Järnrike och kopparbrytning på medeltiden

Gruvsamhällen och bergslag växer fram 

Under 1100-talet började samhällen byggas kring gruvorna. De som arbetade med malmbrytningen var medlemmar i olika gruvlag och hyttlag. Brytning gick till så att man först eldade på berget så att det blev hett och sedan kylde det hastigt med vatten. Då sprack det sönder så att det gick att bryta loss malmen.  

Under 1200-talet och framåt bildades företagsorganisationer, så kallade bergslag, i anslutning till gruvorna. Medlemmarna ägde andelar av en gruva eller hytta. Ett bergslag var namnet både på de som arbetade med gruvdriften och på det område som dessa bestämde över.  

Bergslagen och spridningen av järnproduktionen 

Fortfarande i dag kallas den del av Mellansverige där man började bryta malm för Bergslagen. Området sträcker sig från norra Uppland, över södra Dalarna och Gästrikland, Västmanland och Värmland. Bergsbruk förekom också i bland annat Södermanland, Småland och Östergötland.  

Bergmalmen smältes i masugnar från 1100-talet och framåt och resultatet blev tackjärn. Kopparframställningen var mer komplicerad men kom också igång under samma period.  

I andra delar av landet, i bland annat Norrland och Småland fortsatte man att använda sjö- och myrmalm för att producera järn, ofta i mindre blästugnar.  

Järnet och kopparen blev grunden till den svenska ekonomin och exporterades via de nya städerna till stora delar av Europa. Vissa ämnesjärn kallades för osmundjärn när det skulle fraktas iväg. Exempel på dessa finns i Historiska museets samlingar.