Heliga Birgitta - Sveriges mest kända kvinna

Birgitta Birgersdotter föddes år 1303 i Finsta, Uppland. 70 år senare begravs hon i metropolen Rom och blir några år senare helgonförklarad. Då hade hon hunnit med att mäkla fred i hundraårskriget, övertalat påven Urban V att – under en period – återvända till Rom, för att sedan förutspå hans död då han lämnade staden igen. Händelser som klart bidragit till mytbildningen kring henne. 

Birgittas samverkan med sin tids storheter slutar inte där. Även på svensk, kunglig mark gjorde hon avtryck som drottningens rådgivare, samtidigt som hon alltjämt behöll en position inom det högsta politiska skiktet genom livet.

Men kanske är det inte hennes världsliga gärningar som kommit att göra störst intryck. Det var för hennes gudomliga uppenbarelser och visioner som hennes namn steg inom kyrkan och gav henne den roll hon besitter än i dag. 

Birgittas barndom 

Hennes pappa Birger Persson var lagman i Uppland, riddare, medlem av kungens råd och ägde mycket jord. Han var också med om att skriva Upplandslagen när den skrevs ner första gången i slutet av 1200-talet. Upplandslagen är den landskapslag som tillämpades i Uppland och Gästrikland under medeltiden före mitten av 1300-talet. Birgittas mamma Ingeborg Bengtsdotter tillhörde kungasläkten Folkungaätten.

En stark tro från början 

Redan som barn hade Birgitta en stark tro på Gud. När hon var sju år gammal fick hon sin första uppenbarelse – hon såg Jungfru Maria och Jesus, som talade till henne. Efter det började hon be ofta och känna att Gud ville använda henne till något viktigt. 

När Birgitta var tio år dog hennes mamma. Då fick hon flytta till sin moster på en stor gård. Där lärde hon sig att läsa, skriva och mycket om religion.  

Familj och vardagsliv 

När Birgitta var 13 år giftes hon bort med Ulf Gudmarsson som då var 18 år. Att gifta sig vid den åldern var vanligt på den tiden. Samtidigt gifte sig systern Katarina med hans bror Magnus Gudmarsson. Birgitta och Ulf fick åtta barn och levde på gården Ulvåsa några mil öster om nuvarande Motala i Östergötland.  

Hon var bara 16 år då hennes första dotter Märta föddes. Birgitta födde sammanlagt åtta barn på 18 år, fyra flickor och fyra pojkar. Fyra av Birgittas barn dog under hennes egen livstid, två av dem som barn. Birgittas och Ulfs barn skickades bort från hemmet ganska tidigt för utbildning på olika håll, något som var vanligt för barn från rikare familjer under medeltid.  

Birgittas och Ulfs barn:

• Märta (1319 – 1399) 
• Gudmar (1322 – 1332)  
• Karl (1327 – 1372)  
• Ingeborg (1329 – 1349)  
• Katarina (1331 – 1381)  
• Birger (1333 – 1391)  
• Bengt (1335 – 1346)  
• Cecilia (1337 – 1399) 

Samtidigt som Birgitta skötte sina egna barn och hade ansvar för hela gården ägnade hon sig åt välgörenhet. Hon lät bygga ett sjukhus och ett härbärge för kvinnor.

Birgitta och Ulfs pilgrimsresor 

Birgitta och Ulf var båda djupt troende och reste till många heliga platser. En gång reste de till Santiago de Compostela i Spanien, som var ett av de mest kända pilgrimsmålen i Europa. Birgitta avbildas ofta som pilgrim med typiska attribut; stav och hatt och med en väska över axeln. 

När Birgitta var runt 40 år reste hon och Ulf till Nidaros (idag Trondheim i Norge), en annan viktig plats för pilgrimer. Efter resan blev Ulf sjuk. Han ville inte ha medicinsk hjälp, för han trodde att Gud bestämde över liv och död. Kort efteråt dog han i klostret i Alvastra. 

När Ulf dog började Birgittas liv förändras – hon ville ägna sig helt åt Gud. Hon valde att stanna kvar i närheten av Alvastra tillsammans med de yngsta barnen. Hon delade ut sina egendomar till arvingar och fattiga för att själv leva enkelt nära klostret i Alvastra.

Uppenbarelser och religiös kallelse 

Birgitta fick nya uppenbarelser där Gud och helgon talade till henne. Hon skrev ner allt de sa – det var budskap till både kungen, påven och hela kristenheten. 

