Hospitalets kvinnor

Arkeologer studerar inte bara forntiden och medeltiden. De kan också berätta mycket om senare tidsperioder. Föremål ger en annan kunskap än texter. Ibland kan de faktiskt ge betraktaren en närmare kontakt med det förflutna. Ett exempel på det är några enkla ting som hittades i ett hospital för sinnessjuka kvinnor i Vadstena i Östergötland.

Staden Vadstena har en lång historia som sjukvårdsstad. På 1600-talet låg här ett krigsmanshus – ett slags invalidhotell för dem som skadats i stormaktstidens många krig. Under 1700-talet och 1800-talet fanns en vårdinrättning för människor med könssjukdomar. I Vadstena har det även bedrivits vård av sinnessjuka ända sedan 1757. År 1829 togs det gamla krigsmanshuset i bruk som sinnessjukhus för kvinnor, och det fanns kvar fram till 1947.

Anstaltsliv på 1800-talet

På 1950- och 1960-talet genomfördes en omfattande undersökning av de gamla klosterbyggnaderna i Vadstena. Då hittade man en del föremål från den tid då Vadstena var en plats för samhällets olycksbarn – från krigsmanshusets, kurhemmets och hospitalets tid. Hit hör en kam, en knyppelpinne och några sidor ur en bok.

Kammen är tillverkad i sköldpaddskal, den är svagt böjd och alla tänderna har gått av. Det är en sorts kam som kvinnor använde i håret för att hålla fast en knut eller som dekoration i en håruppsättning. På baksidan av kammen finns inristade bokstäver – de är svåra att tyda, men kanske är det ägarinnans namn. Den skulle kunna ha tillhört någon av de intagna, eller kanske en sköterska.

En knyppelpinne är ett redskap som användes för att tillverka spetsar, ett hantverk som Vadstena var berömt för. Mycket av 1800-talets sinnessjukvård bestod i att förse patienterna med ett tydligt reglerat liv. Det skulle leda till mental hälsa sa den medicinska vetenskapen. Man ansåg också att det var nyttigt att arbeta.

Arbete och gudstro

Patienterna i Vadstena gick upp klockan fem eller sex på morgonen, de som kunde arbetade sedan under dagen. Middag åt man halv tolv, kvällsmat klockan sex och man gick till sängs klockan nio. Kvinnorna på hospitalet sysselsattes ofta med att spinna eller sy. Knyppelpinnen är ett spår av deras dagliga verksamhet.

De intagna kvinnorna bevistade gudstjänster och de kunde delta i särskilda bibelförklaringsmöten under ledning av hospitalskyrkans predikant. Vid undersökningarna av hospitalsbyggnaden hittades några blad ur en liten bok med en uppbygglig text om gudstron. Det är ovanligt att papper hittas bevarade i arkeologiska undersökningar. Antagligen har de legat skyddade i en vägg eller under ett golv. Bladen verkar lösrivna, sammanknycklade. Kanske har någon stoppat undan dem i en springa i golvet.

Fynden från hospitalet vittnar om en tid då man inte hade så stora möjligheter att bota människor som led av psykiska sjukdomar. De flesta av de intagna blev aldrig så friska att de blev utskrivna. Föremålen ger en rörande bild av livet på hospitalet, långt efter det att de intagna själva gått bort.