Ett märkligt järnfynd

Järnen är ett slags halvfabrikat som man sedan kunde bearbeta vidare, så kallade ämnesjärn. De har en form som brukar kallas ”spadformiga”. Halvfabrikaten var avsedda för handel och man tror att formen kanske gjorde det lättare för köparen att bedöma järnets kvalitet. Det förekommer olika former på ämnesjärn men just de spadformiga brukar återfinnas i Gästrikland, Hälsingland, Jämtland och Medelpad. Ämnesjärnen från Kråknäset är ovanligt stora. De är upp till 58 centimeter långa och väger omkring ett kilo styck.

En metallografisk analys visar att järnet är av god kvalitet. En kol-14-datering utfördes också på ett av ämnesjärnen. Den tyder på att de är tillverkade någon gång kring Kristi födelse. Detta gör fyndet till det nu äldsta kända i Sverige. Men det finns även en risk för att det inneslutna kolfragmentet kommer från ett gammalt träd i urskogen.

600 år yngre luppar

Ett par meter från ämnesjärnen hittades vid samma tillfälle två obearbetade järnsmältor, så kallade luppar. Järnsmältorna är det råmaterial som utvinns efter smältningen i ugnen i den process där slaggen åtskiljs från järnet. Smältorna behöver sedan bearbetas vidare för att de sista slaggresterna skall rensas bort.

De två lupparna från Kråknäset har inga spår efter bearbetning utan måste i princip vara tagna direkt från ugnen. Detta gör fyndet unikt. De är också anmärkningsvärt stora. En analys av järnet visar att det är av mycket god kvalitet.

En kol-14-datering utfördes på den ena av smältorna och resultatet visade överraskande nog att dessa tillverkats någon gång kring år 600 efter Kristus. De båda påträffade fynden med bara några meters mellanrum var alltså inte samtida.

Runt om fyndplatsen finns flera olika järnframställningsplatser där man tillverkat järn i stor skala i små blästerugnar. Just Dalarna och södra och mellersta Norrland hade en storskalig järnproduktion för att täcka behovet söderut.