Mannen från Granhammar

Tack vare modern teknik vet experter hur han såg ut, vad han åt och var han har levt under olika faser i livet. Hans skelett bevaras i Historiska museets samlingar.

Han dog vid en häftig yxstrid efter att ha kommit upp till Mälarområdet med båt söderifrån, föll i vattnet och sjönk ned på fjärdens botten. En dikesgrävare hittade honom år 1953, vid Granhammar tre mil nordväst om Stockholm.

Vid sin död hade han starkt nedslitna tänder på högra sidan i munnen, en kronisk infektion i käkbenet och förslitningar i sin högra arm. Utifrån olika ämnen i hans kropp kan man visa att har varit delvis uppvuxen i östra Skåne. Kanske kom han till Mälardalen som köpman eller krigare.

Utifrån Granhammarsmannens kranium har man kunnat rekonstruera hans utseende. Det visar en man med breda kinder och stor näsa med en knöl över näsroten. Han har varit lång, omkring 1,80 meter.

Av någon anledning hamnade Granhammarsmannen i en strid, och fick flera hugg både på sin överarm och i huvudet och ansiktet. Det verkar som han slog tillbaka. Hans skelettdelar saknar spår av hugg i rygg och på baksidan av kroppen vilket tyder på att han inte försökt fly. Han har fått flera hugg på sin vänstra överarm, men höger arm saknar huggmärken. Möjligtvis försökte han försvara sig med en yxa i höger hand.

DNA-analyser visar att han kom från en jordbrukarbefolkning eftersom han var laktostolerant, alltså tålde mjölk som vuxen. Hans ögon har troligen varit blå. Vid sin död hade han starkt nedslitna tänder på högra sidan i munnen, en kronisk infektion i käkbenet och förslitningar i sin högra arm.

Hittades tillsammans med verktyg

Intill skelettet låg en skinnskrapa av flinta från Kristianstadstrakten. Där fanns också slipade, vassa prylar. Till redskapsuppsättningen hörde en mejsel och en fin syl av brons med träskaft. Ett sandstensbryne fanns för att slipa verktygen på.