Källor till nordisk mytologi

De skrivna källor som finns började som muntliga berättelser, som sedan skrevs ned. Nedskrivandet skedde efter vikingatiden, i en tid då den gamla tron, traditionerna och berättelserna egentligen hade ersatts av en religion – kristendomen. Det är viktigt att ta hänsyn till när man använder källorna för att få kunskap om vikingatidens tro och mytologiska berättelser.

Två Eddor

Den poetiska Eddan, eller den äldre Eddan, och Snorre Sturlasons Edda, som också kallas den yngre Eddan, är två ofta använda källor.

Den poetiska Eddan är en samling dikter som antagligen blev till i västra Norge och på Island under vikingatiden. I dikterna dyker gudar som Oden och Balder upp, men även legendariska hjältar som Sigurd drakdödaren och mästersmeden Völund.

Snorres Edda är skriven av skalden (vi skulle kalla honom poet) och islänningen Snorre Sturlason. Han levde och skrev på 1200-talet. Hans edda är en sorts lärobok om nordisk mytologi och skaldekonst för en medeltida publik. Han börjar sin edda med att beskriva hur tro och traditioner innan kristen tid skiljer sig från kristendomen.

Arkeologi och ortnamn

Förutom de skrivna källorna så finns det andra spår efter nordiska gudar och myter. Till exempel så finns gudanamn gömda i namn på platser runtom i Sverige, som i Torsåker, Odensala och kanske även Friggeråker.

Arkeologiska fynd kan också kopplas till gudar och myter. Exempelvis finns amuletter i form av torshammare och skäror, ett skörderedskap som antagligen har med Frej och Freja att göra.

Bildstenar har hittats med vad som tolkats vara mytologiska motiv, exempelvis bildstenen från Ardre på Gotland som finns i Guldrummet. Bilderna har tolkats som en del av berättelsen om mästersmeden Völund. I Södermanland finns det minst två runstenar prydda med torshammare och den så kallade Altunastenen i Uppland visar en del av myten om Tors fiskafänge.