Fria och ofria på vikingatiden
Skildringar av trälar i sagorna är mycket stereotypa och beskriver trälarna som mörkhyade, fula och dumma ”varelser”. Arbetet de utförde var tungt, som att laga staket, gödsla åkrarna, valla gris och får och att skära torv.
Fjätter
Fjätter av järn. Lösfynd från Skedala, Snöstorp socken, Halland.
Finns att se på Historiska museet i utställningen Vikingarnas världDu hittar föremålet i monter 09, Vikingarnas värld Monter 09
En främling riskerade att bli träl
Det vikingatida samhället var till största delen ett jordbrukssamhälle som bestod av fria bönder. Tillhörigheten till släkten och bygden var avgörande för ens sociala position. Rörde man sig utanför sitt lokala samhälle, och de lagar som gällde där, riskerade man som främling sin frihet – och i värsta fall även sitt liv. I främmande trakter var det alltså angeläget att alliera sig med en skyddsherre.
Skriftliga källor vittnar om att trälar togs av nordbor under plundringståg och såldes till Europa, det Bysantinska riket och den islamiska världen. Viktiga centra för slavhandeln var exempelvis Regensburg, Prag, Venedig, Konstantinopel och Alexandria.
Även vikingatida städer fungerade inte bara som handels- och produktionsplatser, utan också som slavmarknader. I Hedeby i dagens norra Tyskland bevittnar Bremens ärkebiskop Rimbert ”en stor grupp kristna fångar i bojor”. Han lyckas friköpa en nunna i utbyte mot sin häst. Också för Birka nämns närvaron av ”många kristna fångar”.
Träldom i Norden under vikingatiden verkar ha skilt sig en del från exempelvis antikens slaveri. Även en fri person kunde ge sig själv på begränsad tid som träl till en annan på grund av fattigdom eller för att reglera en skuld. Som krigare kunde man genom ed ge upp sin personliga frihet för att ingå i den kungliga hirden och som träl kunde man avancera och bli kungens ombudsman.
Fjätter
Fjätter av järn. Svarta jorden, Birka, Adelsö socken, Uppland.
Finns att se på Historiska museet i utställningen Vikingarnas världDu hittar föremålet i monter 09, Vikingarnas värld Monter 09
Spåren efter trälarna
Andelen trälar i det vikingatida samhället är svår att bedöma och arkeologiska spår efter slavhandeln är sällsynta. De spår som finns består av enstaka fynd av halsjärn och fjättrar eller bojor för att fängsla människor. Järnet bojorna var gjorda av var dock en värdefull resurs och trälarna kunde lika gärna vara kedjade med enkla rep som sällan bevaras.
För vissa gravar med två gravlagda, så kallade dubbelgravar, finns ibland misstanken att en träl fick följa sin ägare i döden. Vittnesmål till en sådan grym händelse finns i den arabiske resenären Ibn Fadlans berättelse från Volgafloden.
Enligt berättelsen bevittnade resenären en begravning bland en grupp Rus, sannolikt nordbor på resa. Under begravningen av en av gruppens ledare drogades och våldtogs en slav för att sedan bli dödad och gravlagd med sin herre i en båt.
En mycket stor mängd islamiska silvermynt, kallade dirhams, har hittats i Norden i vikingatida lämningar. Dessa skulle delvis kunna vara ett resultat av den intensiva slavhandeln med den islamiska världen.
Halsjärn
Halsjärn i järn. Svarta jorden, Birka, Adelsö socken, Uppland.
Finns att se på Historiska museet i utställningen Vikingarnas världDu hittar föremålet i monter 09, Vikingarnas värld Monter 09
