Föremål från svenska kyrkor

Akvamanile

Akvamanile var en av många olika slags liturgiska kärl som användes i den medeltida mässan. Akvamanilen var en vattenkanna i form av ett djur som exempelvis prästen använde för att tvätta händerna. I kyrkan räknades de inte som heliga kärl och behövde därför inte vara utförda i ädelmetall till skillnad från kalkar, ciborier och monstranser. Dessa föremål skulle vara utförda i ädelmetall eller förgyllda, då de ju kom i direkt kontakt med hostian, eller nattvardsbrödet. Enligt transsubstantiationsläran, den romersk-katolska läran, förvandlas brödet och vinet till Kristi kropp. 

De flesta akvamaniler som är bevarade skapades i brons eller mässing. Utseendet kan vara väldigt fantasifullt: enhörningar, riddare till häst, björnar och gripar förekommer, men den allra vanligaste formen är lejonet. Djuret har oftast en öppning i huvudet, ibland med lock, där vattnet fylls i och en pip i munnen där vattnet hälls ur. Djurets svans brukar utformas som  en båge över ryggen så att den kan användas som handtag. Ibland finns det även andra djur, som drakar eller fåglar, sittande på ryggen. 

De djurformade kannorna användes inte bara inom kyrkan utan var även en del av den medeltida högreståndskulturen. Vid bordet skars och fördelades maten på tallrikarna av tjänare. Enligt det ståndsmässiga bordsskicket skulle man tvätta sina händer inför måltiden och tjänaren hällde då vatten över händerna ner i ett handfat eller en skål. På så sätt kunde man skölja händerna i rinnande vatten. Händerna torkades sedan med en handduk. 

Lavatorium

Lavatorium är ett annat kärl som användes i samma syfte. Det var utformat som en hängkittel med två pipor. Piporna kunde vara utformade som djurhuvuden.

Chrismatorium eller oljekärl

Oljekärlen var av tenn, koppar, eller sten och ofta tredelade för olika typer av olja för skilda funktioner, för kyrkoinvigningar och välsignelser, dop och konfirmation, samt för smörjelsen för de sjuka och döende. 

Monstrans

Monstrans är ett liturgiskt kärl som hostian, eller nattvardsbrödet, visas i. En monstrans är oftast utförd av ädelmetall och rikt utsmyckad. Monstrans användes från slutet av 1200-talet för att visa hostian vid till exempel vid sakramentsprocessioner. Monstranser var ett av de föremål som inte hade någon funktion efter reformationen och konfiskerades ofta. På grund av det är det få monstranser som har bevarats från de medeltida Sverige.

Den här monstransen är gjord av förgylld koppar och kommer från en okänd svensk kyrka.  Den lilla halvmånen där oblaten fästs, bärs upp av två änglar som ger hostian intrycket av att sväva. Oblaten, även kallad nattvardsbrödet eller hostian, är ett tunt runt bröd som används i kyrkan. Det symboliserar Jesus kropp och delas ut under nattvarden för att minnas honom. 

Patén

Patén är ett litet fat för nattvardsbrödet. Den här är tillverkad på 1200-talet av förgyllt silver och har en något nedsänkt botten. Patén är en del i den så kallade Linköpingsskatten.  

Skatten består även av en kalk, samt fyra relikvarier från 1400-talet. Alla föremålen är av silver. Två av relikvarierna är armformade och tros ha innehållit reliker efter Sankta Birgitta och Sankt Eskil. Ett tredje relikvarium är utformat som en statyett av den heliga Katarina av Alexandria. Skatten påträffades 1676 i en åker som tillhört Linköpings domkyrka. Man tror att skatten grävdes ner i åkern under Gustav Vasas konfiskation. 

Högst upp syns Jesus välsignande hand med spikhålet synligt.

Rökelsekar

Rökelsekaren var under medeltiden viktiga i samband med välsignelser och invigningar men var även en symbol för bönen. Rökelsen framställdes av harts, en sorts kåda, som brändes över glödande kol i kärlets botten. Kärlet svingades fram och tillbaka så att röken och doften spred sig. 

Rökelsekaren var oftast utförda i brons eller, till exempel i domkyrkor, av ädelmetall. De bestod av en skål för rökelsen samt ett genombrutet lock, oftast i arkitektoniska former, en symbol för det himmelska Jerusalem. Det här rökelsekaret är tillverkat av brons och kommer ursprungligen från Klövedals kyrka i Bohuslän. 

Relikskrin/relikvarium

Reliker är kvarlevor av helgons kroppar eller föremål med anknytning till ett helgon. Reliker var ofta placerade i relikskrin, som även kallas relikvarium, eller reliktavlor. Dessa kunde se ut på olika sätt och vara utförda i både enklare och dyrare material. Ibland var formen anpassat efter den eller de reliker som det var avsedda för. Till exempel kunde överarmsben förvaras i ett armformat relikvarium.

I Historiska museets samlingar finns ett bra exempel på relikvarium skapat från enklare material, som keramik. Det finns också något så exotiskt som ett relikvarium tillverkat av en kokosnöt. Den kommer från Vänge kyrka i Uppland. Ett exempel på ett relikskrin skapad av dyrbara material är den från Eriksbergs kyrka i Västergötland. Skrinet är tillverkat under 1100-talet av ek och klätt med förgylld koppar. Utformningen påminner om en kyrka och krönändarna har två drakhuvuden. Skrinet är dekorerat med ornamentbårder och apostlar och helgon som står under en runda arkad. Några reliker finns inte kvar i skrinet, men en inskription nämner bland andra Vincent, Pancratius och Andreas. Skrinet är välbevarad och ganska så unikt eftersom ganska få medeltida relikskrin har bevarats i Sverige.