En belönad legosoldat

Romarna bar nämligen gärna fingerringar som visade social status, att de var gifta eller vilken familj de tillhörde. Eller så bar de helt enkelt fingerringar med infattade stenar för att skydda sig. Olika stenar hade ju (ansåg romarna) förmågan att skydda mot olika saker. I Norden utvecklades med tiden modet med fingerringar och från och med cirka 200 e Kr förekommer en rad olika typer. Från mycket enkla ringar som i mångt och mycket påminner om våra dagars släta vigselringar till mycket speciellt utformade ringar där dekoren kan utgöras av ormar eller fåglar. Ringarna tillverkades av brons, silver eller guld. Speciellt guldringarna visar en rad varianter och en stor fantasirikedom i formgivningen.

Gillade inte importerade smycken

De flesta guldfingerringarna från perioden romersk järnålder (0–400 efter Kristus) och folkvandringstid (400–550 efter Kristus) är tillverkade lokalt. Men det finns en liten grupp med ringar med infattade stenar som är importerade från det romerska riket. Dessa är dock mycket ovanliga.

Det verkar som om man i allmänhet inte uppskattade importerade smycken. Därför finns det till exempel bara enstaka romerska dräktspännen i Skandinavien och ännu färre hängen eller halssmycken.

En av de mest imponerande av dessa importerade guldfingerringar kommer från en grav vid Fullerö norr om Gamla Uppsala i Uppland. Fulleröringen är en av de tyngsta guldringarna vi känner till. Den väger hela 61,18 gram. På ovansidan har den en stor ellipsformig karneol infattad.

Plundrad krigargrav

Fulleröringen kommer från en mycket rik krigargrav som ursprungligen haft formen av en kammare av trä. Tyvärr hade graven plundrats innan den undersöktes och en del föremål har därför försvunnit. Kvar fanns ytterligare två guldfingerringar, ett hänge av guld och ett romerskt guldmynt med ögla. Dessutom fanns rester efter vapenuppsättningen, bälten med detaljer av silver, spelbräden med spelpjäser med mera.

Den som begravts i Fullerö måste ha varit en mycket betydelsefull person i dåtidens Uppland. Det visar de föremål han begravts tillsammans med, inte minst den stora fingerringen med infattad karneol.

Legosoldat i Rom

Vi vet att romarna belönade sina bundsförvanter och högre officerare med fingerringar av guld bland annat för visad tapperhet i fält. Denna form av belöning kallas på latin dona militaria och ringar av den typ som ingår i Fullerögraven kan mycket väl vara en sådan militär hedersbetygelse.

Det skulle innebära att krigaren i Fullerögraven varit soldat, förmodligen officer, i den romerska armén under 300-talet efter Kristus. Det är inte alls en omöjlig tanke. Analyser av skelettet visar att det var en muskulös man som låg i graven. Vid den här tiden var den romerska armén mer eller mindre helt uppbyggd av trupper som kom från områden utanför det egentliga romerska riket.

Nyttig kunskap i en orolig tid

Många nordbor tog nog chansen att tjäna en tid i den romerska armén, inte bara för att tjäna pengar. De lärde sig till exempel det romerska sättet att organisera trupperna. Detta kunde vara nyttig kunskap i en tid då Skandinavien präglades av stora oroligheter och strider mellan olika grupper och områden.

Bäraren av Fulleröringen kan vara en av många hemvändande legosoldater som gjort sin lärotid i den romerska armén och som hemkommen tillämpat sina nya kunskaper för att skapa sig en maktställning. Ringen bar han som tecken på sina kontakter med romarna. Inte många i dåtidens Uppland kunde skryta med att ha en liknande ring.