En magisk ring från romarriket

På den stora karneolen står det ”EVTYXI EVNESI” (ungefär ”Var lycklig Eunesios”). Vem den lycklige var som från början bar denna fingerring vet man inte. Förmodligen tillverkades ringen i en av det romerska rikets östra riksdelar. En grekisktalande person vid namn Eunesios har troligen burit den som amulett. Annars var det ganska vanligt i det romerska riket med signetringar, som man använde som sigill och ”undertecknade” och förseglade sina brev med. Men på sådana ringar är texten spegelvänd så att avtrycket får en rättvänd text.

Vilken typ av amulettfunktion karneolen haft vet vi inte. Men det var vanligt i hela Medelhavsområdet att bära ringar med olika typer av infattade stenar. De ansågs ha specifika magiska egenskaper. Vissa stenar skyddade mot förgiftning, andra stimulerade kärleken eller botade sjukdomar.

Statuspryl i Sörmland?

Ringen hittades 1936 i en åker vid Berga-Vrå, Kjula socken i Södermanland. Varför ringen hamnade i dagens Södermanland vet man inte. Kanske var den en gåva från en grek till en nordbo, kanske stöld- eller plundringsgods, eller kanske bara en lustig souvenir hemtagen för att imponera på grannar och släkt?

Hur man på den tiden uppfattade skrivtecknen vet man inte. Inte heller om det uppfattades som skrift eller endast som magiska tecken som gav ringen ett högre värde som amulett.