Gud gav henne ett uppdrag: hon skulle starta ett nytt kloster i Vadstena, med en ny klosterregel som var strängare än andra. Hon började arbeta med det, även om många inte tog henne på allvar i början – hon var ju både kvinna och lekman. 

På Alvastra kloster fick hon många uppenbarelser som hon skrev ner, ibland själv och ibland med hjälp av präster. Hon kallades "Kristi brud och språkrör". Över 600 uppenbarelser finns bevarade. I dessa kritiserar hon både kungar och kyrkans män – men också sig själv.

Pilgrimsresor och kampen för sitt kloster 

Att besöka heliga platser var viktigt på medeltiden. Birgitta gjorde flera pilgrimsresor, bland annat till Trondheim, Santiago de Compostela och Jerusalem. År 1349 reste hon till Rom för att få påvens tillstånd att starta en ny klosterorden i Vadstena – med både kvinnor och män, ledd av en kvinna. Trots sjukdom, krig och digerdöd gav hon inte upp. År 1370 fick hon sitt tillstånd. 

I ett Rom präglat av inbördeskrig och förfall väntade Birgitta i nästan 20 år för att få tala med påven om sin klosterorden. Han hade flytt undan den politiska oro som rådde och bodde i Avignon i Frankrike. Under sin tid i Italien fick Birgitta många högt uppsatta vänner. Större delen av tiden i Rom bodde Birgitta i ett hus vid Piazza Farnese. Birgitta skickade många brev till påven om att han skulle återvända till Rom och om planerna på sitt kloster. Birgitta var säkert inte särskilt populär i det fjärran Avignon. År 1370 fick Birgitta äntligen möta påven, som godkände hennes kloster. 

Under tiden i Rom deltog hon i viktiga kyrkofester, bad i många kyrkor och hjälpte fattiga. Samtidigt skrev hon ner de uppenbarelser hon fortsatte få från Gud. Hon skickade sina budskap till kungar, påvar och andra ledare. Ibland var de som varningar – hon sa att de måste ändra sig och börja leva som goda kristna, annars skulle det gå illa.

Död och helgonförklaring 

År 1371 gav sig Birgitta ut på en lång och farlig resa till Jerusalem, tillsammans med sin dotter Katarina och några följeslagare. Hon ville besöka de platser där Jesus hade levt och dött. Resan tog flera månader och gick genom farliga områden, men Birgitta var fast besluten att komma fram. När hon väl kom till Jerusalem, fick hon ännu fler uppenbarelser från Gud. Hon skrev ner dem och skickade dem vidare, precis som tidigare. 

Efter resan återvände Birgitta till Rom, men hon var nu gammal och sjuk. År 1373 dog hon i Rom, efter ett långt liv fullt av tro, resor och arbete för kyrkan. Hon skulle aldrig få se det nya klostret i Vadstena. 

Birgitta hade själv önskat att efter sin död först bli förd till nunneklostret San Lorenzo in Panisperna i Rom, men hon kunde föras dit först fyra dagar senare eftersom så mycket folk hade samlats utanför hennes hem då hon dött. Hennes kropp lades i en enkel träkista som förseglades och placerades i en kista av marmor. I väntan på hemfärden till Sverige skulle benen avskiljas från kroppens mjukdelar. Klostret fick enligt tidens sed behålla en arm och några små bitar av skelettet. 

Hennes dotter Katarina såg till att kroppen fördes tillbaka till Sverige. Resan varade sju månader och gick genom Europa, över Alperna upp till Polen, därifrån med båt till Öland och vidare till Söderköping. Genom Östergötland bars kistan i procession hem till Vadstena. Det finns många berättelser om mirakel som inträffade under vägen. 

Träkistan med järnbeslag som Birgittas kropp låg i under resan finns i Sancta Birgitta Klostermuseum i Vadstena.

Birgitta blir helgon 

År 1391 blev Birgitta helgonförklarad av påven Bonifacius IX i Rom. Det betyder att hon officiellt blev ett helgon inom katolska kyrkan. Hon blev ett av de mest kända helgonen i Europa, och hennes klosterordning – Birgittinorden – spreds till flera länder. Vadstenaklostret fick en stark betydelse för kyrkan och kulturlivet under medeltiden. Efter reformationen avtog klostrets verksamhet, men det stängdes först 1595.  Birgitta är i dag ett av Europas tre kvinnliga skyddshelgon. 

