Fornnordisk religion
Den förkristna kulten såg olika ut i olika delar av dagens Sverige. Vilka gudar som var mest populära skiftade, liksom de tillhörande riterna. Vikingatidens dödsritualer har undersökts av många forskare på senare tid. Det har visat sig att begravningarna kunde gå olika till beroende på i vilken bygd begravningen skedde. I Mälardalen brändes ofta de dödas kroppar på bål, de kremerades, och över gravbålen byggdes små stensättningar.
Brända ben
Kremerade kvarlevor efter människa och djur, deponerade i en keramikurna. Gravfynd från Tureberg, Sollentuna socken, Uppland.
Finns att se på Historiska museet i utställningen Vikingarnas världDu hittar föremålet i monter 60, Vikingarnas värld Monter 60
I Finnveden, i det inre av Småland, var kremering också vanligt, men här byggdes stora jordhögar över bålets rester. Än i dag finns hundratals sådana höggravfält gömda bland de småländska granarna. I större delen av Skåne begravdes de döda utan att bli kremerade. Olika regioner hade alltså helt olika traditioner.
Ofta kunde ceremonierna vara ganska komplicerade. Det är inte helt lätt att kremera en människa och det var vanligt att man byggde stora monument som stensättningar eller jordhögar.
De döda begravdes i de flesta fall med delar av sina tillhörigheter. Välbärgade människor kunde få stora smyckeuppsättningar eller vapenutrustningar med sig i graven. Saker att ha användning för i livet efter detta.
Pärlor
En mindre och en större uppsättning av pärlor. Den mindre var fäst i kvinnans rektangulära dräktspänne och består av pärlor av karneol, glas och bergkristall samt en enstaka av ametist. Pärlorna i den större uppsättningen bars över bröstet, hängande mellan de båda ovalspännena och består av glaspärlor, mosaik- och ögonpärlor av glas och en enstaka i bergkristall. Gravfynd från Birka, Bj 550, Adelsö socken, Uppland.
Finns att se på Historiska museet i utställningen Vikingarnas världDu hittar föremålet i monter 18, Vikingarnas värld Monter 18
Spår av ritualer vid Kulthuset i Borg
Kulthuset i Borg i Östergötland låg på en betydelsefull gård. Det var 6 x 7,5 meter stort, byggt av trä och hade en dörröppning i väster. Huslämningarna grävdes ut av arkeologer och är daterade till sen vikingatid.
Utanför byggnaden fanns en ungefär 1 000 kvadratmeter stor stensatt gårdsplan och det var här de mest spännande fynden fanns. Intill ett stenparti hittades 98 amulettringar. Det var ringar av järn med små amuletter i form av yxor och annat.
På gårdsplanen fanns också 75 kilo djurben. Ibland dessa fanns delar av grishuvuden samt stora mängder ben av häst och hund. Djurbenen är troligtvis spåren av offrade djur. Inuti huset fanns några kraftiga flata stenar som kan ha varit grunden till ett altare.
I och utanför kulthuset i Borg hölls ceremonier och ritualer. Kanske var de till för folket på den välbärgade gården, men förmodligen kom också andra människor i bygden dit vid speciella tillfällen. Liknande kulthus har på senare år grävts ut vid flera aristokratiska gårdar från järnåldern. Ibland kan de ingå i stora komplex tillsammans med stora hallbyggnader, inhägnader och offermiljöer.
Spjut i våtmark
En annan spännande plats är Gudingsåkrarna på Gotland. Under vikingatiden var platsen troligen en våtmarksmiljö där människor offrade vapen av olika slag, främst spjutspetsar. Sammanlagt har hundratals spjutspetsar från 800- och 900-talet hittats. Även yxor offrades på platsen.
Offer i sankmarker förekom under hela järnåldern. Det var ett slags kommunikation med gudarna. Kanske bad man om krigslycka, skydd eller god skörd. Till skillnad från den kult som förekom på gårdarna var det här kulthandlingar som skedde ute i det fria.
Bildsten
Bildsten från Tängelgårda, Gotland. Stenen är uppdelad i fyra fält som berättar fyra delar av en historia. Fånggården, Tängelgårda, Lärbro socken, Gotland.
Vikingatida religion på bild
Bildstenen från Tängelgårda på Gotland visar troligen en krigares död, begravning och ankomst till dödsriket. I stenens fyra bildfält visas, som i en serietidning, en strid med beväpnade krigare, ett begravningståg, den dödes triumfartade intåg i dödsriket och en båtresa. På stenen syns även Oden på sin åttabenade häst Sleipner.
Människorna, hur de ser ut och är klädda, vad de gör, hur vapen och skepp ser ut beskrivs i detalj. Genom arkeologi och genom avbildningar som de på Tängelgårdastenen kan vi få en bild av vikingatidens kult och ritualer.
