Järnålder
500 f.Kr. – 1100 e.Kr.
Vikingatid
800 e.Kr. – 1100 e.Kr.
Medeltid
1050 e.Kr. – 1520 e.Kr.
Vikingatida seder och traditioner var inte del av någon enhetlig religion. Liknande ceremonier och sedvänjor fanns i stora delar av Nordeuropa innan kristendomens genomslag. I den vikingatida fornnordiska religionen fanns många gudar. Det fanns också en rik skatt av myter och sagor som berättade om vilka gudarna var och vilka egenskaper de hade. Hela denna tradition var muntlig och måste alltså berättas om igen.
Hänge
Runt silverhänge i form av en kvinnogestalt delvis omsluten av en ring. Kvinnan är havande och står bredbent med händerna knäppta under magen. Huvud och ansikte tycks ha varit utsatta för slitage som utplånat anletsdrag och eventuell frisyr. Ett par linjer över huvudet kan möjligen tolkas som en huvudbonad av något slag. Resten av gestalten är tydligare. Hennes mantel hålls i halslinningen ihop med ett ryggknappsspänne och över bröstet hänger en sexradig pärluppsättning. Mycket talar för att hänget avbildar gudinnan Freja, som vid sidan av att räknas som den främsta av valkyrior även åkallades vid havandeskap och födslar. Gravfynd från Aska, Hagebyhöga socken, Östergötland.
De förkristna traditionerna hade ingen nedskriven ”handbok” som kristendomen har bibeln och islam koranen. De myter och sagor som vi känner till i dag skrevs ner långt efter vikingatiden. Främst på Island under 1100- och 1200-talen. Men många gudar och myter finns avbildade på vikingatida föremål och på de gotländska bildstenarna.
"Gården i mitten” Det vikingatida kosmos
Den fornnordiska mytologin berättar att människor och gudar levde i Midgård. Det betyder ”gården i mitten”. Midgård var i mytologin den ordnade mänskliga världen. Utanför Midgård låg okänt land med monster som exempelvis jättar.
Denna världsbild är lätt att förstå med bakgrund i hur bebyggelsemönstret såg ut i Skandinavien. Här fanns många små jordbruksbygder (Midgård) som skiljdes åt av stora obebyggda områden, ofta djupa skogar.
Idéerna om hur kosmos såg ut hade alltså en direkt koppling till hur folk upplevde världen till vardags. Någonstans i Midgård hade gudarna sina boningar, Asgård. Beskrivningarna av Asgård påminner mycket om hur de vikingatida aristokraternas gods såg ut och fungerade. Flera arkeologer menar att de aristokratiska residensen och Asgård var ett slags speglingar av varandra. Även här var mytologi och verklighet nästan samma sak.
Många gudar
De mest välkända gudarna är Oden, Tor, Frigg, Balder, Heimdal, Gefjon, Idun, Njord, Frej och Freja. Alla dessa var personligheter med särskilda berättelser knutna till sig.
Gudarna var av två slag: asar och vaner. Vanerna var fruktbarhetsmakter och de viktigaste var Njord, Frej och Freja. Vid sidan av asar och vaner fanns också andra mytologiska varelser.
De visa völvorna kände till hela världens gång från urtid till världens slut. Nornorna avgjorde den enskilda människans liv och öde. Alverna var knutna till den brukade jorden och de döda släktingarna. Valkyriorna följde de döda krigarna till dödsriket.
Diserna var kvinnliga gudomar knutna till härskarmakt. Dvärgarna var duktiga hantverkare som levde i jorden.
