Ett grönt och ett svart antependium

Historiska museets samling av kyrkliga textilier innehåller mest äldre föremål från medeltiden fram till 1800-talet. Några få textilier från 1900-talet finns i samlingen, bland annat två antependier från Ösmo kyrka i Södermanland.
  • Vikingatid

    800 e.Kr. – 1100 e.Kr.

  • Medeltid

    1050 e.Kr. – 1520 e.Kr.

  • Nyare tid

    1520 e.Kr. – 2025 e.Kr.

Ett antependium är ett textilföremål som täcker altarets framsida och ibland även kortsidor. Det har en central plats i kyrkorummet och syns tydligt när man går i gången fram till altaret. Ösmo kyrkas gröna antependium tillverkades 1911 på textilateljé Licium efter en förlaga av konstnärinnan Sofia Gisberg. Förutom att hon gjorde skisser till såväl sakrala som profana textilier arbetade hon också som lärare i textil teckning och textning på Tekniska skolan, dagens Konstfack.

En illustration av Sofia Gisberg
Sofia Gisberg (1854–1926) Xylografi av Gunnar Forssell (1859–1903) i tidningen Idun, 1893. (Public Domain).

Gisberg lät Ösmoantependiets utseende följa den engelska 1800-talsrörelsen Arts & Craft genom att använda element av medeltidens och renässansens granatäpple- och spetsovalmönster. Samtidigt har den övre bården inslag av Jugendstilen som var mycket populär vid sekelskiftet 1900. Antependiet har en botten av blågrönt ylletyg med motiv i övervägande gula nyanser tillsammans med brunt och grönt.

Ett grönt antependium med kors, cirklar och palmer
Gisbergs gröna antependium: Foto: Gabriel Hildebrand, Historiska museet/SHM (CC BY 4.)

I mitten av antependiet ses ett strålande kors med symbolerna för evangelisterna Matteus, Markus, Lukas och Johannes inskrivna i cirklar vid korsets fot.

På var sida om mittpartiet finns fyra kraftfullt tecknade palmer med dadelklasar. Över palmernas kronor finns ett molnband. Mellan trädstammarna är tre medaljongformer placerade som innehåller likarmade kors med strålar eller tre rosor med blad. Tillsammans med evangelistsymbolerna bildar de ett upprepningsmönster på två tredjedelar av antependiets yta.

Bakom och mellan palmerna löper en bård med texten ”Huru ljufliga äro icke Dina boningar, Herre Zebaot.” (Psaltaren 84:2)

Ett grönt antependium med kors, cirklar och palmer

Antependium från Ösmo

Dedikation

Det svarta antependiet

Det svarta antependiet från Ösmo kyrka är tillverkat av Licium 1923. Upphovsman var sannolikt Oscar Brandtberg, konstnär och överlärare vid Tekniska högskolan.

Antependiet har en minimal dekor, samtidigt som det svarta sidenet är mönstrat. Mönstret påminner om exklusiva medeltida tyger vävda med medaljongmönster. De svarta kyrkotextilierna används endast på Långfredagen eller på begravningar. Den svarta färgen ska påminna kyrkobesökaren om sorg och saknad.

Ett svart antependium med ett vitt kors i mitten omgivet av stjärnor

Antependium

Den dekoration som finns domineras av ett stort kors med initialerna INRI i korsvinklarna. Initialerna ska i svensk översättning utläsas ”Jesus från Nasaret, judarnas konung”. På var sida om korset finns tolv glimrande stjärnor, tillsammans 24 stjärnor. Den nedre fransen är omväxlande svart och guld.

Båda antependierna deponerades i Historiska museet 1988. Många församlingar valde under slutet av 1900-talet att modernisera eller rensa bland sina textilier. Av bevarandeskäl blev äldre kyrkotextiler deponerade eller skänkta till museer.

Sammanfattning

De två antependierna från Ösmo kyrka i Södermanland berättar om kyrklig textilkonst under tidigt 1900-tal. Det gröna, skapat 1911 av Sofia Gisberg på ateljé Licium, förenar medeltida och renässansinspirerade mönster med jugendtidens elegans. Med sitt blågröna ylletyg, palmer, rosor och strålande kors symboliserar det liv och växande. Det svarta antependiet, tillverkat 1923, troligen av Oscar Brandtberg, är enklare och mer högtidligt, med ett stort kors, initialerna INRI och 24 stjärnor på glansigt svart siden. Det användes vid sorgens tillfällen som långfredagen och begravningar. Båda textilierna överlämnades till Historiska museet 1988 för att bevaras för framtiden. 

Liturgiska färger

Efter Uppsala möte 1593 avtog bruket av liturgiska färger i Svenska kyrkan. Under en lång period förekom endast röda och svarta textilier. I samband med en ökad högkyrklighet i Europa vid mitten av 1800-talet närmade sig vissa protestantiska församlingar sig den katolska kyrkan. En del i närmandet bestod i att återinföra växlande liturgiska färger.

En betydande påverkan i återinförandet i Sverige kom genom prästen Uddo Lechard Ullmans bok Evangelisk-luthersk liturgik (1874/1875) samt textilkonstnären Agnes Branting.

Bild: Schematiskt diagram över de liturgiska färgerna över kyrkoåret.

Diagram över de liturgiska färgerna över kyrkoåret

Du kanske även är intresserad av

Så här jobbar vi med kunskap på Historiska museet

Historiska museet är en del av Statens historiska museer som är en statlig museimyndighet. På myndigheten arbetar sakkunniga på olika ämnen, som exempelvis historia, arkeologi, konservering, med mera. Texterna på webbplatsen är framtagna i samarbete mellan olika experter, pedagoger samt annan personal. Texterna är faktagranskade och har utgångspunkt i etablerad forskning. I vissa fall saknas skriftliga källor och de fysiska lämningarna är knapphändiga och tvetydiga, särskilt långt tillbaka i tiden. Då tolkas materialet av experterna. Tolkningarna är dock alltid baserade på forskning. Textsammanfattningar har skapats med hjälp av AI och har faktagranskats.

Om du har frågor kring den faktamässiga bakgrunden till våra texter kontakta webb@historiska.se 

Hitta all kunskap

Sök och filtrera artiklar på tidsåldrar och teman i museets kunskapsbank.

Vuxen och barn pekar och plockar föremål arrangerade på ett fantasifullt sätt