Djur under medeltiden

Människor och djur levde nära varandra under medeltiden. Genom att studera de ben som hittas på medeltida boplatser vet vi vilka djur som levde tillsammans med människorna under medeltiden. De flesta benen kommer från kor, grisar, getter, får, hästar, höns och gäss. Även hundar och katter är vanliga fynd. 

Av djuren fick man såväl livsmedel som råmaterial till redskap och kläder. Djuren användes också som hjälpmedel i det dagliga arbetet i form av drag-, pack- och riddjur. Att hålla sig med många olika husdjur var ett tecken på rikedom.

Får

Precis som husdjuren var fåren mindre än dagens. Får- och lammkött, samt ull, var viktiga produkter. Mjölken användes också till bland annat osttillverkning. Lammet är en gammal symbol för Kristus som bärare av mänsklighetens synd. Under medeltiden fick de nydöpta barnen ofta en liten vaxtavla med bilden av Guds lamm (Agnus Dei). 

Get

Under medeltiden var geten vanligast på landsbygden, och inte alls lika förekommande i staden. Geten användes framför allt för att få mjölk, smör och ost. Den kallades ibland för ”fattig mans ko”. Den fattige bonden fick helt enkelt hålla till godo med en get istället för en ko för att få mjölk och kött. Av geten fick man även ben och skinn, som användes inom hantverket. 

Gris

Tamsvinen var mycket lika vildsvin, och de var avsevärt mindre än dagens svin. Under sommarhalvåret gick de fritt och livnärde sig på bok- och ekollon. I städerna var svinet ett av de vanligaste husdjuren, eftersom de kunde leva på avfallet från hushållen. Tamsvinen slaktades oftast unga. Bland benfynden finns ofta inslag av spädgrisar. Den stora slakten ägde rum på hösten. Köttet konserverades sedan genom torkning, rökning eller saltning. 

Gås

Gåsen var vanligt på medeltida gårdar. Kött och ägg var värdefulla produkter, men även fjädrarna kom till användning. Av vingpennorna tillverkades pennor att skriva med. Spetsen gjordes bred, tvärt avslutad och kluven, en form som finns kvar i senare tiders stål- och reservoarpennor.

Varför firar vi Mårtengås?

Att äta gås vid Mårtendagen kommer från legenden om Sankt Martin (Mårten). Historien berättar att Martin, som inte ville bli biskop, gömde sig i en gåsastia. Gässens kacklande avslöjade honom. Martin blev då så förbittrad att han påbjöd att gässen skulle slaktas varje år den 11 november.

Hund

Hunden har varit människans följeslagare i flera tusen år. Under medeltiden fanns flera olika hundraser. Vinthundar, mastiffer, stövare och spanielliknande hundar hölls av furstar och den rika adeln. I städerna fanns ofta hundar av mindre storlek. Gårds- och vallhunden, men även jakthunden, var ett viktigt husdjur på gårdarna. 

Hundens betydelse framgår i medeltida lagtexter, läroböcker och helgon- och hjälteberättelser. På korsriddarnas gravhällar finns ofta en vinthund avbildad som en symbol för ädel börd, snabbhet och mod. Hunden symboliserar även trofasthet och äktenskaplig trohet. 

Häst

Hästarna var under medeltiden relativt små och robusta. Mankhöjden var omkring 130-135 centimeter. Huden var grövre, och svans och hovskägg yvigare. Till utseendet liknade de dagens islandshäst, norsk fjordhäst och finsk travare. Hästarna användes framför allt som rid- och packdjur, men också som dragdjur framför vagnar och plogar.

Sverige exporterade stora mängder hästar under medeltiden. Så många att man var tvungen att förbjuda viss handel, eftersom hästarna annars riskerade att bli för få. För att få in nya hästar i landet importerades hästar, bland annat från Spanien, Frankrike, Flandern och Nordtyskland. Dessa hästar kallades friser och ansågs vara de bästa ridhästarna på grund av sin storlek och grovlek.

Höns

Höns var viktiga i medeltidens hushåll. Såväl kött som ägg användes, och äggskal hittas ofta vid undersökningar av boplatser. Tuppen fick ofta symbolisera vaksamhet, eftersom han vakar över sina hönor och varnar dem när fara nalkas. Tuppen ansågs skydda mot blixtnedslag, eftersom han alltid söker upp den högsta belägna platsen på gården. Med sitt galande drev han dessutom bort ondskans och mörkrets makter. Därför sitter ofta en tupp i kyrkans högsta torn. 

Kossor och oxar 

Under medeltiden var nötboskapen mycket mindre än vad de är idag. Mankhöjden var bara omkring en meter. Av nötboskap fick människorna såväl mjölk som kött. Man tog även tillvara på ben och hudar för att tillverka redskap och kläder. 

Oxen användes också som dragdjur. I städerna fanns inte tillräckligt med djur för att försörja invånarna med mat. Endast de som ägde en fastighet fick hålla ko, men bara en enda. I såväl landslagen som i stadslagen fanns hårda bestämmelser mot tjuvmjölkning och dödande av djur. 

Mjölka kor och kärna smör

Att mjölka var kvinnornas syssla. Av mjölken gjordes såväl smör som ost. För att göra smör användes en smörkärna. Grädden stöttes hårt med en stav tills smörklumpar bildades. Detta är ett vanligt motiv på målningar från medeltida kyrkor. Det berättar om hur kvinnor som försvor sig åt djävulen kunde få en mjölkhare till sin hjälp att mjölka ur grannens ko. Av den stulna mjölken kunde kvinnorna sedan tillsammans med djävulen kärna smör och bygga smörtoppar. Mjölkharen ett fantasiväsen som troligen skapades under nödår när bondens kor sinade. På bilden ser du en kvinna som kärnar smör med hjälp av djävulen.

Jakt på vilda djur

En viktig näringsgren vid sidan av jordbruket var jakten. Den som ägde jord hade rätt att få jaga och fiska. Vissa former av jakt, som till exempel rådjursjakt, fick endast adeln utföra. Bönderna å andra sidan var tvungna att sköta jakten av rovdjur, annars kunde de få böter. Jägarnas främsta vapen var båge och spjut, och till sin hjälp hade jägaren hundar som drev eller hämtade bytet. 

Fällor användes också vid jakten och de var ofta sinnrikt konstruerade. För att inte riskera att människor eller husdjur hamnade i fällorna gillrades de på hösten, då det inte längre fanns boskap som betade i skogen. På bilden ser du en jägare ute på harjakt. Han bär sitt armborst över axeln och blåser i ett jakthorn. En hund driver hararna och i trädet bakom skymtar en ekorre.