Statyett
Gjuten mansfigur av brons med uppåtsvängda mustascher och spetsigt pipskägg. Han bär en toppig huvudbonad, möjligen en hjälm. Han har en knälång rock och ett bälte runt midjan. Höger arm är vinklad mot midjan, den vänstra är, till följd av en senare skada, avbruten i axelhöjd. Fötterna har varsitt nithål vilket tyder på att statyetten varit monterad på ett underlag. Vissa anser att gestalten avsiktligt har avbildats med ena ögat deformerat och skadat. Därmed skulle figuren föreställa asaguden Oden, som pantsatte ett öga för att få dricka ur jätten Mimers brunn. Syftet var att uppnå den högsta visheten samt förmågan att se allt som föregår i världen. Andra anser att "skadan" uppkommit oavsiktligt vid gjutningen och att det inte alls är säkert att det är Oden som avbildats. Bronsfiguren kallas ändå sedan länge för "Oden från Lindby". Lösfynd i grustag vid Lindby, Svenstorp socken, Skåne.
Finns att se på Historiska museet i utställningen Guldrummet
Oden – fursten
Oden var den mäktigaste guden. En märklig furste höjd över ont och gott. Det var Oden och hans bröder som i tidernas gryning ordnade världen och skapade de första människorna, Ask och Embla. Oden var främst en gud för överklassen. Han dyrkades av kungar och andra härskare och deras skalder sjöng hans lov. Odens sal Valhall verkar ha varit ungefär som de aristokratiska hallbyggnader som arkeologer grävt ut på senare år.
Oden var visdomens gud. Han offrade sitt ena öga för visdom och kunskapen om runor fick han genom att låta sig hängas i världsträdet Yggdrasil i nio dagar och nio nätter. Odens hustru var Frigg, mor till Balder. Odens korpar, Hugin och Munin, flög ut över världen varje dag och samlade kunskap. Hans åttafotade häst Sleipner avbildas ofta på gotländska bildstenar.
Statyett
Statyett av brons av en sittande mansgestalt. Förutom en toppig huvudbonad är han naken och mellan benen syns hans kraftigt erigerade kön. Den stirrande blicken är markerad med ett par olikformade, stora glosögon. Under den kraftiga näsan syns ett par uppåtriktade mustascher som sträcker sig ut mot mannens örsnibbar. Med höger hand håller han i sitt långa pipskägg, som om han sitter och drar i, eller smeker det. Kring handleden bär han en kraftig armring. Hur vänsterarmen används vet vi inte, den är avbruten vid armbågen. Figurens ben är underdimensionerade, och verkar främst tjäna som stöd för bål och överkropp. På ryggen finns fyra spiralmönster. Om de är tatueringar eller betyder något annat är oklart. Liknande mönster finns på djur som avbildats på runstenar. Statyetten föreställer vanaguden Frej som bland mycket annat också främjar fruktbarhet och välgång. Med sin framtoning och fallos påminner den om hur Adam av Bremen på 1070-talet beskriver Frej och hur han avbildades i Uppsalatemplet. Statyetten hittades 1904 på Rällinge gård, Lunda socken, Söderrmanland. Beskrivningen av omständigheterna skiftar. En gör gällande att den hittades i trädgården under "ett väldigt moras av sten, jord, åtskilliga träd och buskar", en annan att den hittades "i potatislandet" av en tolvårig pojke vid namn Gustaf Karlsson som sålde den vidare för 25 öre till Edvin Holmgren, som sålde den vidare till SHM för 25 kronor.
Finns att se på Historiska museet i utställningen Guldrummet
Tor, Heimdal och Frej
Tor var också en mäktig gud och mycket populär bland både överklass och bondebefolkningen. Han var världens beskyddare och stred mot jättarna med sin hammare Mjölner. Heimdal var en mer gåtfull gud, född av jättekvinnor och han fungerade som en väktare vid regnbågens slut.
Vid tidens slut skulle han varna om världens undergång, Ragnarök. Frej var en gud som kunde skänka rikedom, hälsa och fruktbarhet. Han var Njords son och Frejas bror och framställs ibland i små statyetter med stor penis.
Praktisk religion
Genom riter och kulthandlingar kunde människorna kommunicera med gudar och andra makter. Religionen var inte så mycket teoretiska idéer utan tyngdpunkten låg i praktiska handlingar. Riter och kult var delar av den vanliga verkligheten vid händelser som begravningar eller husbyggen. Dessutom hölls regelbundet återkommande kultfester och offerceremonier.