Katarina, Birgittas dotter  

Av alla Birgittas åtta barn vet vi mest om hennes dotter Katarina. Katarina gifte sig, men sedan följde hon med sin mamma till Rom. Hon fick aldrig återse sin man då han dog några år efter att de kom fram till Rom. Katarina var 41 år gammal då hennes mamma dog och hon blev så småningom första abbedissan i Vadstena kloster. Själv skulle hon dö bara 8 år senare, 1381. 

Att man vet så mycket om henne beror på att det skrevs en biografi vid Vadstena kloster över Katarina i början av 1400-talet. Biografin bygger på muntligt bevarade minnen av Katarina. Men det fanns också munkar och nunnor i klostret som hade personliga minnen av Katarina. 

Katarinas kropp lades ner tillsammans med sin mammas kvarlevor i relikskrinet i Vadstena i augusti 1489, nästan hundra år efter hennes död. 

Birgitta i Historiska museets samlingar 

På Historiska museet finns en liten dosa av förgylld koppar – ett relikvarium. Enligt texten på dosan kommer träbiten inuti från bordet där Birgitta åt sina måltider och kanske dog. Det visar hur starkt människor trodde på hennes helighet. I museets samlingar finns också textilier från Birgittasystrarna i Vadstena, broderade med silke, guld och religiösa motiv. Dessa användes till att smycka kyrkorummet. Det finns också många träskulpturer som avbildar Birgitta. 

Birgittas attribut, igenkänningstecken, är gåspennan, bläckhornet och boken med uppenbarelserna. Dessa saker finns nästan alltid med på avbildningar av Birgitta. 

Birgittinska textilier  

Vid klostret i Vadstena tillverkade Birgittasystrarna flera textila arbeten. Då Birgitta planerade sitt kloster ville hon till exempel att arbetssalen skulle ha ljusa fönster och bra stolar, just för att underlätta arbetet med textilierna. Till vardags var klädedräkten enkel, men till Guds ära och till dekoration av kyrkan var det annorlunda. Här kunde textilierna utformas med lysande silke-, guld- och silvertråd, siden och pärlor.  

Bildspråket är flödande rikt och berättande med motiv kring Maria, Marias föräldrar, Maria och hennes son, samt Maria- och Kristussymboler. Av färgerna är det rött som dominerar, under medeltiden martyrernas och kärlekens färg. Som inspiration till broderierna kan systrarna säkert ha använt handskriftilluminationer från böckerna i klosterbiblioteket. Flera av textilierna fördes bort från klosterkyrkan under reformationstiden (1500-talet). Några textilier kan ha sålts, eller skänkts bort som gåvor. Då klostret upplöstes 1595 gavs många av textilierna till de olika sockenkyrkorna. Idag finns bara några av Birgittasystrarnas textilier bevarade. Några arbeten finns fortfarande i Vadstena, några finns här på Historiska museet. 

Relikvarium

I Historiska museets samlingar finns en liten dosa av förgylld koppar. På framsidan finns Birgitta ingraverad. Hon har en rikt veckad mantel, som faller i hårda veck vid hennes fötter. Hon är klädd som ärbara gifta kvinnor var under medeltiden, med håret och hakan täckta. I höger hand håller hon ett stort kors, i vänster en uppslagen bok. 

Den lilla asken, som är 8,8 centimeter lång och 5,1 centimeter bred, är öppen på undersidan, och har en trepassformad bärögla upptill. På tre av askens sidor finns en latinsk text ingraverad: ”de mensa S birgitte (vidu)e de regno schwecie”, det vill säga ”av bordet som tillhörde änkan S:ta Birgitta från konungariket Sverige”.  

Dosan är alltså ett relikvarium, en relikask, för en bit av den heliga Birgittas bord. Man kan tycka att det är märkligt att ett bord är en relik, men det förklaras av att Birgitta enligt traditionen ska ha dött på det. Det var också det bord där Birgitta och hennes familj intog sina måltider i huset vid Piazza Farnese, och sittande vid det har hon mottagit många uppenbarelser, och kanske också skrivit ned dem.  

Historiska museets lilla relikvarium är nu tomt, men hur det en gång såg ut visas av ett liknande litet relikvarium, bevarat i ett museum i Aachen i Tyskland. Det relikvariet innehåller fortfarande sin relik, en mörkbrun, mycket maskstungen träbit, sannolikt valnöt.