Intro till bronsåldern

Bronsålder i södra Sverige

Bronsåldern har fått sitt namn för att man började använda koppar och tenn för att göra vapen, redskap och smycken. Brons är en blandning av ungefär 90 procent koppar och 10 procent tenn. De äldsta föremålen kunde vara tillverkade enbart av koppar men snart kom man på att föremålen blev bättre om man blandade de olika metallerna vid gjutningen.

All koppar och tenn importerades från Central- och Sydeuropa eller från brittiska öarna. Flera ton med metall transporterades årligen till Sverige, över vatten och över land. Transporterna kunde sträcka sig över 200 mil.

Behovet av metalltillförseln gjorde att man hade nära kontakter över stora avstånd. Bronsåldern i Skandinavien uppvisade stora likheter med andra samtida kulturer i Europa och runt Medelhavet. Samtidigt kom metallhantverket att nå mycket höga nivåer i Skandinavien och fantastiska dekorer skapades här.

Mycket av bronsen användes för redskap, smycken och vapen. Några av föremålen, såsom stora bronslurar som var musikinstrument, kultyxor och statyetter, gjordes för att användas vid högtider och ritualer.

De flesta var jordbrukare och boskapsskötare under bronsåldern i södra Sverige. Man odlade vete och korn och hade kor, får, getter, grisar och hästar som husdjur. Man var bofast och bodde i långhus av trä, vass och lera. Under äldre bronsålder byggdes stora högar eller rösen över mäktiga män och kvinnor. Ofta var flera begravda i samma grav och vanligast var att man inte brände de döda.

Det finns inga skrivna samtida källor, utan allt vi vet kommer från arkeologiska undersökningar. Dessutom kan man se hur landskapet, klimatet och jordbruket har sett ut och förändrats genom pollenanalyser av torvlager i våtmarker.

Bronslur – ett bronsåldersinstrument

En lur, eller bronslur, är ett stort blåsinstrument från bronsåldern. De är de största gjutna föremålen arkeologer känner till från den tiden. En lur kunde vara över två meter lång och väga runt tre kilo. Bronsluren till vänster är rekonstruerad, baserad på riktiga fynd.

Bronsluren till höger är hittad i Blekinge och ingår i Historiska museets samlingar. Den har varit omlindad med näver och är hittad i en mosse i Påarp i Västra Karup socken, Skåne. Den är gjuten i tre delar med dekor av vulster och koncentriska cirklar. Ursprungligen har luren varit ännu längre med ett munstycke och en del med en platt tratt längst ut. Luren är daterad till 900–700 före Kristus. De små hålen man kan se på luren är rester efter gjutstöden som höll isär gjutformsdelarna. Gjutstöden har vittrat bort.

Yngre bronsålder i södra Sverige

Tiden mellan 1100–500 före Kristus kallas för den yngre bronsåldern. Nya influenser kommer från kontinenten och man börjar bränna de döda innan de begravs. Ofta läggs de brända benen i en kruka. I några enstaka fall läggs benen i en kruka som ser ut som ett litet hus eller har formen av ett schematiskt ansikte.

Gravgåvorna blir allt enklare, oftast bara en rakkniv, pincett eller dräktnål. Det är svårt att se någon tydlig hövdingaklass utifrån gravskicket men sannolikt har det funnits sociala skillnader. I stället börjar man anlägga gravfält där stensättningar har markerat gravarna. Det stora gravhögarnas tid är förbi.

Nu lägger man ned stora samlingar av bronsföremål i vatten eller på torr mark. Arkeologer brukar kalla sådana fynd för depåfynd. Ibland är det lager av bronser som man skulle gjuta om, men ofta är det fynd som har offrats till gudar eller naturväsen.

Under slutet av bronsålder blir dräktsmyckena allt större och har fantastiska dekorer av spiraler, drakar i rader och meanderbågar. Halsringar är en vanlig smyckestyp som ofta har associerats med kvinnor, men de kan även uppträda i mansgravar.

Det gjuts föremål på de flesta boplatser runt om i landet, deglar och gjutformar är vanliga föremålstyper. De finaste föremålen visar att det har varit riktiga mästergjutare som har framställt föremålen.

Keramiken används vid gästabud och riter och inspireras av kontakterna med Centraleuropa. Man använder sig av fint polerade skålar med öron för att äta och dricka ur. Mat, mjöd och öl har man i stora kärl med grov yta.

Det finns tecken på att man har börjat känna till järnet under den här tiden, men att det ännu var en ovanlig metall.

Bronsålder i Norrland och Dalarna

Forntiden i inlandet i Norrland och Dalarna skiljer sig starkt mot den söder om Dalälven, det vill säga i större delen av Svealand och Götaland. Inslag av sydliga influenser och bosättningar som liknar de i södra Sverige finns dock längs med kusten och längs med älvdalarna.

Vi vet inte vilka folk som levde, eller vilka språk som pratades i norr men den ekonomi och materiella kultur som fanns, skilde sig mot den i söder. Många drag i norr har mer gemensamt med förhistoriska kulturer i nuvarande Norge, Finland och Ryssland än likheter med kulturerna i södra Skandinavien.

I inlandet har jakt och fiske haft en avgörande roll för försörjningen. Bland annat finns stora fångstgropssystem för att fånga storvilt. Gropsystemen är från cirka 4000 före Kristus, men verkar bli allt vanligare och större under brons- och järnålder. Systemen användes för att fånga in älgar och renar och få horn, mat och pälsverk.

Befolkningen var delvis nomader men större samlingsboplatser för sammankomster eller mer bofast befolkning finns. Hällristningar och hällmålningar på olika ställen visar också att älgen har spelat en viktig roll för försörjning och i kulten.

En av de mest kända och största hällristningslokalerna är Nämforsen i Ångermanland. Här finns också ett stort boplatsområde. Många av ristningarna är gjorda redan under stenålder men vissa motiv, till exempel båtristningarna kan vara från bronsålder.

Här har man även gjort fynd av delar av skidor och slädmedar av trä visar att man under vintern använde sig av skidåkning och pulkor.

Keramik användes och ofta var den magrad med asbest. Magring innebär att man blandar leran för att den ska torka bättre och tåla uppvärmning. I södra Sverige magrade man keramikleran med krossad granit i stället. Asbesten gjorde att krukorna blev mycket hållbara, lätta och stöttåliga. Idag vet vi att asbesten är hälsofarlig men då tyckte man att fördelarna var större än nackdelarna.

Asbestmagring är vanlig i stora delar av Norge och Finland under den här perioden. Krukorna kunde dekoreras med vulster, kamintryck och gropar. Men framför allt tryckte man in olika material i ytan så att kärlens utsidor blev uppristade eller hade våffelliknande intryck. Det här är drag som är vanliga i de nordligaste delarna av Europa och Asien.

Mycket av redskapen fortsatte att tillverkas av stenmaterial som skiffer och kvartsit. De slipade skifferredskapen och huggna kvartsitspetsarna kunde vara mycket eleganta. Under yngre bronsålder börjar man även gjuta egna bronsföremål i Norrland. Föremålsformerna för holkyxorna liknade de i Nordnorge, Finland och Ryssland.

Längs med kusterna finns även bronsfynd och gravrösen av sydskandinavisk karaktär. Utanför Umeå har man hittat en boplats med hus och keramik som liknar den sydskandinaviska blandad med asbestkeramik. Klimatet var något varmare under bronsålder än under järnålder och sädesodling har förekommit även i norr.