällt i ”fötterna” finns kvinnofigurer som kanske föreställer antika spåkvinnor, sibyllor.

På botten av bägaren finns två stämplar. En örn med tvåhuvuden som är staden Lübecks symbol, samt en tunna. Tunnmärket visar att det är Lübeckguldsmeden Franziskus Burmester som har gjort bägaren. Han var verksam i Lübeck från år 1454 fram till sin död omkring 1505.